ANORA – skojfriskt och frispråkigt med socialt patos när motsatsernas attraktion får fäste

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Sean Baker
Skådespelare: Mikey Madison, Mark Eydelshteyn, Karren Karagulian, Paul Weissman, Lindsey Normington
Premiär: 2024-12-06
Betyg: 4

Hon är ekonomiskt utsatt exotisk dansös på en populär strippklubb medan han är son till en stenrik rysk gangster med pengar som gräs, och aldrig mötas de två. Såvida nu inte ätteläggen frekventerar strippklubbar i New York förstås. Vilket händer här. Titelfiguren får det barnsliga partydjuret Vanya på fall efter endast en träff i klubbens privatrum. Utan att hon ens ha försökt.

Den förvuxne tjugoettårige tonåringen blir fullständigt betuttad, och friar efter några veckors svetthetsigt betalt sexuellt umgängen med ett lika drogrusigt som alkoholindränkt partajande med de närmast vännerna i Las Vegas som klimax. Anora alias Ani tackar ja till den överraskande frågan. Något de båda får anledning att ångra.

Ska inte gifta sig med en ”hora”

För både bra och dåliga nytheter rör sig snabbt, men hemma i Ryssland ses uppgiften mest som usel. Särskilt av den kontrollerande mamman. För inte ska gullgossen gifta sig med en ”hora”. Inte så konstigt då att några skurkar i hennes tjänst på andra sidan Atlanten snart ringer på utanför lyxvillan i New Yorks förorter med ett skarpt budskap; ”Annullera äktenskapet, annars…”

Protesterar vilt och orsakar blodvite

Dessvärre för de något amatörmässiga gorillorna är inte Anora någon man tar där man sätter henne. Medan Vanya bara dryper av med svansen mellan benen i ett obevakat ögonblick protesterar bruden vilt och orsakar blodvite och en knäckt näsa. Bland annat. I en festligt brutal scen tvingas skurkarna backa till slut när smärtorna blivit för avsevärda.

Dessförinnan hade skurkarnas inofficielle boss, tillika präst och Vanyas amerikanske dadda, Toros tvingats avbryta ett dop i den ryskortodoxa kyrkan för att hantera ovanstående. En scen lika humoristisk som den nyss nämnda, tro mig.

Vill också sätta fingret på…

I slutänden blir historien för övrigt en slags kamp mot klockan att hitta Vanya innan föräldrarnas plan från Ryssland hinner landa, och Anora tvingas motvillig hänga på Toros och gorillorna på för att få något utbyte av sitt korta äktenskap överhuvudtaget.

Men Anora är inte bara en frispråkigt kul edgy skapelse om motsatsernas attraktion, regissören Sean Baker vill också sätta fingret på hur det är att bli dömd på förhand endast på grund av hur försörjningen förtjänas, hårt dragna klassgränser, hur pengar förvrider värderingar och så vidare.

Sexscener tröskas

Så långt är väl det mesta gott och väl. Inklusive socialt patos som bonus, dessutom.. Men med detta sagt är det här också en både högljudd och stökig film. Lätt hysterisk är den också. I alla fall tidvis, och det som är skojfriskt i ovannämnda scener är det inte i andra.

Lång är den också. 139 minuter är lite att ta i. Upplösningen dras möjligen några varv för länge, och inte för att jag på något sätt är moralens väktare, men de tämligen explicita sexscenerna tröskas lite väl länge i första akten. De är inte motiverade, helt enkelt. Vi fattar, de unga tu har mycket rolig hämningslös sex. Fast poängen hinner förstås gå fram tämligen omgående.

Något överväldigande

Men Anora fick Guldpalmen i Cannes. tänker ni kanske. Det måste väl betyda något. Det är sant, men hyllningarna kanske är något överdrivna likt förbannat. Jag säger något för visst är det här likväl en bra film. Om än något överväldigande. För att nu uttrycka det neutralt.

Fast det kompenseras i viss mån av Mikey Madisons energiskt känslosprutande skådespel i titelrollen. Det talas om ett ”starmaking performance” av de internationella kollegorna, och det är förståeligt varför.