JOYRIDE THE MUSICAL, Malmö Opera, Malmö den 6 September 2024 – ett måste för Roxette-fansen – och andra

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Produktionen
Musik och sångtexter: Per Gessle
Originalmanus: Klas Abrahamsson (baserad på romanen Got You Back av Jane Fallon)
Manus: Guy Unsworth
Musikaliskt ansvarig: Joamim Hallin
Orkestrering: Clarence Öfverman & Christoffer Lundquist
Översättning: Tor Billgren
Bearbetning svensk dialog för scenen: Johanne Hybinette
Dirigent: Joakim Hallin/Bjarni Frimann Bjarnason
Regi: Guy Unsworth
Scenografi: David Woodhead
Kostym och maskdesign: Torbjörn Bergström
Ljusdesign: Ulrik Gad
Ljusdesign: Avgustos Psillas
Koreografi: Miles Hoare
Videodesign: Daniel Denton

I rollerna
Stephanie: Jessica Marberger (Caroline Gustafsson)
Katie: Marsha Songcome (Kerstin Hilldén)
Joe: Alexander Lycke (Patrik Martinsson)
Meredith: Sanna Martin (Emilie Evbäck)
Stella: Sara Stjernfeldt/Elsa Zetterqvist Thunström/Tilda Hallström
John: Jan Modin (Erik Gullbransson)
Natasha: Sara Lehman (Sienna Sebek)
Gary: Oscar Pierrou Lindén (Rasmus Mononen)
Michael: Patrik Martinsson/David Lindell (Fredrik Sjöstedt)

Spelas från 6 september 2024 - 27 april 2025

Det är mycket Per Gessle nu. Gyllene Tider-filmen Sommartider rullar fortfarande på biograferna, i februari nästa år åker han ut på Roxette-turné med Lena Philipsson och i fredags var det dags för den sedan länge emotsedda premiären på Joyride The Musical.

Men vägen från ax till limpa har varit lång. Inte minst själva historien var länge en knäckfråga för sångaren. Handlingen fick inte fokusera på cancer och annat elände. Det skulle vara byggt på feelgood. Annars fick det vara. Och så blev det också. Räddningen blev brittiskan Jane Fallons roman Got You Back. Sagt och gjort, boken bearbetades, varpå det slutligen stod klart att Roxettes musik skulle tonsätta en historia där sådant som otrohet, missförstånd, förutfattade meningar, en urspårad plan för utdelande av en minnesbeta var givna ingredienser.

Försoning, insikter och gott humör

På film hade man förmodligen betecknat det hela som en hyfsat söt romcom med viss substans. Inga hinder och problem är dock värre än de kan lösas innan ridåfall. Försoning, viktiga insikter och gott humör stundar mellan och för alla inblandade.

Sett ur denna aspekt får man nog också säga att det här blivit en lyckad skapelse. Alltihopa präglas av glitter, glam, lite sådär lagom tokig situationskomik samt förstås ett antal shownummer som drar ner de största applåderna.

Mindre spelade alster

Ja också innehåller Joyride the Musical förstås sisådär ett tjugotal låtar från Roxettes digra sångkatalog, De flesta stora hits, förstås. Men även en del mindre spelade alster. Men vi återkommer till det lite senare.

Älskarinna på bortaplan

För innan dess lite om handlingen. I fokus finner vi äkta lyckliga (sambo)paret Stephanie (Jessica Marberger) och Joe (Alexander Lycke). Hon är kläddesigner hemma i London medan han är veterinär på med kreatur som specialitet på vischan långt hemifrån halva veckan. En inte överdrivet idealisk situation? Definitivt. Särskilt om paret har fjortonåriga tonårsdottern Stella tillsammans också. Men paret är i alla fall överens.

Fast nu ser det ut som den lilla familjens fundament ska rockas i dess grund. Av en händelse får Stephanie bekräftelse via ett ölunderlägg med en gullegull-hälsning att Joe är otrogen. Han har verkligen en älskarinna på bortaplan.

En kraftig knäpp på näsan

En chock för Stephanie förstås, men hon finner rätt omgående på råd. Istället för att konfrontera Joe tar den försmådda kontakt med Katie (Marsha Songcome), som den unga damen visar sig heta. Varpå en plan om att ge Joe en kraftig knäpp på näsan för att han ljugit för dem båda tar form.

Utan någon Roxettelåt som softar

Mer ska inte avslöjas, men så mycket kan väl sägas att det är på detta stadium det blir komplicerat. På allvar. Och på tal om det sistnämnda. Det är först strax innan allt är över det verkligen bränner till i en högljudd uppgörelse mellan Stephanie och Joe. I vanlig dialog. Utan någon Roxettelåt som softar konfrontationen det minsta.

Fast “that’s it” när det kommer till sådant. Det här är alltså som sagt i övrigt allt annat än ett socialrealistiskt drama. Ens i musikalform. Det är inte den typen av helhetskänsla denna skapelse vill förmedla. Som sig bör, får man väl säga.

Fräckt The Look-nummer

Vad Joyride the Musical däremot gör är att väva ihop en riktigt trevlig, men ändå seriös och lätt identifierbar historia via duons starka låtkatalog, och detta mynnar ut i ett antal snygga shownummer.

Som till exempel ett energiskt dansnummer till tonerna av Dressed for Success med dussinet dansare iklädda trenchcoats i ett av många välkoreograferade inslag. Som The Look, den första USA-ettan i form av ett fräckt nummer med sidekicken Gary (Oscar Pierrou LIndén) och dramats diva Meredith Maruska-Delicado alias Sanna Martin.

Extra plus för obskyra sånger

Sedan må Sanna Martin och hennes tolkning av Listen to Your Heart inte ha någon överdådig inramning alls, men det räcker gott att det för en gångs skull denna afton går att se Malmö Operas orkester smakfullt belyst i bakgrunden för att det ska ge lika varm som häftig effekt.

Extra plus förresten för att lite mer obskyra sånger tagits med. Både What’s She Like? och Queen of Rain borde varit hits då det begav sig, men här får de sin välförtjänta plats i (musical)solen.

Är föga förvånande ett måste

Slutligen måste en skopa beröm också ösas ut för de smarta scenlösningarna, de tjusiga kläderna från rockigt svart till crazy färgkaskad och den effektfulla scenografin.

Vad mer finns att tillägga? Inte mycket. Mer än att när allt kommer till kritan så är Joyride the Musical föga förvånande ett måste för fans av Roxette. Men även mången andra pop-/rockälskare kan riskfritt göra sig besväret att lösa biljett. Utan tvekan är det så. Åtminstone så länge ohejdad nostalgifaktor är ett plus i den personliga boken.