MAX RAABE & PALAST ORCHESTRA, Malmö Live, Malmö den 29 september 2024 – förvaltar med hjärta och glimten i ögat

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Max Raabe är onekligen ett fenomen. För vem hade trott att covers på 20- och 30-talens tyska schlagers garnerad med internationella dito skulle få ett sådant genomslag. Och långlivade är han och hans Palast Orcherstra också, första livstecknet Die Männer sind schön die Liebe wert såg dagens ljus redan 1988. Det är 36 år sedan. Sug på den en stund, så går omfattningen av succén säkert in i skallen.

Sedan går det knappast att komma ifrån att Sverige är ett av de länder där Raabe är som mest populär. Vilket bekräftades på Malmö Live igår. Och så är det varje gång han kommer till Skåneland. På det hela taget är det alltid utsålt.

Knagglig skoltyska räcker inte

Ändå är det lätt att misstänka att de flesta av oss tappar bort väsentliga delar av den lustiga och inte sällan dubbeltydiga lyriken om kärlekens spel och uttryck och annat som inte sällan var tabu då det begav sig. Den knaggliga skoltyskan räcker inte hela vägen. Om man säger så.

Å andra sidan räcker den svängigt jazziga musiken långt. Den elva man och blott en kvinna starka Palatstorkestern utgör bara den en stark anledning att lyssna. Dessutom berättar sångaren lite kort om vad varje sång handlar om för säkerhets skull, och då ofta med en humoristiskt knorr.

Fransk klassiker mest populär

Sedan är den trogne Raabe-kännaren förstås också säkert väl medveten om att en hel del av repertoaren framförs på engelska också. Fast mest populär av alla sånger om publiken själv får önska är enligt egen utsago franska La Mer. En sann klassiker redan innan Raabe tog sig an den, men Raabe och orkestern gjorde den med både klass och stil denna afton.

Irving Berlin, men ingen Britney

Liksom de gör med allt på repertoaren, för övrigt. Det ska låta som förr. Inga nymodigheter här, inte. Det är det som är poängen. Till och med Oops I Did It Again låter som den var skriven för hundra år sedan i Raabes tolkning.

Fast nu fanns för all del inte Britney Spears låt med på setlistan denna gång. Det gjorde däremot sådant som Louis Armstrongs fyndiga hit I’m In the Market for You, fina balladen What a Difference a Day Makes och Irving Berlins klämmiga Top Hat. Alla tre stapelvaror från den amerikanska sångboken, för övrigt.

Gorilla och Lulu i tyska örhängen

Samtidigt serverades förstås även idel tyska örhängen. Inte sällan med publikfriande skojfrisk ton. Typ galopperande Mein Gorilla hat ‘ne Villa im Zoo, valsiga Dort tanzt Lulu – plus här för orkesterns skojiga körinsats – och extranumret, den givna publikfriaren Mein kleiner grüner Kaktus med sin lalliga nonsensrefräng.

Mest minnesvärda

Allt gick emellertid inte i upptempo-glammets tecken. Sparsmakat akustiska med en aning samtida touch, Es wird wieder gut med tillhörande tjusigt uppbyggt blås var en av aftonens mest minnesvärda nummer i min bok. Liksom den classy – som sig bör retrojazziga versionen av Dream a Little Dream of Me, för övrigt.

Förvaltar med stort hjärta

Vad mer? Tja, för egen del uppskattar jag verkligen att Palast Orchestra-sällskapet får så stort utrymme att lägga in finesser och glänsa både tillsammans och mer eller mindre solo. Det ger ett extra värde till både helheten och Raabe själv.

Sedan bör också framhållas att frontmannen förvaltar soundet från det förgångna med med stort hjärta. Glimten i ögat? Absolut i många fall och alltid med ett ”straight face” och lustigt mellansnack. Som lockar till fniss. Men musiken tas alltid på allvar och tramsas aldrig bort. En del skulle kanske beteckna det hela som pastischartat.

Halar flaggan i topp

Fast jag håller inte med. Det här är på riktigt med en förmedlad spelglädje som halar flaggan i topp med siktet inställt på att föra den här musiken vidare till kommande generationer. Vilket förstås inte ter sig annat än högst vällovligt.