Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Osgood Perkins
Skådespelare: Theo James, Tatiana Maslany, Christian Convery, Colin O’Brien, Elijah Wood
Premiär: 2025-02-19
Betyg: 3
Stephen Kings novellsamling Skeleton Crew kom på svenska 1985 under titeln Den förskräckliga apan, döpt efter en av berättelserna i boken. Jag fick eller köpte, den här boken när den var förhållandevis ny, men jag har inte läst den sedan dess, och jag minns inte de flesta av novellerna. Det enda jag minns av berättelsen om apan, är att den handlar om en mekanisk leksaksapa som slår ihop sina cymbaler, och då dör folk oförklarligt.
Jag gjorde nu en snabb googling och hittade ett kort handlingsreferat. Jag läser även att novellen först publicerades 1980 som en liten pocket på 32 sidor, vilken medföljde herrtidingen Gallery, och när den senare återpublicerades i Skeleton Crew hade den omarbetats och var nu på 42 sidor.
En del ändringar
Osgood Perkins senaste film var den uppmärksammade och allmänt rosade Longlegs, en skräckfilm jag själv tyckte var något överskattad. Nu har han skrivit och regisserat en adaption av Stephen Kings aphistoria, de 42 sidorna har dragits ut till 98 minuter inklusive eftertexter, och det handlar om en splatterkomedi. En förhållandevis rolig och underhållande sådan. James Wan har producerat.
Perkins har gjort en hel del ändringar i berättelsen. Novellens huvudperson Hal har nu blivit tvillingarna Hal och Bill. Leksaksapan med cymbalerna har blivit en betydligt större leksaksapa med en trumma.
Blod och inälvor sprutar
Filmens inleds med en prolog i vilken en man spelad av Adam Scott, iförd blodig uniform, rusar in i en pantbank för att återlämna den mekaniska apa han köpt där. Butiksinnehavaren vill inte ta emot den och saker och ting spårar ur totalt. Blod och inälvor sprutar, den uniformerade mannen försöker bränna upp apan med en eldkastare, varpå han försvinner ur handlingen.
Hopp tillbaka till 1999, när de unga tvillingpojkarna Hal och Bill (Christian Convery spelar bägge två i olika frisyrer) hittar den där apan i sitt hem. Apan har tillhört deras far, som stuckit sin väg. Hal är snäll och lite mobbad, Bill är elak och dominant, deras mor Lois (Tatiana Maslany) är rolig och sympatisk.
Präst utbrister ”Fuck”
Pojkarna vrider om nyckeln på apans rygg, den börjar slå på sin trumma – och otäcka saker sker. Först dör deras barnvakt på ett synnerligen bisarrt sätt, så pass underligt att prästen utbrister i ett överraskat ”Fuck!” på begravningen. Liksom antagonisten i Kings roman Lida heter barnvakten Annie Wilkes, jag vet inte riktigt vad Perkins har tänkt sig med denna referens.
Vidrig typ spelad av Elijah Wood
Fler människor dör oförklarligt på våldsamma sätt och till slut lyckas pojkarna göra sig av med apan. Hopp till nutid och Hal har tappat kontakten med Bill (Theo James spelar dem bägge två). En annan Hal inte har någon kontakt med, är sonen Petey (Colin O’Brien). Peteys mor är nu tillsammans med en vidrig typ spelad av Elijah Wood.
Hal ska tillbringa en vecka med Petey, och då hör plötsligt och oväntat Bill av sig. Apan har dykt upp på nytt. Mängder av folk dör återigen på bisarra sätt och blodet sprutar.
En rad roliga rolfigurer
Jag hade inte precis tråkigt när jag såg The Monkey. Jag skrattade flera gånger. Här finns många roliga, inspirerade detaljer, det figurerar en rad roliga rollfigurer, och de slafsiga sätten folk dör på är uppfinningsrika. Kings novell har jämförts med WW Jacobs klassiska novell Aphanden från 1902, men Osgood Perkins’film känns mest som en variant på Final Destination-filmerna, den bygger på iscensättningen av dödsolyckorna.
En del inslag funkar inte alls. En rollfigur, Thrasher (Rohan Campbell), köper apan på en loppis efter att dessa ägarinna dött. Thrasher ser ut som en av medlemmarna i Ramones, vilket är ännu en King-referens – men han liknar mest Henrik Dorsin iförd en väldigt illasittande peruk. Thasher är en något större roll och är antagligen avsedd att vara rolig, men det är han inte, det blir lite lokalrevy när han dyker upp.
Slutet är inte heller riktigt tillfredsställande. Dödsfallen ökar till en farsot och Perkins lyckas inte knyta ihop det hela innan eftertexterna rullar.
Osgood Perkins själv dyker upp i en liten roll som en besynnerlig typ. Han är allt lite lik sin far.
