MARIA GRIPE : JULIAS HUS OCH NATTPAPPAN – tidstypiskt och tidlöst på en och samma gång

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Modernista
Illustratör: Harald Gripe
Serie: Julia & Nattpappan (del 2)
Genre: Skönlitteratur
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 150
Format: Inbunden
Utgivningsdatum:2024-08-23 (nyutgåva)

“Han har blivit ganska skärpt, Peter, det har han. Fast annars är han som förut – mot mej och så. Peter, det är min Nattpappa alltså. Fast förra gången vi skrev en bok ihop ville jag inte tala om vad han hette. Jag ville att det skulle vara hemligt. Jag var jättebarnslig på den tiden. Då på den barnsliga tiden ville jag att boken bara skulle handla om honom och mej. Och så om Smuggel förstås, det är Peters uggla. Den här boken ska handla om allt möjligt annat. Och särskilt om huset som gubbarna i stan vill riva. Fast det ska dom allt få se hur det går med den saken! Vi ska nog visa dom vi, det ska vi!”

Maria Gripe är för alltid förknippad med Trolltider – den bästa och mest omtyckta julkalendern i SVT (möjligen med konkurrens av Teskedsgumman …) och den enda som fått en uppföljare eller reboot. Trolltider skrev Maria tillsammans med sin dotter Camilla. Värt att minnas är att Marias man Harald var en framstående konstnär och illustratör på sin tid och hans illustrationer förgyller både omslag och innehåll i denna vackra nyutgåva av en Maria-Gripe-klassiker som både är väldigt tidstypisk … och väldigt tidlös.

Julias hus och Nattpappan från 1971 är uppföljaren till Maria Gripes omtyckta Nattpappan från 1968 – nästa del i serien heter Elvis Karlsson och lille Elvis dyker upp som sidekick redan i den här boken.

Fem gånger Elvis

Förutom Trolltider och de fem Elvis-Karlsson-böckerna är Maria Gripe också känd för Skuggserien, I klockornas tid, Hugo och Josefin, Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia.

Den sistnämnda kommer ofta upp som favoritbok när man intervjuar nutida författare som excellerar i att skriva mysrys och som ligger på dagens bästsäljartopp. Maria Gripes böcker är översatta till 29 språk, flera har blivit filmer och TV-serier (Trolltider skrevs direkt för TV). Maria Gripe fick ta emot en rad utmärkelser för sitt författarskap, bland annat H. C. Andersen-medaljen, Litteraturfrämjandets stora pris och Astrid Lindgren-priset.

Lurvig lärare struntar i läroplanen

Julias hus och Nattpappan utspelar sig några år efter Nattpappan, men Julia har fortfarande kvar sin nattpappa, och nu avslöjar hon att han heter Peter. Han är geolog och har skrivit klart en bok om stenar och mineraler och han har dessutom tagit vad Julia kallar för “filbunkeexamen”. De har tid över. Julia och Peter bestämmer sig för att skriva en ny bok tillsammans. Vad ska den handla om?

Det är nu ett nytt årtionde i den lilla staden, det är 1970-tal. Julias nya lärare har ett huvud som mest består av skägg, mustascher, polisonger och lugg. Han gillar inte tider, scheman och ämnen, så han spelar protestsånger på grammofon för barnen, oavsett vad läroplanen säger att de ska lära sig.

Rivningshets och kulturarvsdemolering

Förändringens vindar blåser. Rivningshetsen kulminerar. Kulturarvsdemoleringen är ett faktum. Det Nya Sverige ska byggas och i den lilla staden rivs fler och fler gamla hus … det är upprörande, tycker Julia. Staden blir fulare och fulare. Allt som är vackert och gammalt och själfullt ska bort. Allt ersätts av det som är nytt och fult och praktiskt – enligt förståsigpåarna och det senaste modet.

Inga lyckliga kulturella människor kan väl bo i de nya bostäderna? Rivningarna och planerna på den nya staden upprör Julia och Peter. De blir ännu mer upprörda när kommunalmännen anser att den gamla villa där Julia bor tillsammans med sin mamma också ska rivas. Julia och hennes mamma ska få en modern lägenhet i ett nybyggt hyreshus. Det vill inte Julia. Inte heller hennes mamma och hennes nattpappa.

Det är 1970-tal. Man väjer inte för  överheten. Man lägger sig inte platt ner när myndigheter säger sig “veta bäst”. Man protesterar.

Vem är den tystlåtne pojken i trädgården?

Konstnären Nisse målar av rivningshotade hus och kommer för att måla av Julias hem. Samtidigt dyker den tystlåtne lille pojken upp. Han brukar stå och spana i trädgården som omger villan. Pojken visar sig heta Elvis Karlsson … och här går en mysrysning längs ryggraden på alla Maria-Gripe-älskare. Elvis Karlsson är en av hennes allra mest älskade karaktärer.

När hoppet verkar vara ute (som det brukar vara inför tredje akten) är det dags för Julia och Peter att lansera en ny räddningsaktion så att Julia och hennes mamma får ha kvar sitt älskade hus. De ska omvandla hemmet till ett allaktivitetshus …

Vad är tidstypiskt? 1970-tals andan av ständiga protester, att aldrig finna sig i något. Staten och kapitalet … vem kan lita på dem?

Tidlöst och tidstypiskt

Vad är tidlöst? Aktivism har fått ett uppsving på sista tiden. Man litar inte på myndigheterna. Vem säger att politiker vet bäst? Det går ju åt helvete med miljön. Samtidigt är det många som hatar att bo i de nybyggda rena och praktiska hem som 1970-tals förståsigpåarna byggde, själlösa lådor, lägenhetskomplex efter lägenhetskomplex varav många stämplas som “problemområden” idag.

Finkulturella arkitekter är en sak och har en smak. “Vanligt folk” har en annan smak. När Kulturnyheterna sände en omröstning som handlade om hur folk ville bo, så ville alla bo i gammaldags charmiga hus byggda på 1800-talet (eller som såg ut att ha byggts på 1800-talet). Ingen ville bo i 1970-talets lägenhetslådor. Så om fler protesterat så som Julia & Co hade det funnits fler byggnader kvar idag som folk faktiskt tyckt om. Glada människor leder till finare miljöer som folk tar hand om … och till mindre fuffens och alienation.

Populär prins på folkets sida

Förresten. Prins Charles (numera Kung Charles III) blev känd för att skälla ut fisförnäma arkitekter och folket älskade honom för det. Han låg långt före i tiden när det gällde miljötänk. Han designade själv en hel “gammaldags by” helt miljövänlig och med moderna faciliteter. Folk älskar att bo där. Och i Vem bor var? denna säsong fick vi se ett vackert sekelskifteshus i 1800-tals stil i utkanten av Stockholm … och huset var exakt åtta år gammalt. En del renoverar vackra gamla hus. En del bygger så att det ska se vackert gammalt ut direkt. Och så ska det vara vackra gamla trädgårdar med gammaldags växter …

Här i Maria Gripes roman så hindras rivningen bokstavligen av flowerpower. Tidstypiskt. Och tidlöst. Vi har fortfarande kvar i ryggmärgen att leva i en blomstrande miljö – både bildligt och bokstavligt. Evolutionen ringer inga lyckoklockor för opersonliga fula lådor.

Nytt och gammalt i perfekt fusion

Slutligen en eloge till Modernista för deras stilrena, vackra nyutgåvor av Maria Gripes texter och Harald Gripes illustrationer. Nytt och gammalt i en perfekt fusion