DJANGO 2 – typisk och rätt okej 80-talsaction av Rambotyp

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Il grande ritorno
Regi: Nello Rossati
Skådespelare: Franco Nero, Christopher Connelly, Licinia Lentini, William Berger, Roberto Posse
Land: Italien, Colombia
År: 1987
Genre: Action, Drama
Längd: 88 minuter
Format: DVD
Betyg: 3

Django 2 från 1987 är en senkommen uppföljare till Sergio Corbuccis spaghettiwesternklassiker Django från 1966. Jag hyrde den när den under titeln FRUKTAD REBELL släpptes på video i Sverige, och jag blev allt lite besviken. Det här var inte vad jag förväntat mig.

En av de första DVD-utgåvorna jag drygt tio år senare beställde från Amazon i USA, var en liten box från Anchor Bay med bägge filmerna, plus ett trevligt litet häfte med fakta om Djangofilmerna. Tyvärr har denna box förkommit sedan dess.

Mängder av Djangofilmer

Eftersom copyrightreglerna ser lite annorlunda ut i Italien – och runt om i världen – finns det mängder av västernfilmer som har namnet Django i titeln. Många av dessa har bara försetts med en ny titel, det finns ingen Django i rollistan. Andra har en Django i rollistan, men det är inte samma rollfigur som Franco Nero spelade 1966. Ett fåtal har vad jag antar ska vara samma hjälte som 1966.

Den enda officiella uppföljaren

De flesta av dessa inofficiella Djangofilmer är inget vidare. Många är usla. Några är riktigt bra, som Giulio Questis Django Kill…if You Live Shoot! med Tomas Milian från 1967, en film som står stadigt på egna ben och som ursprungligen inte hade Django i titeln.

… Men: den enda officiella uppföljaren till Corbuccis film är Nello Rossatis Django 2 – Il grande ritorno från 1987, vars engelska titel är Django Strikes Again. När den nu släppts på DVD i Sverige har den fått titeln Django 2, men i den svenska texten under förtexterna står det faktiskt Fruktad rebell. Franco Nero är tillbaka i titelrollen.

Django 2 är ingen western

Nello Rossati kallar sig ”Ted Archer” i förtexterna. Han var kompis till Franco Nero och de gjorde även actionfilmen Top Line tillsammans. Rossati jobbade i olika genrer; giallo, komedier, action med mera.

Den främsta anledningen till att jag blev besviken på Fruktad rebell när jag hyrde den på Hvilans Video på 80-talet, var nog att det här inte är en western. Rossatis film utspelar sig några decennier efter Corbuccis, det verkar vara sekelskifte, eller tidigt 1900-tal. Handlingen äger rum i Sydamerika, det framgår inte var, men filmen är inspelad i Colombia.

Har blivit munk

Precis som Rambo i Rambo III, som kom ett år senare, har Django dragit sig tillbaka i djungeln. Han är nu munk i ett kloster och går under annat namn. En kvinna ur Djangos förflutna söker upp honom. Det visar sig att de har en dotter tillsammans – och nu har dottern kidnappats av den oerhört onde, ungerske slavhandlaren Orlowsky (Christopher Connelly), som åker runt i en flodbåt.

Django letar upp Orlowsky och försöker tala honom tillrätta, men det är förstås dömt att misslyckas. Django fängslas och tvingas arbeta i en gruva. Där lär han känna en fjärilsexpert spelad av Donald Pleasence.

Självklart lyckas Django rymma, han letar upp sin egen grav – och i den förvarar han sin Gatlin-kulspruta. Nu ska alla skurkar mejas ner. Eller sprängas i luften med dynamit. Django får hjälp av en liten pojke.

En sekelskiftes-Rambo

Django 2 är en ganska typisk 80-tals-actionfilm. Djungelaction. Som sådan är den väl rätt okej. Filmen är ganska anonym, den utmärker sig inte, den är inte alltför inspirerad. Den är kompetent gjord och inte tråkig. Men det här är ju liksom inte en Django-film, trots att Franco Nero spelar samma gestalt som i filmen från 1966. Det här är Franco Nero som en sekelskiftes-Rambo – vilket Enzo Sciottis filmaffisch med all önskvärd tydlighet understryker. Christopher Connelly är en bra skurk, han är härligt ond och gör onda saker.

Prolog som inte tillför någonting

Väljer man att se filmen med italienskt tal, får man en prolog också, denna fanns även på den gamla utgåvan från Anchor Bay. Två gamla revolvermän spelade av William Berger och Bill Moore försöker komma ihåg vad den där killen med maskingeväret hette. Denna prolog tillför absolut ingenting. Från Anchor Bay-utgåvan har man även hämtat ett klipp från 1999 där Franco Nero pratar lite om filmen under dryga tre minuter.

Tyvärr är bildkvalitén på denna nya DVD inget vidare. Det är lite oskarpt och risigt. Det hade varit trevligare med en nyrestaurerad version på Blu-ray – men en sådan version existerar kanske inte. Det finns en tysk Blu-ray, men den har inte fått speciellt goda omdömen.