Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Daniel Anda och Ruben Anda
Skådespelare: Eivind Sander, Per Christian Ellefsen, Ingar Helge Gimle, Nikis Theophilakis, Stig Henrik Hoff
Premiär: 2024-11-29
Betyg: 3
Påskekrim är en norsk tradition. Påsken är den tid på året då det säljs flest deckare i Norge. År 2002 kom det ut en bok som heter Døde menn går på ski, och som enligt uppgift blev en bestseller. Det är en parodi på påskekrim som skrevs av den norske komikern, författaren och serietecknaren Knut Nærum, född 1961. Redan 2004 blev boken radioteater på NRK.
Eftersom boken sägs vara en deckarparodi trodde jag att denna filmatisering också skulle vara en deckarparodi. Visst, det här är en deckarparodi – men främst är det här, vilket överraskade mig, en splatterkomedi. Filmen Döda män i skidspåret är en slasher och känns mer som en parodi på Fredagen den 13:e och liknande, än på regelrätta mordgåtor.
För regin står de 24-åriga tvillingbröderna Daniel och Ruben Anda, manuset har bröderna skrivit tillsammans med Lill Kristine Anda, som jag antar är en syster, och Anders Borgersen. Filmen inleds väldigt ovanligt: förtexterna är nämligen på svenska. Av någon anledning har Njutafilms bytt ut de norska textskyltarna.
Ende överlevande efter en massaker
Öppningsscenerna bådar inte gått: filmen börjar nämligen med slutet. Huvudpersonen Kjell (Trim Balaj) förhörs av polisen, eftersom han är den ende som överlevt en massaker uppe i bergen. Handlingen återberättas i tillbakablickar. Jag gillar verkligen inte detta grepp, vilket är alldeles för vanligt – det innebär bara att vi får en vink om hur det går på slutet. Nu vet vi att Kjell kommer att överleva – även om det kanske serveras ytterligare en twist eller två.
Påskfirande i ödslig stuga
Därefter blir det genast bättre. Kjell är en misslyckad författare som förlagen inte vill ge ut. Plötsligt kontaktas han av sin gamle klasskompis Sverre Hartkorn Jr (Nikis Theophilakis), som är en odräglig miljardär. Sverre vill att Kjell ska skriva hans memoarer. Sverre bjuder in Kjell till sitt påskfirande i en ödslig stuga uppe i de snötäckta bergen.
Alla är knepiga
De övriga gästerna är också gamla klasskompisar – och alla är knepiga på olika sätt. En är en kokainsniffande barnprogramledare, en är en psykotisk skvallerjournalist, och så vidare. Med dem finns även en psykiater som är där för att hålla koll på den psykotiska tjejen. Om det ser ut som om dessa klasskompisar är väldigt olika gamla, de ser ut att vara allt mellan 30 och 55, beror det på att skådespelarna är allt mellan 30 och 55, ungefär. Den tjusiga Helene Eidsvåg är visst 32, Nikis Theophilakis är 53.
Planen är att de ska spela något slags deckarspel över påsken där i stugan, men ganska omgående börjar de mördas på riktigt. Någon av dem är uppenbarligen en blodtörstig mördare. Alla misstänker alla medan antalet gäster decimeras.
Det förekommer en motorsåg, samt mord med skidstav
Det är stor klasskillnad mellan Döda män i skidspåret och de svenska skräckfilmer som kommit de senaste åren. Nu är förvisso denna norska film en parodi, vilket de svenska inte var, men bröderna Andes film har bra filmfoto, väldigt bra filmmusik, engagerade skådespelare, och ett rappare tempo. Blodet stänker friskt och det är faktiskt rätt roligt, dialogen är kul. Det förekommer en motorsåg samt mord med skidstav. Två huvuden rullar.
Hade hoppats på bättre slut
Handlingen hänger väl inte riktigt ihop, turerna blir väldigt invecklade, vilket förstås är meningen; det är trots allt en parodi. Tyvärr mynnar det ut i något som påminner om den franska splatterfilmen Haute tension (även känd som Switchblade Romance) från 2005, vilket är lite synd, jag hade hoppats på ett bättre slut.
Man kan dock ha betydligt sämre saker för sig än att se Döda män i skidspåret!
