Klicka på bilden, för att se hela bilden
Att vänta på att Fleetwood Mac ska återförenas och ge sig ut på turné är nog lika med noll. Inte minst efter Christine McVies frånfälle. Så vad gör man då för att få en Fleetwood Mac-fix? Jo man spanar in ett av alla dessa tribute-band som finns där ute. För er som inte känner till Rumours of Fleetwood Mac så är de ett Brittiskt-/Nya Zeeländskts-band som bildades redan 1999 i Liverpool. Gruppen leds av gitarristen Scott Poley och anses av bland andra Fleetwood Macs grundare vara det bästa coverbandet av bandet som går att uppbringa.
Konserten började med att Mick Fleetwood hälsade publiken välkommen, inte live men på storbildsskärmen bakom bandet. Rumours of Fleetwood Mac körde igång med Big Love och lät Fleetwood Macs video till låten rulla i bakgrunden och redan här fick vi en antydan om att här kommer det inte ges utrymme för personliga tolkningar.
Bandet fortsatte med Dreams och en knippe andra klassiker. När Songbird tonat ut skickade Rumours of Fleetwood Macs Christine McVie (Sophie Worsley) en tyst hälsning till den riktiga Christine, som syntes på skärmen.
Hade studerat originalet
Först när The Chain drog igång blev det också lite fart på publiken i form av taktfasta handklappningar. Även gruppens Stevie Nicks (Jess Harwood) hade studerat originalets rörelsemönster, vilket syntes tydligt under Sara. Svänget under Little Demon var ju riktigt bra. Första setet avslutades med Gold Dust Woman.
Fokus på tidiga Fleetwood Mac
När andra setet inleddes låg fokus på Peter Green-eran. Första låten ut var den flummiga The Green Manalishi som man senast hörde med Judas Priest… Därefter avverkades både instrumentala Albatross och Black Magic Woman. Under detta set sjöngs leaden av keyboardisten Steve Parry. Oh Well avslutade Peter Green-delen.
Klassiker som spön i backen
Sedan var det dags att välkomna tillbaka tjejerna på scen och det gjorde man till tonerna av Monday Morning och efter detta stod klassikerna som spön i backen. Vad sägs om låtar som Gypsy, Seven Wonders, Little Lies (som fick publiken komma upp på sina fötter), Everywhere och publikfavoriten Go Your Own Way. Rhiannon fick avsluta det ordinarie setet.
Men hallå det saknas ju två superhits. Lugn bara lugn. Det blev ju självklart extranummer så publiken fick njuta till Don’t Stop och Tusk.
Som en ung upplaga av riktiga Fleetwood Mac
Och hur var det då? Skitbra och det kändes ibland som om man såg en ung upplaga av det riktiga Fleetwood Mac, innan de inre stridigheterna tog över.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.