Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Zar Amir Ebrahimi och Guy Nattiv
Skådespelare: Arienne Mandi, Zar Amir Ebrahimi, Jamie Ray Newman, Nadine Marshall, Lir Katz
Premiär: 2023-10-18
Betyg: 4
Tatami kastar oss rakt in på judomattan och låter oss känna tyngden av en värld där individens frihet kvävs under Irans järnhårda kontroll.
Titeln, som betyder ”mjuk matta” på japanska, står i kontrast till den hårda verklighet som möter Leila Hosseini (spelad av Arienne Mandi).
För rätten att existera som självständig individ
Leila, en lovande judoka, står inför en mardrömslik situation: hon måste inte bara slåss mot sina motståndare på mattan, utan också mot en regim som kräver att hon ska böja sig inför deras vilja och finta en skada för att undvika att möta en israelisk motståndare. (Iran vägrar att erkänna Israel som stat) För Leila är matchen långt mer än en sporttävling – det är en kamp om hennes rätt att existera som en självständig individ och idrottare.
En kraftfull utmaning
Hennes coach, Maryam, (Zar Amis Ebrahimi) är en representant för en äldre generation som har lärt sig att överleva genom att acceptera regimens krav och hålla huvudet nere. Men Leilas beslut att trotsa ordern och kasta av sig slöjan blir en tyst men kraftfull utmaning mot både regimens grepp och Maryams tystnad. Det tvingar Maryam att konfrontera sin egen anpassning till systemet, och deras relation blir till en spegel av den större kampen för frihet i ett förtryckande samhälle.
Kostnaden för att vara sann mot sig själv
Med svartvita bilder skapar Tatami en värld där moraliska gråzoner inte får plats, där den hårda uppdelningen mellan rätt och fel blir påtaglig. Denna stil belyser kontrasten mellan regimens totalitära styrning och de små, men kraftfulla handlingarna av uppror.
Det är en film som vågar ställa den brännande frågan: vad kostar det att vara sann mot sig själv, när världen runt dig försöker kväva din röst? För väldigt många i dagens värld är detta inte bara en dramatisk konflikt, utan en kall verklighet som definierar deras liv och deras kamp för frihet.
Regimens ineffektivitet
Historien är inspirerad av verkliga händelser, vilket ger den en tyngd och trovärdighet. Referenser till idrottare som Saeid Mollaei och Elnaz Rekabi gör att filmen inte bara är en fiktiv skildring, utan en påminnelse om att många idrottare tvingas välja mellan att representera sitt land och att behålla sin integritet.
Ironiskt nog visar filmen också på regimens ineffektivitet; Leila hade kanske kunnat vinna en solklar enkel seger för Iran om hon inte tvingats distraheras av regimens hot.
Tatami är en kraftfull skildring av individens kamp mot en auktoritär regim som använder sin fulla kraft för att krossa varje antydan till självständigt tänkande och frihet. Den visar hur den islamistiska regimen inte bara begränsar människors liv, utan även utövar en järnhård kontroll över idrottare, deras karriärer och deras val, genom att använda dem som politiska pjäser.
Hotar maktmonopol
År 2024, då resten av världen utvecklats fruktar regimen den fria tanken eftersom den hotar deras maktmonopol, och de går till extrema längder för att kväva varje ”upprorisk” handling. Filmen sätter detta förtryck i fokus och lyfter fram den kamp som uppstår när någon vågar stå upp mot statens orubbliga påbud, vilket gör Tatami till ett starkt och angeläget porträtt av kampen för frihet under förtryck.
Tystnaden regimens starkaste vapen
Samtidigt visar den att förändringens hopp kan växa när någon vågar säga ifrån, trots alla risker. Men frågan kvarstår: Hur många vågar resa sig mot en regim som med våld kväver varje rop på frihet? För utan fler modiga röster riskerar tystnaden att bli regimens starkaste vapen, och drömmen om frihet att stanna i skuggan. En början till förändring är att se filmen.
