Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Damien Leone
Skådespelare: Lauren LaVera, David Howrd Thornton, Anotella Rose, Elliott Fullam, Samantha Scaffidi
Premiär: 2024-10-25
Betyg: 3
De senaste veckorna har det skrivits en hel del om Terrifier 3 i media. Det här är den ultravåldsamma lilla skräckfilmen som kostade två miljoner dollar att göra, och som i skrivande stund har spelat in $36 215 033 i USA och $41 575 488 internationellt. Filmens framgångar har ställts mot JOKER: FOLIE À DEUX och dess brist på framgångar – två filmer om clownsminkade busemän, en var extremt billig och framgångsrik, den andra kostade $200 miljoner och floppade.
Skriverierna såg liknande ut för två år sedan – Halloween Ends, som kostat $20 miljoner, gick inget vidare och fick usel kritik, medan Terrifier 2, som kostat $250 000 (!), drog in miljoner.
Så här i efterhand känner jag att mitt betyg på Terrifier 2 var lite väl snällt, det hade räckt med en tvåa. Filmen varar två timmar och 18 minuter och den är nästan en hel timme för lång. Det är en evighetslång ultravåldsorgie.
Borde klippt bort en halvtimme
Nya Terrifier 3 är drygt tjugo minuter kortare än tvåan. Den är förstås fortfarande alldeles för lång – regissören och manusförfattaren Damien Leone borde besinnat sig och klippt bort en halvtimme, 95 minuter hade varit perfekt för den här filmen.
… Men i övrigt är det här den bästa av de tre filmerna. Terrifier3 är betydligt bättre än filmen från 2022, kanske beroende på den ökade budgeten – skådespelarna är bra, några av dem är till och med kända, filmfoto och production values är bättre, och framför allt är specialeffekterna bättre.
Gillar att slakta folk och spexa
David Howard Thornton är förstås tillbaka som Art the Clown, något slags bisarrt övernaturligt väsen som gillar att slakta folk och spexa. Ibland samtidigt. Han överlevde på någon vänster halshuggningen i den förra filmen och tillsammans med den gravt vanställda och ruttnande (?) Victoria (Samantha Scaffidi) återvänder Art för att terrorisera julfirare i allmänhet och familjen Shaw i synnerhet.
Traumatiserad hjältinna
Den förra filmens hjältinna Sienna Shaw (Lauren LaVera) har legat på sjukhus i några år, hon är djupt traumatiserad av massakern hon upplevde, hon går på medicin och ser syner. Men nu skrivs hon ut och ska fira jul med sin syster Jessica (Margaret Anne Florence) och hennes familj. Det går förstås inte så bra. Art the Clown ser till att sprida julförstämning.
En extremt svart komedi
Terrifier 3 påminner en hel del om gamla EC Comics-serier, om än med avsaknad av moralkaka på slutet. Färgerna är grälla och överstyrda som i en gammal serietidning, och till stora delar är filmen en komedi – om än en extremt svart komedi, en typ av komedi många nog inte uppfattar som rolig. Jag skrattade till åt några scener, andra lär bli upprörda.
De grövsta våldsscener som filmats
Precis som tidigare bygger Terrifier 3 först och främst på våld. Filmen innehåller några av de absolut grövsta våldsscener som någonsin filmats – och de är häpnadsväckande realistiska, jag satt och undrade hur de har gjort effekterna. Det handlar om praktiska effekter, folk får armar och ben avhuggna med yxa, huvuden mosas, knivar skär ut inälvor, och en stackare råkar ut för ett rejält motorsågslavemang – och då menar jag verkligen motorsågslavemang. Onda tricks med råttor får vi också uppleva.
Här finns många scener där barn råkar illa ut, det förekommer barn genom hela filmen, Siennas systerdotter Gabbie (Antonella Rose) har en av huvudrollerna. Filmens prolog får nog anses vara kontroversiell, här dyker Art upp som jultomte och gör hembesök hos en barnfamilj.
Krökar med en jultomte
En lång och rätt rolig scen utspelar sig på en bar, här sitter en kille spelad av Clint Howard, minsann, och krökar med en jultomte, när Art the Clown kommer in och lägger sordin på stämningen. Tom Savini spelar en kille som intervjuas i ett nyhetsinslag. I en flashback får vi se Siennas far, en serietecknare som väldigt överraskande spelas av Jason Patric. Han är blonderad och bär glasögon, och jag kände inte igen honom.
Filmen slutar med något slags cliffhanger. Jodå, en Terrifier 4 är förstås på väg. Slutet är inte helt tillfredsställande och Art the Clown-mytologin börjar känns allt märkligare.
Ett evigt köttande
I vanlig ordning varnar den svenska distributören publiken, marknadsföringen påminner lite grann om när David Cronenbergs Rabid (1977) biovisades och det påstods att ambulanser körde i skytteltrafik till biograferna för att hämta avsvimmad publik (det var inte sant!). Terrifier 3 är dock jävligt magstark. Det är inte en film för vem som helst. Dock blir det lite tjatigt efter ett tag, det är ett evigt köttande, och det är hinkvis med blod och inälvor. Under den sista halvtimmen tittade jag på klockan flera gånger.
Pluspoäng för att Art the Clown ställer sig och diskar några tallrikar som blivit nedstänkta med blod.
