DON’T MOVE – lustmördarthriller pendlar mellan spänning och att vara småtrist

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Brian Netto & Adam Schindler
Skådespelare: Kelsey Asbille, Finn Wittrock, Moray Tredwell, Daniel Francis, Denis Kostadinov
Land: Storbritannien, Kroatien, USA
År: 2024
Genre: Skräck, Thriller
Längd: 92 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en skräckthriller producerad av Sam Raimi.

… Okej, det här är nog mer thriller än skräck, men gränsen är hårfin. Att filmen är producerad av Raimi gjorde mig förstås mer intresserad än vanligt när det gäller den här typen av Netflixpremiärer. Filmen har två regissörer, Brian Netto och Adam Schindler.

Pendlar konstant

Don’t Move är en väldigt ojämn film. Den pendlar konstant mellan att vara intensiv och spännande – och långsam och småtrist. Att jag upplevde den som småtrist berodde kanske mest på den slätstrukna filmmusiken, som inte förstärkte stämningen, snarare tvärtom.

Injicerar med paralyserande drog

Kelsey Asbille spelar den djupt deprimerade Iris, vars lille son dött. Hon åker ut i naturen, där hon har gjort en liten minnesplats för sonen, och intill denna finns en klippa. Iris ställer sig på kanten och är på väg att hoppa.

Då dyker det upp en vänlig kille, Richard (Finn Wittrock), som talar henne tillrätta, och tillsammans går de tillbaka till sina bilar.

… Dock visar det sig att Richard inte alls är vänlig. Han är något slags lustmördare och injicerar Iris med en drog som långsamt paralyserar henne. Iris lyckas fly och springer in i skogen, men hennes kropp slutar snart att fungera. Till slut trillar hon ihop och kan inte röra sig alls, men hon är hela tiden vid medvetande. Varje gång hon får hjälp och är på väg att klara sig, dyker Richard upp och Iris är illa ute igen.

Intensiva mordiska scener

Filmen innehåller inga större överraskningar. När Richard tar kål på några människor är det oväntat våldsamt och blodigt. Scenerna där Richard är mordisk och ostoppbar är intensiva. Antalet medverkande skådespelare är inte stort, och ofta ligger Iris raklång på marken och kan inte röra sig, och det blir en aning segt. Det är förhållandevis välspelat. Det hela slutar som väntat.

Don’t Move är fullt sebar, men rätt lättglömd – vilket märks på att jag inte har så mycket mer att säga om den än det här.

Här kan du se Don't Move (2024)