Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: J.C. Chandor
Skådespelare: Aaron Taylor-Johnson, Ariana DeBose, Fred Hechinger, Alessandro Nivola, Russell Crowe
Premiär: 2024-12-13
Betyg: 3
I prologen ses Kraven föras in och därefter bara någon dag senare bryta sig ut ur ryskt helvetshål till fängelse i vad om verkar vara Sibirien. Det är uppenbart att mannen har styrka och spänst som en superhjälte utan att för den sakens skull vara oövervinnerlig. Fängelsevakter avlivas brutalt och lyckas aldrig stoppa honom. Istället blir han upplockad per muskulöst transportplan av en kvinnlig samarbetspartner vi aldrig får se ansiktet på.
Därefter hoppar handlingen snart tillbaka sexton år i tiden. Platsen är Storbritannien, och Sergei Kravinoff – pre sitt Kraven-alias – och bror Dmitri pluggar båda på en exklusiv internatskola. Bröderna blir dock inom kort hämtade av pappa gangstern Nikolai. ”Er mor är död”, förkunnar han med känslolös ton. ”Hon var svag, menar han eftersom hon begick självmord. Därmed är filmens huvudsakliga konflikt etablerad. Sergei klarar inte av faderns oempatiska machoattityd, och ännu en jaktvända i Afrika med syfte att döda en mäktig lejonhanne gör inte saken bättre.
Tar livet av hänsynslösa tjuvskyttar
På samma gång sås här nästan bokstavligen det frö som ska göra Sergei till jägaren Kraven. I ett avgörande ögonblick räddas han till livet av med en märklig brygd. Av någon som ska få stor betydelse och vara honom behjälplig i vuxen ålder.
Och på tal om det, som fullvuxen blir Sergei initialt en djurens beskyddare. På plats mitt i ingenstans i kyliga Ryssland tar han livet av hänsynslösa tjuvskyttar och naturförstörare, rent allmänt så det står härliga till som en annan The Punisher .
I skottlinjen i gangsterkrig
Enda anledningen till att besöka storstaden London stavas Dmitri, den veke brodern som aldrig klarat av att lämna farsan bakom sig. För övrigt håller sig Sergei på behörigt avstånd till den moderna världen. Tills det inte går längre. För i slutänden hamnar han mitt i skottlinjen i ett gryende gangsterkrig. Där ingår bland annat den creepy Alexsei Sytesevich alias Noshörningen, en herre med både bokstavlig förmåga till förvandling och ambitioner att ta över pappa Nicolais kriminella imperium.
Ungefär så, och mitt i detta kaos framstår den komplexa relationen mellan Sergei och fadern som filmens motor. Sonen hatar Nicolai för hans krassa cynism och destruktiva kriminalitet och för sättet han och hans bror behandlats under uppväxten.
Håller vad trailern utlovade
Samtidigt bör påpekas att Kraven the Hunter är en tämligen actionpackad historia. Det går våldsamt till på ett blodsprutande sätt som passar historiens mörker. Inget PG-13-trams här inte, vilket tacksamt noteras. Här ska också villigt erkännas att jag tycker det här på det hela taget är en välgjord, skönt gritty och oväntat underhållande skapelse. Ni som sett den initiala trailern kan hysa förtröstan om att det som utlovades där i stort sett även också levereras i filmen.
Extra plus här också för hårddeffade Aaron Taylor-Johnsons konsekventa rolltolkning i titelrollen och Russell Crowes förmåga att spela svin utan att egentligen aldrig höja rösten.
Venom, ett lysande undantag
Ändå är det hur uppenbart som helst att Kraven the Hunter är ett uppenbart vågspel. 110 miljoner dollar har kalaset kostat, och då talar vi om en karaktär som är relativt sällan sedd i Marvelvärlden. Som någon amerikansk nördsajt skrev med andra ord; det har inte gått så bra för Sony att bygga ut Spider-Mans skurkuniversum. Venom filmerna har förvisso varit ett välförtjänt lysande undantag, men varken Morbius eller Madame Web har funkat särskilt bra vare sig kritikermässigt eller kommersiellt, och förutsägelserna för Kraven the Hunter ser inte särskilt lysande ut heller.
Värd en större publik
För egen del kan jag dock tycka att sågandet av ovannämnda titlar i viss mån varit oförtjänt, och Kraven the Hunter är definitivt värd en större publik. Fans av Marvels mera edgy filmer, typ Logan, Deadpool, Wolverine och just Venom bör definitivt ge det här en chans. Trean här till höger är tämligen stark. Åtminstone i min bok.