AQUA, Royal Arena, Köpenhamn den 9 november 2024 – färgglatt, tralligt och positivt med glimten i ögat i en svanesång(?)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Inte många utanför Danmarks gränser lär ha noterat när Aqua släppte sitt tredje album Megalomania 2011. Men förra året lystrade världen till namnet Aqua igen. För när blockbusterfilmen Barbie släpptes gick dagens trio en ny vår till mötes. Samarbetet Barbie World, tillsammans med hip hop-divorna Nicki Minaj och Ice Spice hamnade på soundtracket och blev en världshit.

På samma gång fick Barbie Girl en renässans, och därmed var bollen i rullning igen. Förra årets sommarturné världen över var en succé av rang, och här vi nu. På ett i det närmaste utsålt Royal Arena. På hemmaplan.

I dess bättre bemärkelse

Detta tar oss hastigt och lustigt in i samtiden, och vilken samtid sedan. Den är färgglad, trallig, positiv och en orgie i tuggummipop i dess bättre bemärkelse. För ett ögonblick – och här måste jag vara politisk – kan man nästan för ett ögonblick glömma bort att amerikanerna gjort sitt bästa för att rösta bort både anständighet och demokrati med ett penseldrag tidigare i veckan. För andra gången, dessutom.

En annan mogen (Lene)sida

Med andra ord var en konsert med Aqua ett alternativ så gott som något för att bli på bättre humör. Samtidigt ska man komma ihåg att trion tvärtemot den gängse bilden faktiskt har en tydligt mogen sida också. Finstämda pianoballaden Aquarius med Lene Nyström solo på sång – som oväntat fick inleda konserten – var utan tvekan en av kvällens givna höjdpunkter.

Blottar sin röst med känsla och nyans

Liksom Turn Back Time och Good Morning Sunshine, för övrigt. Den förstnämnda ett soft nummer om eftertankens kranka blekhet till en otrohet, den andra en midtempo-sak med softa latinorytmer. Gitarrintrot till Good Morning Sunshine fick mig att associera till Enrique Iglesias USA-etta Bailamos, och det är verkligen inte det sämsta i min bok. Värt att notera är att Lene blottar sin röst med känsla och nyans varje gång hon får chansen i de mer lågmälda sammanhangen. Som i dessa tre sånger.

Finns alltid utrymme att utvecklas

Ärligt talat borde hon göra det oftare, men då hade det förstås inte varit Aqua. Säger i alla fall logiken. För Aqua personifierar i mångt och mycket tuggummipop och eurodance. Men hey, det finns väl alltid utrymme att utvecklas. Få eller inga artister eller band väljer att inte röra på sig något alls musikaliskt. Såvida man inte heter AC/DC då.

Men med detta sagt Jag tycker Aquas leksakspop är kul och catchy, och när de denna kväll gick all in i sådant som My Oh My, Lollipop (Candyman) och, förstås, Barbie Girl gungade publikhavet programenligt.

På allvar med glimten i ögat

Underhållande är nog ordet jag letar efter här. Skulle vilja säga att Aqua-trion tar musiken på allvar, men har glimten i ögat. Det här var en lika tempofylld som hitspäckad show, som uppvisade medlemmarna från sin bästa sida.

Sedan har jag väl gärna kunnat vara utan René Difs DJ-övningar och gästspelet från en för mig okänd dansk rap-duo, men för övrigt var det en tillställning man lämnade med ett leende på läpparna.

Bidraget till popen och popkulturen

Mer kan man inte begära, och om det här nu var Aquas svanesång – vilket mycket tyder på – så lämnar de med hedern och vetskapen om sitt bidrag till både popen och popkulturen i behåll.

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.