Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Tim Burton
Skådespelare: Michael Keaton, Winona Ryder, Catherine O’ Hara, Jenna Ortega, Justin Theroux
Premiär: 2024-09-06
Betyg: 4
Tala om senkommen uppföljare. 36 år ha förflutit sedan Tim Burton avtäckte sin lika gotdoftande som crazy skräckkomedi, och då som nu ter det sig castingen av Michael Keaton i titelrollen som något av ett genidrag.
Då det begav sig hade aktören från Pennsylvania äntligen slagit igenom hårt i Ron Howards långfilmsdebut, den edgy och alltjämt riktigt roliga Årets man mot Henry Winkler alias Fonzie i TV-serien Happy Days.
Inte alldeles väsensskilt
Rollen som den hämningslöse pratkvarnen Bill Blazejowski gjorde honom till stjärna, och jag inbillar mig att Tim Burton såg den komiska potentialen hos Keaton redan på detta stadium. I vilket fall utnyttjades hans talang till att få honom att göra något inte alldeles väsensskilt sett i relation till Bill Blazejowski Visst, Beetlejuice är död och en ganska elak typ och Blazejowski tämligen varmhjärtad, men ni förstår vad som avses.
Har inte ägnat sig åt uppföljare
I vilket fall, Beetlejuice Beetlejuice ter sig som ett kärt återseende av det knasiga slaget. Ett återseende få förmodligen visste att de hoppades på i förväg. Inbillar jag mig i alla fall. För på något sätt har det aldrig varit något snack om att det skulle bli någon uppföljare. Det är liksom inget som Burton har ägnat sig. Förutom då när det gäller de två Batman-rullarna.
Men här är vi nu ändå, och så här efter det att eftertexterna rullat färdigt måste sägas att Beetlejuice Beetlejuice överträffar mina moderat inställda förväntningar med råge.
Plågas av det förflutna
När handlingen tar sin början får vi initialt återknyta bekantskapen med Lydia Deetz. Winona Ryders forna gottjej är sedan länge en vuxen kvinna. En kvinna som försörjer sig på en talk show kallad Ghost House. Ivrigt påhejad av sin sleezy pojkvän Rory. Dessvärre plågas hon alltjämt av det förflutna. Läs närkontakten med Beetlejuice och livet bortom detta i den första filmen.
Begravning väntar
Således står knappast ett återbesök till Winter River, platsen där allt utspelade sig för evigheter, sedan, högst på önskelistan. Fast när styvmamma Delia informerar om att hennes frånvarande make Charles har gått hädan, och att begravning väntar i hålan ifråga är ett nej inte möjligt. Följaktligen är det bara för Lydia att inse att stoppa huvudet i sanden inte är ett alternativ.
Tror inte på syner och hemsökta hus
Därför befinner sig Lydia liksom truliga tonårsdottern Astrid snart på plats i Winter River tillsammans med sin matriark. Jobbigt för Lydia, men de två andra kvinnorna bryr sig inte. De tror varken på henne syner eller hemsökta hus. Detta kan dock komma att förändras. Snabbare än de kan ana. Inte minst charmas Astrid av en gullig pojke som kanske inte är fullt så gullig.
Att suga ut själen
Samtidigt bland de döda i Efterlivets underjordskorridorer oroar sig Beetlejuice för sitt ilskna ex Delores, som är fullt fokuserad på att ge igen för gammal äktenskaplig ost. Att suga ut själen ur alla som ter sig misshagliga är en specialitet ingen vill utsättas för.
Äckelpotta hur rolig som helst
Inte konstigt Beetlejuice ä lite nervis. Fast han får snart roligare saker att änka på när chansen kommer att idka utpressning mot Lyida att gifta sig med honom. Allt för att rädda dottern från att hamna i dödens rike. För det här är en döing som inte gör något gratis, som bekant.
Däremot är denne ohyfsade, beräknande äckelpotta överlag hur rolig som helst, och Michael Keaton är som född att spela honom. Keaton överglänser självklart alla sina kollegor. Men med detta sagt verkar allt skådespelare på plats ha hur kul som helst i denna härligt skruvade skräckkomedi.
En snilleblixt utvidga dödsriket
Som ni förstår gillar jag det här skarpt. Dialogen är rappt inspirerad, specialeffekterna lysande uppfinningsrika, det gotiskt visuella rent allmänt en avsevärd njutning och mitt i alltihopa måste det erkännas, har vi en utmärkt historia med flera goda handlingstrådar. Inte minst har det varit något av en snilleblixt att utvidga skildringen av dödsriket. Underbart utflippat är nog ordet jag leter efter här.
Men hur som helst, Tim Burton har all anledning att vara stolt. Alla som tvivlat på han tappat förmågan borde göra avbön här och nu.
