Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Michael Gracey
Skådespelare: Robbie Williams, Steve Pemberton, Alison Steadman, Kate Mulvaney, Frazer Hadfield
Premiär: 2024-12-25
Betyg: 5
Robbie Williams är en global superstjärna, en showman med oändlig karisma och en självdistans som få artister vågar visa. Så hur fångar man en så komplex artist på film? Svaret är lika oväntat som genialt: Robbie gestaltas som en CGI-animerad apa.
I A Better Man får vi se honom balansera på gränsen mellan humor, sårbarhet och självreflektion på ett sätt som tänjer på artistbiografins format. Skulle Madonna våga något liknande? Knappast. Där handlar allt om att skapa en tillrättalagd bild. Men Robbie? Han är en annan typ av artist – oförutsägbar, rå och oändligt begåvad.
Visuellt och känslomässigt häpnadsväckande
Idén, framställd av regissören och vännen Michael Gracey (tidigare producent till Rocketman), bygger på Robbies egen förmåga att driva med sig själv. Han har ofta sagt att han “apar sig” på scen – varför inte göra det bokstavligt? Resultatet är en visuellt och känslomässigt häpnadsväckande film som speglar hans resa från en blygsam barndom till världsarenornas strålkastarljus.
Vardagslivets slitna soffa en glittrande scen
Vi får följa Robbie från hans ödmjuka början som grannskapets minsting, en slagpåse på bakgårdens leriga fotbollsplan. Hemma i det lilla huset fann han sin trygghet, oftast framför tv:n tillsammans med farmor och mamma. Men allt förändrades när hans pappa kommer hem. Då förvandlades vardagsrummets slitna soffa till en glittrande scen där far och son sjunger Dean Martins och Ol’ Blue Eyes klassiker. De stunderna lade grunden till den talang och vilja att bli sedd som skulle driva honom att söka en plats i ett då okänt pojkband.
Låtarna flätas samman med personliga minnen
Filmen gräver djupt i Robbies tid i Take That, där han framstår som det svarta fåret, en artist med ett större driv än att bara följa koreografin och sjunga på kommando. Resan mot hans solokarriär skildras med ett känslomässigt djup, där låtarna får ny innebörd när de flätas samman med hans personliga minnen: pappans försvinnande, farmoderns bortgång och de stormiga relationerna, som den med Nicole Appleton från All Saints.
Revanschen kommer när Robbie, efter sin splittring från Take That, ställer sig ensam på Knebworths scen. Inför 370 000 fans under tre kvällar gör han sina mest ikoniska framträdanden. Guinness-rekordet han satte 2006, med 1,6 miljoner sålda biljetter på en dag, befäster hans status som en av vår tids största liveartister.
Storslagen danssekvens på Regent Street
A Better Man bygger på ett års intervjuer mellan Gracey och Robbie, där artisten själv reflekterar över sitt liv. Från misslyckanden och drogskandaler till den råa ambitionen att bli älskad, är filmen lika mycket en introspektiv resa som en hyllning till hans musikaliska arv.
Minnesvärde scener bjuds det friskt på, som när han ”trimmar kroppen” i dykardräkt med dammsugarslang i det sönderslagna köket. Eller den storslagna danssekvensen på Regent Street, som tog ett och ett halvt år att få tillstånd för, är ett visuellt mästerverk, en explosion av färger och Union Jack-referenser som fångar Robbies essens.
En film som vågar allt
Som Robbie själv säger: “Jag visar allt i den här filmen – utom mina hemorrojder.” Och visst, det är en film som vågar allt. Tänk att till och med en CGI-apa kan fånga världens mest självironiska artist med så stor precision.
