ANGEL HEART – Rourke, De Niro och en gåta som spelar andrafiolen i hårdkokt deckarskräckis

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Alan Parker
Skådespelare: Mickey Rourke, Robert DeNiro, Lisa Bonet, Charlotte Rampling, Stocker Fontelieu
Land: Storbritennien, Kanada, USA
År: 1987
Genre: Skräck, Mysterium, Thriller
Längd: 113 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 5

Idag är det lite svårt att föreställa sig det, men under några år i mitten- och slutet av 1980-talet var Mickey Rourke något av det coolaste som fanns. En ung skådespelare från New York som både var begåvad, och som kändes tuff och lite ”farlig” – och som var med i några bra filmer. Han tillhörde väl inte riktigt det där stora filmstjärnegänget, Rourke stod lite vid sidan av, hans image var lite coolare, ruffigare, men han spåddes bli något stort. Hur det sedan under 90-talet gick för hans karriär – och utseende – vet vi ju alla.

Närmast besatt

Jag gillade verkligen den omdiskuterade och stenhårda Drakens år, som kom 1985, men 1987 års Angel Hear älskade jag. Jag var närmast besatt av den filmen under en period, och nu när jag såg om den insåg jag att den nog påverkat mig på flera sätt jag inte tänkt på, framför allt som serieförfattare. Bildspråket och berättartekniken i filmen är rätt unikt och sticker ut.

Hårdkokt deckare och skräckfilm

Angel Heart, med manus och regi av Alan Parker, är en blandning av hårdkokt deckare och skräckfilm. På sätt och vis påminner filmen och dess hjälte Harry Angel en aning om John Constantine i serietidningen Hellblazer, som började komma ut 1988. John Constantine dök först upp i Swamp Thing 1985, före Angel Heart, men Parkers film bygger på William Hjortsbergs roman Falling Angel från 1978.

Filmen anses bättre än boken

Före Hjortsbergs bok hade vi dock privatdeckaren Hannibal King, som dök upp i serietidningen Tomb of Dracula 1974, och på TV var Darren McGavin reportern Kolchak: The Night Stalker redan 1972. Gräver vi ännu djupare kan vi säkert hitta liknande hjältar och berättelser redan i pulpmagasinen för snart hundra år sedan.

Efter att ha sett filmen, köpte jag faktiskt Hjortsbergs bok. Jag minns inte vad jag tyckte om den, jag har för mig att den fick rätt dålig kritik 1978, men i vanlig ordning gillade Stephen King den. Alan Parkers film brukar anses vara betydligt bättre än boken.

Mysteriet spelar andrafiolen

Jag kommer ihåg när jag såg Angel Heart på bio. Jag såg den ensam, på Filmstaden i Helsingborg, av någon anledning ville ingen hänga på. När filmen började och bilden var svart, och en röst viskade ”Johnny”, började några bakom mig att skratta. Jag vet inte varför.

På sätt och vis är Angel Heart en film helt utan överraskningar – åtminstone nästan. Mysteriet, själva gåtan, spelar andrafiolen, istället bygger filmen och spänningen på den lika märkliga som påträngande stämningen. Det är 1955, det är New York, och Mickey Rourke spelar den sluskige privatdeckaren Harry Angel. Harry uppsöks av en advokat vars klient har ett uppdrag åt Harry.

Bortklippt sexscen – i USA

Klienten är den mystiske Louis Cyphre, som spelas av Robert De Niro. Det tar Harry hela filmen att fatta vem Cyphre är, men vi i publiken förstår det på en gång. Det är så uppenbart att jag inte tror att Parker själv trodde att det skulle komma som en överraskning. Det räcker med att titta på De Niro, på hans utstrålning, långa naglar och namn. För övrigt äter Louis Cyphre hårdkokta ägg, vilka han skalar i några närbilder jag tycker är äckligare än alla mord i filmen.

Harry får i uppdrag att leta upp den försvunne sångaren Johnny Favorite. Jakten på Favorite leder till New Orleans, otäckheter och voodoo. Charlotte Rampling spelar en spådam Harry söker upp, Lisa Bonet gör dottern till en kvinna Harry letar efter – en sexscen med Cosby-stjärnan Bonet blev omskriven och tydligen klipptes denna ner i USA, här i Sverige visades dock filmen oklippt.

Flera av de personer Harry Angel träffar hittas senare bestialiskt mördade. Johnny Favorite lyser med sin frånvaro.

Alltid nya detaljer att hitta

Angel Heart är en märklig film, inte i betydelsen konstig, den här är mer … udda och unik på ett väldigt tilltalande sätt. På det oroväckande, olycksbådande soundtracket ligger jazz, blues, pianoklink, eller bara muller och konstiga ljud. Det är en mörk värld Harry Angel rör sig i, även när solen skiner i New Orleans. Filmfotot är otroligt, liksom klippningen och alla miljöer. I en besynnerlig scen besöker Harry det folktomma tivolit på Coney Island för att prata med en man som, iförd nässkydd, sitter i en solstol på den tomma stranden medan hans fru står ute i vattnet. Det går hela tiden att hitta nya detaljer i filmen. Antagligen finns här mer för mig att uppskatta nu, 37 år efter premiären, grejor jag då var lite för ung för att notera.

Väldigt flott kopia

För några år sedan köpte jag en begagnad engelsk DVD-utgåva av Angel Heart, en special edition – jag antar att exakt samma utgåva kom ut i Sverige. Denna dubbel-DVD innehöll en massa bra extramaterial, men bildkvalitén var under all kritik – filmen såg verkligen för jävlig ut. Därför tar jag tacksamt emot denna nya Blu-ray-utgåva från Studio S. Filmen är restaurerad i 4K och den är väldigt flott. Visst, det lär finnas en Ultra-HD-utgåva som är ännu flottare, men denna nya svenska disc duger mer än väl, den är utmärkt. Extramaterialet, som bland annat innehåller två olika intervjuer med Alan Parker, är detsamma som på DVD:n jag redan har.

Angel Heart är fortfarande en av mina absoluta favoritfilmer. Johnny Favorit-filmer.

>Fotnot: Alldeles precis nu, innan denna text skulle publiceras, upptäckte jag att jag faktiskt redan recenserat Angel Heart – jag skrev om DVD-utgåvan 2009, för 15 år sedan, jag fick visst ett recensionex av den svenska utgåvan, vilket senare förkommit. Jag hade inget som helst minne av att jag skrivit denna text – dessutom satte jag ett lägre betygden gången! 15 år, jösses, det är ganska lång tid.