THE HILLS HAVE EYES – tjatig och mer som en actionthriller än skräckfilm

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Wes Craven
Skådespelare: Susan Lanier, Robert Houston, John Steadman, Janus Blythe., Peter Locke
Land: USA
År: 1977
Genre: Skräck, Thriller
Längd: 90 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: RetroFilm
Betyg: 2

Det är några år sedan senast, antar jag, men jag har flera gånger berättat om när jag en dag i mitten av 1980-talet bestämde mig för att bli intresserad av skräckfilm ”på riktigt”. Jag visste inte speciellt mycket om skräckfilm, jag bodde ju i Sverige och fick hålla tillgodo med de böcker som fanns på biblioteket och med det som skrevs i tidskriften Scandinavian Film & Video. Fangoria tror jag inte fanns i den Pressbyrå jag frekventerade, den dök upp först senare.

Jag gick in på Storgatans Video i Landskrona, där alla filmer kostade tio kronor dygnet, och valde ut de två filmer jag tyckte hade otäckast omslag. Jag visste ingenting alls om dem. Den ena av dessa två filmer var Dario Argentos Deep Red från 1975. Den filmen kom att förändra mitt liv, den fick mig att se på filmkonsten med hela nya ögon. Dario Argento har betytt väldigt mycket för mig.

Den andra filmen jag valde, var något som hette Ögon i natten. Jo, det var Wes Cravens The Hills Have Eyes från 1977. Den tyckte jag inte var speciellt bra. The Hills Have Eyes är inte bara en kultklassiker, den anses även vara en skräckklassiker rent allmänt och filmen har horder av fans. Jag har sett den ytterligare några gånger sedan jag hyrde den, då för snart 40 år sedan, men jag har aldrig riktigt förmått uppskatta den.

Kannibaler i bergen

The Hills Have Eyes var Wes Cravens tredje långfilm. Han hade debuterat 1972 med den kontroversiella The Last House on the Left, vilken producerades av Sean S. Cunningham, som senare skulle komma att regissera Fredagen den 13:e. Craven och Cunningham följde upp debuten med hårdporrfilmen Angela – erotikens drottning (The Fireworks Woman), vilken kom 1975.

Därefter var det alltså dags för The Hills Have Eyes, vilken Cunningham inte var inblandad i. Denna skräckfilm filmades på Super-16mm och för väldigt låg budget mitt i en stekhet öken. Handlingen är enkel: familjen Carter från östkusten är på väg till västkusten i en husbil. Mitt i en öken pajar bilen. Otur – men vad som värre är, är att det bor kannibaler i bergen som omgärdar husbilen. Vildar som lever som grottfolk. Turisterna från öst måste slåss för sina liv när kannibalerna anfaller.

The Hills Have Eyes känns mer som en actionthriller än en skräckfilm. Nu när jag såg om den på Blu-ray slog det mig att filmen nästan är som en Mad Max-film, fast utan en läderklädd hjälte som griper in och utan bil- och motorcykeljakter. Michael Berryman spelar Pluto, en av kannibalerna, och han är den man minns bäst från filmen, han har ett särpräglat utseende.

Mutanter utsatta för radioaktiv strålning

Huvudpersonerna i den här filmen, familjen Carter med vänner, är trista. Jag struntar blankt i hur det går för dem. En av dem spelas av Dee Wallace, som skulle komma att bli berömd. Filmen är våldsam, men inte speciellt spännande. Jag tycker att den är lite tjatig. Kannibalerna är mutanter, de utsattes för radioaktiv strålning under kärnvapentest på 50-talet, och flydde upp i bergen, där de häckat sedan dess. De klär sig i djurhudar och bor i kojor, men de pratar engelska utan problem och de använder sig av walkie-talkies. De verkar döda förbipasserande mest för skojs skull.

Filmfotot är bra och Robert Burns stod för scenografin – han hade tidigare jobbat på Motorsågsmassakern, och återanvände lite grejor från den filmen. Motorsågsmassakern är en betydligt bättre film, på alla sätt. Men rent allmänt tycker jag inte att Wes Craven var en bra regissör – det mesta han gjorde var mög. Jag gillar inte ens den första Terror på Elm Street. Scream är nog det bästa han fick ur sig.

Inspirerade ett Fantomenäventyr

… Dock lär Wes Craven ha varit en trevlig man och han ger ett trevligt, eftertänksamt och bildat intryck i den timslånga dokumentär från 2003 om The Hills Have Eyes som ligger på denna nya utgåva. Dokumentären fick mig även att inse att jag kanske tagit intryck av The Hills Have Eyes utan att vara medveten om det. För ett antal år sedan skrev jag ett Fantomenäventyr som heter Ondskan lurar i mörkret” Det handlade om Sawney Beans skotska kannibalklan. Wes Craven berättar att han inspirerades av Sawney Bean när han skrev manuset till The Hills Have Eyes.

Dum, men jättekul uppföljare

1984 kom en uppföljare, The Hills Have Eyes Part II. Den har rykte om sig att vara riktigt usel. Nej, den är inte bra, men den är inte Wes Cravens sämsta film. Av diverse anledningar blev filmen aldrig riktigt klar, så för att dryga ut speltiden klippte man in ett större antal återblickar till den första filmen – till och med en hund minns tillbaka! Den här gången är det mer av en traditionell slasher, modell Fredagen den 13:e, ett intryck som förstärks av att Harry Manfredini står för filmmusiken, och en av rollerna görs av en kille som var med i en Fredagen den 13:e -film. The Hills Have Eyes Part II är otroligt dum – men jättekul.

2006 gjorde fransmännen Alexandre Aja en betydligt blodigare nyinspelning av The Hills Have Eyes. Även denna fick en uppföljare, vilken kom redan 2007 och regisserades av Martin Weisz.

Lågt betyg till filmen – men extramaterialet är jätteintressant.