Klicka på bilden, för att se hela bilden
De är tillbaka, House of Lords. Roligt för alla fans av melodisk hårdrock förstås, men knappast sensatiionellt. Sedan comebacken år 2000 har de släppt hela tio album, elva om nya verket Full Tilt Overdrive inkluderas.
Fast ur en annan aspekt är det allt annat än givet att bandet kom att existera så länge som de gjort. För när bandet initialt lades ner 1993 var det inte mycket som talade för en fortsättning. Grungen var då (hård)rockens ”flavour of the month”, och skivbolagen droppade alla akter som luktade hårfager metal, glam eller för den delen AOR som heta potatisar oavsett om de funkat bra kommersiellt eller inte tidigare.
Gick under namnet Giuffria
Dessutom var kanske inte förutsättningarna för överlevnad överdrivet bra för övrigt heller. Det som sedermera skulle bli House of Lords gick nämligen initialt under namnet Giuffria. Denna combo hade på detta stadium redan släppt två album, men Kiss chefsdesigner Gene Simmons, då även skivbolagsdirektör, var inte nöjd. Om han skulle skriva kontrakt ville han ha ett klatschigare namn, House of Lords.
Dessutom ville han sparka sångaren David Glen Eisley. Detta blev James Christians smala lycka. Sångaren är än idag frontman för House of Lords
– Yeah, Gene var väldigt på, säger frontmannen En lång rad av sångare fick provsjunga. Han ville ersätta Eisley. Jag vet inte varför, men det blev till något bra för mig.
”Det var en sorglig tid”
Emellertid blev det bara två album på Gene Simmons etikett. Därefter blev det ytterligare ett på forna multijätten PolyGram. Sedan var det slut för gott. I alla fall trodde man det just då.
– Ja, det var en sorglig tid för jag kunde inte riktigt se det komma. Vi hade en ny skiva ute då, och var redo att köra på, men de programansvariga på radiostationerna sade till oss att det inte gick att spela den. Det var en dramatisk förändring och kom som en chock för oss. Men jag ville fortsätta ändå, jag vill inte spela grunge.
– Vad hände då?
– De andra i bandet gjorde sina egna grejor, men i mitt fall dröjde det flera år innan jag blev tillfrågad om att göra en skiva igen.
Tre av fyra hoppade av tåget
Skivan det handlade om då var återföreningsplattan The Power of The Myth, och originalsättningen var sånär som på grundaren och tillika klaviaturspelare Gregg Giuffria fulltalig. Men precis när tåget fått upp ångan igen hoppade de tre andra medlemmarna av. Enligt James hade ingen av dem lust att kämpa på och spela in en ny skiva vartannat år.
Produktivitet och kreativitet på högvarv
Härifrån tar vi ett snabbt hopp fram till våra dagar. För det har visat sig att det sångaren påstod om bandets produktivitet då det begav sig verkligen har stämt. För sedan första releasen efter återföreningen med just The Power of the Myth 2004 har kvartetten släppt hela elva album, vilket betyder att produktivitet och kreativitet onekligen gått på högvarv under årens lopp.
– Ja, det har funkat fantastiskt. Vi har förstås haft en del förändringar i laguppställningen, men jag tänker behålla den vi har nu. Inte minst Mark Mangold har betytt mycket, och det verkar fansen också tycka. Han har prisats mycket.
Det bästa på många år
– Hur skulle du då vilja beskriva Full Tilt Overdrive för någon som följt er sedan dag ett?
– Jag tycker det här är ett steg framåt både vad gäller tempo och låtskrivande Sedan tar texterna upp många intressanta ämnen. Så som helhet är det här förmodligen det bästa vi gjort på många år. Så jag skulle sätta den här skivan uppe på samma nivå som våra tre första. Sedan kanske jag inte kan säga att jag älskar allting, men det är helt klart en favorit.
Att skapa tills man dör
– Betyder det att ni är bättre på vad ni gör idag än då det begav sig?
– Jag menar, som låtskrivare är man förmögen att skapa tills man dör och aldrig få slut på idéer. Sedan kunde vi i och för sig ha åka ut på turné med våra tre första album hela tiden, men vi strävar efter att vara låtskrivare, så vi vill ha ett partnerskap där vi ständigt skapar nytt fantastiskt material.
Sedan förtydligar James och säger att allt blivit lättare rent praktiskt nu när alla i bandet har sin egen studio hemma. Därmed finns det heller ingen anledning att spendera ett halvår i studion och betala hundratusentals dollar för besväret.
Elva album på tjugo år
Vad som däremot varit värt besväret är att hålla en konstant snabb takt på skivsläppen. Med senaste släppet Full Tilt Overdrive inräknat har bandet släppt elva album på tjugo år. Addera sedan att den först sejouren med House of Lords endast varade sex år medan bandets andra fas ihop nått ett kvarts sekel, så förstår säkert var och en att institutionsstämpeln inte är långt borta.
– Well, det har bara blivit så. Det här är inget jag förväntade mig. När chansen dök upp tog jag den. När vårt skivbolag Frontiers grundades såg man en möjlighet att föra ut melodisk rock till nya människor. När de började var det bara den typen av musik de siktade in sig på, och vi var precis rätt. Vi har varit nöjda med att arbeta med dem. Vi gav dem vad de behövde, och vi behövde dom i sin tur..
Har aldrig sett tillbaka
– Men vad fick er att återförenas från början?
– Det var *Serafino Peruginos förtjänst. Han är en stor fan av de tidiga albumen och var väldigt ”hands on”. Han förstod vad vi ville göra, och det var inte särskilt svårt att återskapa samma sound igen. Kombinationen av gitarrer och keyboards var det vi var ute efter, precis som på de tre första albumen, och Mark Mangolds bidrag på ”keys” passade oss som handen i handsken.
– Vid det här laget har House of Lords återförening varat i ett kvarts sekel. Vad har motiverat er att fortsätta under alla dessa år?
– Well, jag menar, det är det här jag älskar att göra. Redan när jag var tonåring ville jag vara med i ett rockband. Därefter blev jag bättre för varje år på att spela gitarr. Sedan började jag sjunga, och blev bättre på det också. Samtidigt gick jag från band till band, något jag lärde mig mycket av. Inte minst lärde jag mig att känna mig komfortabel framför en publik, och till slut kändes det bara naturligt för mig. Sedan började tjäna pengar på det här, och allt sedan dess har jag aldrig sett tillbaka.
Om House of Lords hade kommit fram tidigare
James låter onekligen tillfreds när han berättar sin historia, Men ändå, mitt i allt detta är det oundvikligt att inte undra om sångaren trots allt inte frågat sig både en och två gånger om vad som hade hänt om House of Lords hade kommit fram tidigare. Innan skivbranschens multijättar bestämde sig för att grungen var det nya som skulle slå den melodiska hårdrocken och den hårfagra metal-vågen på fingrarna.
– Yeah, om vi släppt Demons Down tidigare hade den förmodligen kunnat ta oss till toppen. En release tre, fyra år tidigare hade betytt mycket. Men jag tänker inte så. Jag är tacksam för de möjligheter jag fått. Tänk bara på Monsters of Rock– turnén som Gene Simmons såg till att vi fick vara med på. Dessutom; i slutänden handlar allt ändå bara om musiken.
Hälsan kommer aldrig att bli bättre
– Och då antar jag att den utgör en viktig del i ditt liv även i framtiden?
– Well, jag menar jag har en framtid med min fru Robin Beck också där vi reser och upplever saker, spenderar tid tillsammans och njuter av livet. Sedan turnerar vi båda två, och försöker leva hälsosamt samtidigt. Sedan går jag igenom en del jobbiga saker som besvärar mig, men jag tar hand om det.
– Betyder det att du kommer att blir bättre efterhand som tiden går?
– Nej, det kommer aldrig att hända. Det jobbiga hänger kvar, men jag försöker ligga ett steg före hela tiden. Fast jag tänker inte så mycket på det eftersom sjukvård är något som är rätt svårt att få grepp på.
Får fortfarande royalties för sin hitplatta
– Slutligen; hur är det med Robin nuförtiden?
– Bra, vi håller faktiskt på att sätta ihop något för henne, vi håller på att förbereda det i detta nu.
– Många tänker inte på det, men hon har ju gjort hela elva album genom karriären, men det lysande Trouble or Nothing med hiten First Time är förstås det i särklass mest framgångsrika?
– Yeah, den där plattan säljer fortfarande. Hon får än idag royalties för den varje år.
Skriven 2025-02-04
Fotnot: *Serafino Perugino är grundare av Frontiers Music, ett italienskt skivbolag som ligger bakom releaser från ett helt pärlband av klassiska AOR-, hårdrocks- och metalband, däribland Asia, Blue Öyster Cult, Boston, FM, Journey, Rick Springfield, Styx, Survivor, Toto, Whitesnake och Winger, men även nyare akter i samma tradition, typ Crazy Lixx, Eclipse, Jorn, Anette Olzon, Perfect Plan, W.E.T. och Wig Wam.
