Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Steven Sodergergh
Skådespelare: Lucy Liu, Chris Sullivan, Callina Liang, Eddy Maday, West Mulholland
Premiär: 2025-02-28
Betyg: 3
Steven Soderbergh vet man aldrig var man har. Ena stunden kan det vara en biopic om Liberace (Mitt liv med med Liberace), nästa kuppkomedi med ett gäng dumskallar i fokus (Logan Lucky), och nästa psykologisk skräck i form av Unsane.
Eller vad sägs om en dramakomedi med Meryl Streep under titeln The Laundromat eller strippdrama med Channing Tatum. (Magic Mike), Ja, ni förstår grejen även om stjärnspäckade trilogin Ocean´s 11-13 för alltid är det han kommer att vara mest förknippad med. Kanske bortsett då från prisvinnande debuten tillika indierullen Sex, lögner och videoband.
Förbannelse och välsignelse
Och på tal om indie. Med Presence har Soderbergh gått ända tillbaka till rötterna. Lågbudget inspelat på plats i en villa och inte så mycket mer är utgångsläget. Något som både kan vara en förbannelse och en välsignelse för oss som tittar. För å ena sidan finns det risk för att tristess ska infinna sig på grund av ren och skär leda på grund av enahanda (film)diet, men och å andra sidan kan filmmakarna också dra nytta av klaustrofobin om de låter uppfinningsrikedomen flöda fritt.
I fallet Presence ligger det nära till hands att de som kommer för skräckelementet snabbt kastar in handduken. För något renodlad skräckis är det här då rakt inte. Visst, titelns ”närvaro” spökar till det en del, men det är inte direkt gastkramande. Om man säger så.
Fiffel med nävarna i syltburken
Handlingen är enkel. Filmens fokus, paret Payne med barn flyttar in i en rymlig villa i någonstans i förorten. Vi förstår snabbt att familjelivet innefattar ett visst mått av dysfunktionella inslag. Mamma Rebecca är karriärkvinnan som fifflat på jobbet, och nu är mäkta orolig för at bli upptäckt med nävarna i syltburken, Samtidigt funderar pappa Chris på att lämna äktenskapet helt därhän.
Ätteläggen Tyler i sin tur är prisbelönt simmare, en mammas pojke och något av ett arsel. Det är inte hans syster Chloe, ett arsel alltså. Däremot genomgår hon en traumatisk depperiod i kölvattnet på att en bästis gått bort i en knarkrelaterad händelse. Hon låter sig också förföras av Tylers tvivelaktige polare Ryan, vilket får oanade konsekvenser.
Hyfsat smart i det lilla formatet
Allt detta betraktar ”närvaron” med regissörens subjektiva kameras kyliga blick, men den hjälper också stackars Chloe vid behov utan att direkt ge sig till känna. Särskilt mycket, kan man konstatera. För i slutänden kan Presence i avsevärt högre utsträckning än något annat hänföras till dramakategorin. Om än med en udda premiss.
Ur den (genre)aspekten är det här heller faktiskt inte så tokigt. Det hela är bra agerat, icke oävet filmat samt också hyfsat smart i det lilla formatet. Även om det här i viss mån också bör ses som en parantes i Soderberghs vid det här laget rätt svällande filmografi.
