Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ali Abbasi
Skådespelare: Sebastian Stan, Jeremy Strong, Martin Donovan, Maria Bakalova, Catherine McNally
Premiär: 2024-10-04
Betyg: 4
Från regissören av rosade Gräns och starka seriemördarthrillern Holy Spider kommer…The Apprentice, filmen om hur Donald Trump kom sig upp i ett konkursmässigt New Yorks fastighetsbransch på sjuttio- och åttiotalen.
Så nej, det hela handlar alltså inte om hur den självförhärligande magnaten fick huvudollen i sin egen dokusåpa. Även om det enligt en artikel i New York Times nyligen också lär vara en sällsam historia för sig själv värd att återskapa i på film.
Stöps till otyglat monster
Istället kastas vi handlöst tillbaka till ett New York på total dekis med usel ekonomi, fattigdom för de mest utsatta och och eskalerande kriminalitet. Det är där Donald J. Trump skapas och stöps till det otyglade monster han är än idag av ökände advokaten Roy Cohn. Denne skrupellöse lagvrängare gjorde en förvisso ärelysten, men samtidigt valhänt och osäker Donald till den hänsynslöse och ofiltrerat oborstade och sexistiske lögnhals vi alltjämt ser idag.
Alltid varit likadan
I egenskap av någon som läst en handfull böcker om The Donalds framfart tar jag mig rätten att hävda att det är en trovärdig bild av honom som målas upp. Sedan må hans brorsdotter, terapeuten Mary L. Trump i sin utmärkta bok Too Much and Never Enough hävda att Donald alltid varit likadan. Men riktigt likadan kan han knappast ha varit, och det är säkert inte heller så bokstavligt man ska tolka hennes påstående. Däremot skulle hon nog hålla med om att han i grund och botten alltid varit den samme. Det finns trots allt nyanser även i helvetet.
Designern bakom Trumps förvandling
Med andra ord behöver knappast någon förutom fanatikerna inom MAGA-kretsen hysa några dubier om den historieskrivning som filmen redovisar. Selfmade miljardär? Nja, om man nu ska tro på manusförfattaren Gabriel Sherman var det den hårdföre Roy Cohn som ensam var designern bakom adeptens förvandling till något mer än en småhustler med högtflygande planer. Resten fick han med modersmjölken av pappa Fred, en herre som inte heller var känd för att hålla sig inom lagens råmärken.
En avgörande tid
Men The Apprentice är för all del ingen heltäckande biopic. Dock får man nog säga att den följer Trump under en avgörande tid från strax innan genombrottet och dealen med hotellkedjan Hyatt att förvandla gamla klassiska Commodore Hotel intill Grand Central Terminalen till lyxiga Grand Hyatt New York fram till casinosatsningarna i Atlantic City.
Ungefär där slutar historien. Alltså avhandlas aldrig konkurskarusellen som inleddes några år senare. Lite synd kanske med tanke på den uppblåsta sjävlbild Trump redan då byggt upp om sig själv som en extremt framgångsrik affärsman.
Porträtt på pricken
Fast det hindrar inte The Apprentice från att vara en riktigt bra film. Inte minst är porträttet av Donald Trump själv precis så på pricken att inte mycket finns att invända. Man förlöjligar och överdriver aldrig, utan låter åskådaren vara en betraktare som får göra sina egna slutledningar.
Fast å andra sidan; bara för att skildringen trots allt är rättvis betyder det inte att det finns det minsta anledning att beteckna honom som ett dugg sympatisk. Ständigt otrevlig och odräglig är snarare de första adjektiv som poppar upp i huvudet när man ser honom i Sebastian Stans hyfsat porträttlika skepnad.
Självlysande som Roy Cohn
Denne gör för övrigt ett övermåttan berömvärt jobb, men det är Jeremy Strong, senast sedd i en nyckelroll i glimrande Max-serien Succession som man bär med sig mest när allt är över. Hans insats som Roy Cohn kan inte betecknas som annat än självlysande. Det här är en individ som av allt att döma var fullständigt hänsynslös, och mannens karga resonemang och gangsterfasoner kommer till liv fullt ut i Strongs agerande.
En försmak av Wall Street
Vad mer? Tja, agerandet är även överlag utmärkt, och som bonus har regissören Ali Abbasi fångat New Yorks sjuttiotalsatsmosfär på kornet. Man kan riktigt känna doften av pengar i massor, big korrupt business samt en försmak av Oliver Stones Wall Street och Gordon Gekkos bevingade ord Greed is good.
