FRONT 242, Amager Bio, Köpenhamn den 11 januari 2025 – slutar när de fortfarande är på topp

Klicka på bilden, för att se hela bilden

När man talar om legender och stilbildande artister inom den lite tyngre elektroniska musiken är det svårt att hitta några större än belgiska Front 242. Det är över 40 år sedan de startade och de har alltid stått i förgrunden inom EBM, Electronic Body Music. Men allt gott har ett slut, och nu man har gått ut med att den pågående turnén Blackout blir de sista konserterna någonsin. Faktum är att de två kvällarna i Köpenhamn blir de sista på utländsk mark innan de avslutar med tre kväller på anrika Ancienne Belgique i Bryssel.

Det märktes också att många ville ta denna sista chans att se dem live. Fredagens konsert på Pumpehuset sålde slut med en gång, varpå en andra kväll på Amager Bio snabbt adderades, som även den var i stort sett slutsåld.

Varför inte en konsert i Malmö?

En sak man skulle kunna fråga sig är varför man inte lade en av konserterna i Malmö istället. När jag vandrade runt i lokalen hörde man trots allt i stort sett bara svenska. Det är i och för sig bara knappt två år sedan de spelade på ett slutsålt Plan B, men det hade absolut gått att upprepa en bokning där igen. Då hade man sluppit leta sig över bron, dessutom.

Covenant hade kunnat vara huvudband

Som uppvärmning inför huvudnumret var två svenska veteraner bokade, Agent Side Grinder och Covenant. De förstnämnda gick på scenen redan vid 19:30, och redan då var lokalen packad med folk. På scen syntes en salig blandning av syntar, bandspelare och hemmabyggda slagverk. Kvällen till ära hade de dessutom sällskap av en cellist på flera låtar, vilket passar väldigt bra i deras elektroniska mix av industri och post punk.

Covenant är sen ett bad som antagligen själva hade kunnat vara huvudband. De skånska veteranerna spelar regelbundet på de största festivalscenerna i Tyskland, och drar ofta fulla hus hemma i Skåne. Danmark var det däremot nästan 13 år sedan de senast spelade i, men ser man till publikresponsen så lär de snart vara tillbaka. Innan konserten hade fans fått önska låtar via Facebook, och det bjöds på en bra blandning från hela deras karriär, med publikfavoriten Call the Ships to Port som avslutning.

Flest låtar från Official Version

På det här stadiet var det så slutligen dags för kvällens huvudnummer att ta plats på scenen. På videoskärmen kunde man se bandet komma gående mot publiken till tonerna av W.Y.H.I.W.Y.G. från 1987 års skiva Official Version, vilket är skivan som de hämtar flest låtar ifrån den här kvällen.

När figurerna på skärmen passerar kameran kommer så bandet ut på scenen under stort jubel. Jean-Luc De Meyer och Richard 23 delade på sången, vilket gav en extra kraft live. Patrick Codenys i sin tur skötte sin vana trogen keyboardsysslan..

I stort sett bara publikfavoriter

Konserten fortsatte därefter i ett rasande tempo med publikfavoriterna Moldavia och Body to Body. Sistnämnda tillhör för övrigt bandets äldsta låtar, den släpptes som b-sida till singeln Principles redan 1981.

Vid det här laget är publiken ett stort hoppande hav och man fick omgående känslan av att både band och besökare vill ge allt denna sista kväll. Det är i stort sett bara publikfavoriter som gäller, och de flesta albumen finns representerade. Innan halva konserten har gått så har även Operating Tracks, No Shuffle och Commando Mix bränts av. Innan publiken till slut får chansen att andas lite under Hide and Seek, en låt från De Meyer och Codenys sidoprojekt Underviewe

Tråkigt de valt sluta spela live

När man ser De Meyer och Richard 23 på scen är det svårt att tro att bägge passerat de 60. Därför känns det lite tråkigt att de valt att sluta spela live, då de verkar mer fyllda av energi än någonsin. Å andra sidan kanske man skall sluta på egna villkor när man fortfarande är på topp. För är det något den här kvällen visar är att de absolut inte börjar se trötta ut.

Nya låtar utlovar en trevlig fortsättning

Fast trots att det är en avskedskonsert handlar inte allt om att se tillbaka, det bjuds även på två relativt nya låtar. Som Generator och Fix It. Ingen av dessa har ännu utgetts på skiva, utan har endast spelats live de senaste åren. Bägge låtarna passar bra in och visar att även om det inte blir fler konserter så finns det chans till ny musik på skiva. Lyckas medlemmarna bara hålla kvaliteten som dessa låtar visar upp kan det bli en trevlig fortsättning för fansen.

Kvällen fortsatte sedan på samma höga nivå som tidigare. Det blandades friskt från albumen, och inte ens en kraschad dator efter Tragedy For You kunde dra ner stämningen.

Fotomontage från 45 årig karriär

Som avslutning innan extranumren kördes Welcome to Paradise, en passande låt då publiken var som i extas. Efter en kort paus är de åter tillbaka på scenen för Happiness (More Angels) innan kvällen avslutas med ångvälten Headhunter.

Bättre sista låt hade inte gått att hitta, det här är den stora publikfavoriten, alla är med i refrängen. Bandet lämnar därefter scenen medan ett fotomontage från en nästan 45 år lång karriär visas på storbildsskärmen till tonerna av Work 242.

Fällda tårar i publikhavet

Bandet kom därefter ut en sista gång för att tacka publiken. Kärleken var stor och det fälldes säkert en eller två tårar i publikhavet. Man lämnar med en känsla av vemod, men samtidigt en stor tacksamhet att man fick vara med när de valde att avsluta med fanan i topp.