JOKER: FOLIE Á DEUX – är verkligen en joker i kortleken

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Joker: Folie à Deux är långt ifrån en typisk uppföljare. Det är en nästan kompromisslös musikal som balanserar på gränsen till brutalitet, där Joaquin Phoenix återigen briljerar som den missanpassade Arthur Fleck.
För första gången i sin karriär gör Phoenix en uppföljare, och hans tolkning av Arthur är precis lika fängslande som i första filmen – om inte ännu mer. Todd Phillips har skapat ett mörkt och rått musikaliskt verk, där varje spår av mysfaktor är bortblåst, trots de tydliga musikaliska inslagen.

Harley Quinn, en central drivkraft

Arthur Fleck är nu institutionaliserad och inväntar sin rättegång för de kallblodiga morden han begick, inklusive den chockerande avrättningen i direktsändning. I detta psykologiska kaos möter han Lee Quinzel, porträtterad med elegans och kraft av Lady Gaga.

Hennes roll som Harley Quinn är inte en biroll, utan en central drivkraft i Arthurs mentala och känslomässiga förvandling. Lady Gaga är helt spektakulär i sitt skådespel och hennes sångnummer lyfter filmen till nya nivåer. Hon är inte bara Harley Quinn – hon lever karaktären fullt ut.

Muisiken flätas in naturligt i handlingen

Filmens musikaliska inslag sticker verkligen ut och är, trots sin ovanlighet i en Joker-film, fullt integrerade i berättelsen. Todd Phillips lyckas fläta in dessa nummer på ett sätt som känns helt naturligt för handlingen. Phoenix, som redan bevisat sin briljans, visar en ny sida genom sina gemensamma sångnummer med Gaga. Deras kemi går utöver det vanliga och blir filmens höjdpunkt, både visuellt och känslomässigt.

Phillips regi är skarp och träffsäker, med en cinematografi som fångar den mörka och klaustrofobiska atmosfären på anstalten där Arthur tillbringar större delen av sin tid.

Inre resa drar in åskådaren

Trots att en stor del av handlingen utspelar sig bakom murarna, är filmen aldrig långsam. Tvärtom, Arthurs inre resa drar in åskådaren och håller intresset vid liv genom hela berättelsen. Catherine Keener imponerar som advokaten Maryanne Stewart, och hennes roll adderar ytterligare dimensioner till filmen. Konflikten mellan rättssystemet och Arthur skildras med intensitet och Keeners prestation bidrar starkt till att förmedla den komplexa dynamiken mellan makt och vansinne.

Utmanar genrens gränser

 är mer än en serietidningsfilm. Det är ett djärvt och ambitiöst konstverk som utmanar genrens gränser. Med sin mörka, känslomässigt laddade ton och sitt unika användande av musikalformatet, lämnar filmen ett starkt avtryck långt efter att ridån gått ner. Den är verkligen en joker i kortleken – oförutsägbar och slagkraftig.