KIM WILDE, Slagthusets Saluhall, Malmö den 15 februari 2025 – sympatisk veteran bjöd på skön genuin popnostalgi

Klicka på bilden, för att se hela bilden

”Jag/Vi älskar pop”, utbrast Kim Wilde vid något tillfälle på ett välbesökt Slagthuset här i Malmö i lördags, och visst gör folk det, älskar pop alltså. Det gör inte minst undertecknad också, bland mycket annat. Med detta sagt måste också konstateras att fröken Wilde än i dag vid 64- års ålder håller flaggan högt.

Sedan må karriären ha gått både upp och ner under årens lopp, men ingen kan ta ifrån henne att hon gjort ett outplånligt intryck på inte minst 80-talets poplandskap. Samtidigt är det ett faktum att hennes sjätte album, 1987 års Close såg dagens ljus just efter en downperiod. Verket räddade mer eller mindre karriären, och då inte minst på hemmaplan.

Uppmärksammar och följer upp 80-talssuccé

Således är det väl bara logiskt att sångerskan valt att uppmärksamma denna sångsamling extra mycket på den nu aktuella turnén. Hela sju av de tio originalspåren avverkas. Som av en händelse – inte – släppte Wilde nyligen Closer, en senkommen uppföljare till just Close. Därifrån hade fem nummer hämtats, däribland Trail of Destruction en lyckad upptempoprotest mot männens ohejdade förstörelse av planeten samt Lighthouse, en rörande ballad i synthmode.

Så visst kan Kim och brorsan Ricky Wilde alltjämt skapa sånger värda att ta till sig så här svindlande 44 år efter releasen av debutsingeln Kids in America.

Hiskeligt underskattad

Fast inget färskt material i världen kan förstås konkurrera med hitsen från originalet Close. Inte denna kväll eller förmodligen någon annan afton på turnén heller. Bevisföremål nummer ett i sammanhanget; Hey Mister Heartache.

Har alltid tyckt att denna mycket lätt soulfunkiga låt är hiskeligt underskattad. Att den borde varit en avsevärt större hit än vad som var fallet då det begav sig är givet, och den övertygelsen blev bara än starkare på Slagthuset denna afton. Inte konstigt att låten ifråga passande nog fått äran att öppna showen.

Det förflutna sammanlänkades med nuet

Albumets mesta popmaräng You Came följde upp. Tala om musikalisk kärlekslycka i koncentrat, förresten. Men det var inte slut där. Synthig ansats till disko tog vid i form av Never Trust a Stranger innan det förflutna sammanänkades med nuet i redan nämnda Trail of Destruction.

Men som sagt, det var sångkatalogens oldies som dominerade kraftigt, och ballader som Love’s a No och Four Letter Word påminde en onekligen om vilket starkt album Close är. Kim, brorsan Ricky och initialt även pappa Marty Wilde visade tidigt vilket öra de har för bredfilig pop i skrivarstugan som är totalt ogenerad och obrydd i sin inställning till vad diverse tyckare anser, och så har det förblivit.

Klimax påbörjades med Cambodia

På det hela taget förvandlades denna tillställning också föga förvånande till en hitparad värd namnet, och klimax påbörjades någonstans i samband med sista tredjedelen av låtlistan i och med att Cambodia plockades fram.

Denna tidiga 80-talssång om ett tragiskt öde från krigets fasor är utan tvekan en av de bästa låtarna i hennes sångkatalog. Inte nog med att melodin är skamlöst klistrig från första stund, här har också alltid funnits en air av sorgenhet i hennes leverans som gör vemodet i helheten rätt oemotståndlig. Sedan förstärks alltihopa dessutom av den kyliga ljudbilden. Märkligt nog, får man väl säga. Vackert tedde sig det här hur som helst. Även denna kväll.

Vunnen succé vid slutsignal

Vad mer? Tja, om jag säger att den massiva covern på The Supremes You Keep Me Hangin’ on avslutade ordinarie set medan Kids in America avrundade tillställningen, så förstår säkert var och en att succén var vunnen vid slutsignal.

Som om det ska behöva nämnas. För egentligen borde väl bara konstateras att veteranen alltjämt har det som krävs. Sedan ska inte påstås att allting tedde sig fantastiskt, någonstans halvvägs saggade showen för en stund. Men överlag talar vi likväl genuin, skön 80-talsnostalgi med en sympatisk artist som fortsätter ge ut god popmusik istället för att enbart leva på gamla meriter. Sedan må de flesta som löst biljett ha kommit för hitsen, men det är det nya materialet som alltjämt gör henne relevant.

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
 
 
 

 
 

print

Våra samarbetspartners