GIOVANNA D’ARCO, Malmö Opera den 12 oktober 2024 – Nordenpremiär med övernaturligt bra scenografi

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Upphovspersoner
Kompositör: Giuseppe Verdi

Librettist: Temistocle Solera

Kreativt team
Dirigent: Daniela Musca

Regi: Philipp M. Krenn

Scenografi: Leslie Travers

Kostym- och maskdesign: Leslie Travers

Ljuddesign: Alessandro Carletti

Videodesign: Douglas O'Connell

Solister
Giovanna: Ania Jeruc

Carlo: Bror Magnus Tødenes

Giacomo: Fredrik Zetterström

Talbot: Gustav Johansson

Delil: Tor Lind

Akrobat: 
Andrea Hilario

Fler på scen
Malmö Operakör

Malmö Operaorkester

Nordisk premiär: 12 oktober 2024

Spelas till 24 november 2024

Scen: Storan

Längd: cirka 2 tim 25 min inkl paus

Ålder: rekommenderas från 13 år

Språk: Italienska, textas på svenska och engelska

Malmö Opera ger oss nu ett av Giuseppi Verdis tidiga verk. Det är varken en av Verdis mest kända eller bästa, men den utgör definitivt ett rotsystem till vad som i hans senare operor skulle utvecklas till musikalisk fulländning och för honom typiska teman som lojalitet, patriotism, skuld och försoning, inte minst mellan far och dotter.

I Giovanna d’Arco njuter vi också av härliga körpartier, vackra arior och en lika smart som underhållande scenografi.

Komplexa huvudroller

Den polska sopranen, Ania Jeruc, och den för malmöpubliken kände Fredrik Zetterström, tar sig mästerligt an de komplexa rollerna som Giovanna och fadern, Giacomo. Övertygande gestaltar de karaktärernas religiösa och patriotiska övertygelser, men också deras kärleksfulla ömhet och inre kval. Riktigt bra är även Bror Magnus Tødenes insats som den kärlekskranke kung Carlo. Tødenes skönsjungande tenorstämma ger verkligen mersmak.

Verklighetens Jeanne d’Arc

Historien bygger på legenden om den franska bondflickan, Jeanne d’Arc, som i gudomliga visioner uppmanades att leda Frankrike mot seger i Hundraårskriget mot England. Oavsett vad som hände eller inte hände på 1400-talet, finns det historiska belägg för att Jeanne d’Arc övertygade den franske tronföljaren Karl VII om att låta henne leda en armé och att han, trots de franska framgångarna, förrådde henne.

På gränsen till det absurda

Hon dömdes för kätteri och brändes på bål endast nitton år gammal. Att, som i Giovanna d’Arco, i stället låta Jeanne d’arc bli förrådd av sin far samtidigt som hon förälskar sig i tronarvingen är faktiskt på gränsen till det absurda. Men naturligtvis ett libretto som var som upplagt att sätta i händerna på Verdi; mästaren att tonsätta känslomässiga klimax. Faktiskt lika klockrent som det idag har varit att låta scenografen Leslie Travers ta sig an dekoren.

Reflekterande scenografi

Enligt Leslie Travers är scenografin ”en lek med psykologiska idéer” och det är fascinerande hur väl man lyckas ta till vara handlingens övernaturliga inslag med så sparsmakad rekvisita och samtidigt får till tydliga kopplingar till både dåtid och nutid.

Sångarna utlämnade åt sig själva

Scenen är avskalat mörk och taket är sänkt. Man inser snabbt att det inte är mycket som sångarna kan dra nytta av i det fysiska rummet. De är utlämnade åt sig själva och varandra, medan vi i publiken tar del av ett i bakgrunden projicerat romantiskt landskap med snötäckta alptoppar som skiftar karaktär allteftersom handlingen fortskrider. Vackert väder övergår i snöstorm. Brinnande skymning blir till natt. Plötsligt snurrar hela världen upp och ner. Luckor öppnas i taket. Det snöar och oboernas ljusa slingor lockar från orkesterdiket.

Allt verkar vara möjligt

Giovanna är klädd i vitt (jungfru eller tvångsintagen?) Soldater i bombarjackor och grova kängor slåss mot vindmaskinernas svarta konfetti. Från körens färgsprakande kreationer flödar kärlek som mångfaldigas i golvets speglande effekt. Allt verkar vara möjligt i denna efterlängtade opera. Till och med att gå upp och ner i taket!