DAG ÖHRLUND med NICLAS FRANKLIN : HÄMNERSKAN – inspirationen flödar med full fart framåt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
DAG ÖHRLUND med NICLAS FRANKLIN : HÄMNERSKAN - inspirationen flödar med full fart framåt
Förlag: Lind & Co
Serie: Suzanne Eriks (del 5)
Genre: Deckare
Antal sidor: 316
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2024-08-12

Det går som tåget för Dag Öhrlund. Mindre än ett år efter releasen av fjärde boken är det dags igen för Suzanne Eriks att städa upp bland grovt kriminella och andra mest bara irriterande individer.

Å andra sidan är Öhrlund en ytterst flitig individ. Det är förvisso många i den svenska deckarmyllan, men kanske har det viss betydelse att han på sistone fått sällskap av ex-polisen Niclas Franklin i författandet av denna serie. Om inte annat är det lätt att misstänka att Franklin bistått en del för att få det hela att te sig mer polisiärt korrekt. Men vad vet jag.

Våldtagen av MC-gäng

Hur som helst Likt förra boken inleds historien även denna gång med att att låta Eriks trassla sig ur en svår situation. En noga planerad sexstund av det kinky slaget slutade istället med att hon blev grovt misshandlad och våldtagen i en skitig källare av ett ”äckligt” MC-gäng.

Fast givetvis överlevde hon det här också. Annars hade det ju inte direkt blivit någon historia värd namnet. Så med lite flyt och benägen hjälp av sin hunsade väninna, prästen Jessica klarar vår hämnerska både biffen och kanske i synnerhet livhanken den här gången också.

Något hon får anledning att ångra. För drömmen om ett normalt kärnfamiljsliv med kärleken Anders hotas ständigt av nya krav på delaktighet i Suzannes planer.

Hämndplaner

Och som vana Öhrlundläsare vet ruvar denna i sanning hemska kvinna alltid på nya planer. I det här fallet, framförallt hämndplaner, bör tilläggas. Högst upp på listan står självklart nämnda MC-gäng, men det finna andra misshagliga individer att fokusera på när detta städuppdrag väl är genomfört.

Som Hans van Everdingen, holländaren som av allt att döma försökt snuva henne på de tjugo (gangster)miljoner kronor hon i förtroende gett honom i att förvalta och gömma undan från de svenska myndigheterna.

Som Sofia, familjen Eriks barnflicka, som drar när hon fått nog av att serva Suzanne med såväl diverse uppdrag som sexuella tjänster.

Som, Lisbeth Åberg, en kollega på hovrätten, som enligt Suzanne är väl uppstudsig för sitt eget bästa. Och givetvis är skvaller till chefen inte heller något positivt.

Tas av daga för att han är creepy

Och det slutar inte där. Men ja, ni förstår grejen. Fast alla missdåd kan förstås inte sorteras under rubriken hämnd. En del, som en creepy butiksinnehavare tas av daga enbart för att han är…tja, just creepy.

Det är med andra ord full fart hela tiden, och det är föga förvånande oftast hur underhållande som helst. Samtidigt hade jag önskat något fler nedslag i hemmiljö. Hent enkelt för att den är intressant. På ett sjukt sätt. Relationen med ”mesige” maken Mats är allt annat än jämlik, och Suzannes nedlåtande attityd vet knappast några gränser.

Spännande figur hålla ögonen på

Tidvis sitter man bara där och gapar åt hennes hanterande av hemlivet. Mer föraktfull och avsnoppande kan ingen vara. Att beteckna skildringen av detsamma som tragikomisk vore ett understatement.

Och utan att nu spoila något, så har som bekant barnen Ebba och Anton så här långt tett sig som försumbara sidofigurer, men nu kliver ett av dem fram som en spännande figur att hålla ögonen på. Om jag säger så här. Ibland faller inte äpplet långt ifrån trädet. Om man säger så.

En ny framtid

Vad mer? Jo Öhrlund och Franklin låter Suzanne tappa koncepterna en aning den här gången. Impulskontrollen har försvagats, vilket oundvikligen ger konsekventer.

Fast inte mer än att hon kan klara av att komma undan med det. Förstås. Men tiden får utvisa hr det går. Klimax på Hämnerskan antyder en ny framtid för detta verks titelfigur. Kanske till och med både ett nytt scenario och dito scenerier.

Fasadputsning välkommen

Vilket nog vore ett klokt drag av författarduon. Man levererar onekligen även denna gång. Det finns ingen anledning att vara besviken. Inspirationen hos upphovsmännen flödar uppenbarligen fortfarande. Men aningen fasadputsning av ingredienserna i historiebygget hade nog varit välkommet för att undvika rutinmässighet.

Samtidigt går inte upplösningen inför nästa bok av för hackor. Lagens långa arm är hack i häl personifierad av en smart och för all del också kåt kommisarie, och det på mesta dramatiska vis.