Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: JT Mollner
Skådespelare: Willa Fitzgerald, Kyle Gallner, Madisen Beaty, Bianca A. Santos, Steven Michael Quezada
Premiär: 2024-12-13
Betyg: 3
Efter att ha gjort en rad kortfilmer långfilmsdebuterade JT Mollner 2016 med Outlaws and Angels, vilken jag inte sett. Det skulle dröja åtta år innan han gjorde sin andra långfilm, vilken är Strange Darling.
Strange Darling är en rätt uppmärksammad film, den är ganska hajpad. Det är ett bra tag sedan den hade premiär i utlandet och många har berömt filmen i mina olika flöden i sociala medier. Många tycker att det här är en väldigt bra film, att den är direkt utmärkt och att den bjuder på många överraskningar. Således hade jag ganska stora förväntningar på Mollners film.
<Överraskades inte av vändningarna
Strange Darling brukar ofta kategoriseras som skräckfilm – men det här är mer av en thriller. En våldsam, blodig thriller. Jag kan inte påstå att jag överraskades av alla överraskande vändningar filmen tar, jag räknade ut hur det ligger till redan i inledningen. Dessutom avslöjas detta en dryg tredjedel in i filmen. Fler vändningar följer, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag fann dem överraskande.
På flykt med bortskjutet öra
Mollners film inleds med en rulltext som för tankarna till Motorsågsmassakern. Det berättas om en seriemördares härjningar, och nu ska vi få se en skildring av slutet på denna mordvåg.
Sedan kastas vi direkt in i handlingen. En ung kvinna utan namn, rollfiguren listas som ”the Lady” (Willa Fitzgerald), är på flykt, hon stapplar fram genom en skog – och hon har fått ena örat bortskjutet. Hon jagas av en man beväpnad med gevär, han har heller inget namn, men listas som ”the Demon” (Kyle Gallner). Kvinnan är panikslagen, hon blöder och hon försöker få hjälp. Bland annat knackar hon på dörren till första bästa hus hon hittar långs vägen, därinne bor ett stillsamt gammalt hippiepar spelat av Barbara Hershey och Ed Begley Jr.
Kronologin är huller om buller
Strange Darling är en film indelad i sex kapitel plus en epilog – och dessa kapitel berättas i omkastad ordning, kronologin är huller om buller så att vi som tittar ska överraskas. Vi får således se delar av slutet långt innan slutet, och efter ett tag hamnar vi i kapitel ett, i vilket vi får se hur det hela började: the Lady och the Demon har träffats för att ha sex på ett motellrum. Hon gillar rätt kinky grejor, hon gillar våldsam sex. Deras träff spårar ur – av diverse skäl som jag inte tänker nämna här.
Lite för förtjust i sin gimmick
Jag tycker att Strange Darling, vilken faktiskt är filmad på 35mm-film, är lite för pretentiös för sitt eget bästa. Mollner är lite för förtjust i sin gimmick; den uppbrutna kronologin. Jag tycker att greppet är en aning irriterande och det känns oerhört mycket 1990-tal – då var det nytt och fräscht att berätta på den här sättet. Bolaget Miramax ville klippa om filmen så att den berättas kronologiskt, men det gick Mollner inte med på – och publiken på testvisningar gillade Mollners ursprungliga version.
Genomgående underhållande
Skådespelarprestationerna är genomgående bra. Filmfotot är utmärkt – det är faktiskt skådespelaren Giovanni Ribisi som står för detta, han lånade ut sin egen tekniska utrustning och gick även in som producent.
Speciellt spännande eller otäckt tycker jag inte att det blir, det är svårt att känna något för de inblandade, men det är genomgående underhållande, det är aldrig tråkigt, och det är våldsamt och blodigt. Dock är filmen inte så smart och unik som JT Mollner vill att den ska vara.
