COMBICHRIST, Plan B, Malmö den 20 december 2024 – synthigt party med mix av dansgolv och moshpit

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Norsk-amerikanska Combichrist har valt att avsluta året med ett gäng old-school-konserter, något som har varit uppskattat på båda sidorna av Atlanten. Projektet startades som ett soloprojekt av frontmannen Andy LaPlegua 2003, och så är det alltjämt. Dock har musikstilen förändrats. Initialt var inriktningen power noise innan det så småningom förvandlades till något han valde att kalla Techno body music, en mer dansant version av den aggrotech som var populär i början av 2000-talet.

Stilen har sedan rört sig mer och mer mot industrimetal, vilket återigen får oss att ställa frågan; är det synt eller är det metal? Den här kvällen hade frågan ett enkelt svar, det är synt hela vägen. LaPlegua har lämnat övriga bandet hemma, och har endast hjälp av en ljudtekniker på scenen. Publiken verkade uppskatta detta, då Plan B var mer eller mindre fullsatt när han äntrade scenen.

Mörka toner, ljusa skriv och aggressivitet av förband

Fast redan när det första av två förband drog igång var det mycket folk på plats. Först ut var Stockholmsbaserade Aux Animaux, ett soloprojekt av Gözde Düzer som blandar darkwave och mystik och något de själva valt att kalla hauntwave.

Efter en inledande ritual med rökelse och pendlar bjöds vi på ett 40 minuter långt sett med mörka toner, ljusa skrik, en aggressiv inställning till hur man spelar theremin innan man avslutade med en tur genom publiken. En mycket bra start på kvällen och man förstår varför Aux Animaux spelar så flitigt runt om i Skandinavien och Tyskland.

Före detta medlemmar av Ghost

Band nummer två för kvällen är Priest, ett svenskt band bestående av före detta medlemmar i Ghost. Likt Ghost gömmer sig medlemmarna bakom alias och bär masker på scenen, allt för att dölja medlemmarnas identitet. Musikaliskt pratar vi i termerna mörkare syntpop, och sångaren, som endast benämns Mercury, har både en stark röst och ett karismatiskt scennärvaro. Bandet har turnerat flitigt det senaste åren och det skulle inte förvåna mig om vi snart ser dem som headliner istället för som förband.

Sparade inte på krutet

Vid 21:30 var det så dags för för Combichrist att avsluta kvällen. LaPlegua sparade inte på krutet utan det var 100% som gällde från första tonen. Fokuset för kvällen är de två tidigare albumen Everybody Hates You och What the F**k is Wrong With You People?

Kvällen inledsdes dock med At the End of It All från fjärde skivan Today We are All Demons. Det var plattan i mattan från första stund, och det märktes att bandet var efterlängtat, Det är trots allt nästan femton år sedan de senast var i Malmö, och då som förband till Rammstein. Även om man räknar med Köpenhamn så är det ändå över åtta år sedan, och att döma av responsen var det på tok för länge sedan.

Mix av dansgolv och moshpit framför scenen

Energin hölls uppe på högsta nivå med Are You Connected? och Blut Royal,. Med den senare blev det till och med någon form av allsång, även om det egentligen inte borde gå till den här typen av musik. När bandet sedan drog igång Electroheadkom moshpiten igång framför scenen.

Tempot drogs därefter ner en aning med Feed Your Anger,, men det var bara tillfälligt. För med efterföljande Fuck That Shit höjdes tempot igen. Från och med detta ögonblick och hela vägen till slutet kan man beskriva det hela som ett stort party, inte minst vankades det mix av dansgolv och moshpit framför scenen. Gamla favoriter som Get Your Body Beat blandades med “nyare” låtar som Fuckmachine från 2010 års Making Monsters. Stämningen var hög och moshpiten såg ut att vara en härlig blandning av kaos och hjälpsamhet när någon trillar. Trots den aggressiva musiken verkade alla vara vänner.

Nyare låtar samsades smärtfritt med det gamla materialet

Kvällen fortsatte med fokus på de äldre låtarna och favoriter som This Is My Rifle och Shut Up and Swallow mottogs med entusiasm innan det blev dags för sista låten innan extranumren. LaPlegua väljer att dedikera den till Alexander Hofman, sångare i lokala hjältarna i S.P.O.C.K. som även är på plats.

En kort paus för alla att andas lite innan konserten fortsatte som den startade, med högsta fart. Dansgolvet kom igång igen under Without Emotions innan kvällen avslutades med They, återigen en lite nyare låt som samsades smärtfritt med de äldre låtarna.

Underlaget och viljan hos publiken finns där

En väldigt lyckad kväll var över, och man får verkligen hoppas att fler band inom genren vågar sig på att lägga konserter i Malmö, och inte bara kuska runt i Tyskland. Underlaget och viljan hos publiken finns verkligen och det känns som att det nästan drar mer publik i Malmö än över bron.