Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Pigen med nålen
Regi: Magnus von Horn
Skådespelare: Vic Carmen Sonne, Trine Dyrholm, Besir Zeciri, Ava Knox Martin Joachim Fjelstrup
Premiär: 2025-02-21
Betyg: 3
Flickan med Nålen är en film som både fascinerar och skaver, ett visuellt kraftprov där varje bildruta andas kyla, fattigdom och hopplöshet. Regisserad av göteborgaren Magnus von Horn, som även varit med och skrivit manus, fångar ett lite väl kuperat Köpenhamn år 1919, (är det filmat i Polen?) långt ifrån den charmiga bild vi ofta ser av staden. I stället möts vi av en karg efterkrigsmiljö där smuts, misär och social utsatthet genomsyrar tillvaron.
I centrum står Karoline (Vic Carmen Sonne), en kvinna som sliter som sömmerska på en familjeägd textilfabrik som syr uniformer åt militären. Som änka, eller åtminstone lika fattig som en, kämpar hon för att hålla sig ovanför ytan i en värld där alternativen är få. Ett ljus i mörkret tycks glimta till när fabrikens unge direktör visar intresse för henne. Kanske en väg ut? Men hans hårdföra mor ser till att krossa varje uns av hopp.
En mörkare vändning
När Karoline senare hamnar i händerna på den dominanta och manipulativa Dagmar (Trine Dyrholm), en kvinna med en högst tvivelaktig verksamhet inriktad på oönskade barn, tar berättelsen en än mörkare vändning. Det som börjar som en historia om fattigdom och klassklyftor utvecklas till något betydligt mer obehagligt, en skildring av desperation, makt och de fruktansvärda val kvinnor tvingades göra i en värld där de saknade egenmakt.
Drömsk men grotesk atmosfär
Det märks att von Horn hämtar inspiration från David Lynchs Elefantmannen. Filmens svartvita estetik och stiliserade bilder får den att likna en surrealistisk skräckvision. Det finns även visuella drag från Poor Things, med en drömsk men samtidigt grotesk atmosfär. Även ljussättningen och miljöerna skapar en känsla av instängdhet och kyla, vilket ytterligare bidrar till filmens distanserade ton.
Detta är ingen film som strävar efter att skapa sympati för sina karaktärer, vilket gör den svår att ta till sig emotionellt. Ingen framstår som en tydlig protagonist, och den lilla medmänsklighet som finns är undangömd bakom moraliskt tvivelaktiga handlingar.
Med en obeveklig närvaro
Skådespelarinsatserna är dock imponerande, särskilt Trine Dyrholm som Dagmar. Hon dominerar duken med en obeveklig närvaro och bär filmens mörka hjärta. Vic Carmen Sonne är perfekt rollsatt som Karoline, men hennes tomma och distanserade blick gör det svårt att verkligen känna för henne. Hon ser nästan drogad ut i flera scener, och ja, morfin användes flitigt under denna tid, även inom de samhällsskikt som skildras.
Obekväm att titta på
Filmen är lång, och dess obehagliga ton blir till slut utmattande. Den är mer en rå, skitig upplevelse än en film man vill se om. Att Flickan med Nålen är baserad på en verklig händelse gör den än mer obekväm att titta på. Den lämnar en med en gnagande känsla av olust snarare än en tydlig emotionell upplevelse.
Ja det är en stark film, men inte en som alla kommer att uppskatta. Här handlar det mer om en skildring och reflektion över mänsklig natur och klasskillnader. Men om man söker en mer engagerande berättelse där man kan sympatisera med karaktärerna, känns den alltför kall och distanserad. Därav endast en trea i betyg.
