Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Osgood Perkins
Skådespelare: Maila Monroe, Nicolas Cage, Blair Underwood, Alicia Witt, Michelle Choi-Lee
Premiär: 2024-08-30
Betyg: 3
Som säkert är bekant, har Nicolas Cages karriär kommit in i en andra andning. Efter att under ett par decennier ha tackat ja till nästan vad som helst för att ha råd att betala sina skulder, åtminstone kändes det så, väljer han nu sina roller med större omsorg och han dyker upp i mer intressanta projekt.
Longlegs är en oerhört hajpad seriemördarrysare som balanserar på gränsen till skräckfilm. Jag hade en hel del förväntningar på den här filmen, som utmålats som extremt otäck. Dock hade jag av någon outgrundlig anledning helt missat att det är Osgood ”Oz” Perkins som står för manus och regi. Han är son till Anthony Perkins och är mest verksam som skådespelare, men ibland gör han också film. 2016 gjorde han skräckfilmen I Am the Pretty Thing that Lives in the House, en film en del fått för sig är bra – men det är den inte. Det är en vansinnigt pretentiös film, den är irriterande på de flesta sätt.
Inte spännande alls
Jag ska inte påstå att jag tänkte på I Am the Pretty Thing that Lives In the House när jag satte mig i biosalongen och Longlegs rullade igång, eftersom jag hade förträngt att det var Perkins som gjort den filmen.
… Men jag kan inte säga annat än att jag allt blev lite besviken på Longlegs. Jag hade förväntat mig en ruskigt spännande film och istället fick jag en skräckfilm jag inte tyckte var spännande alls.
Har härjat i åratal
Longlegs utspelar sig på 1990-talet. Maika Monroe spelar den unga FBI-agenten Lee Harker (efter Bram Stokers romanfigur?). Harker och hennes kollegor är på jakt efter en bisarr seriemördare som kallar sig Longlegs. Longlegs har härjat i åratal och han lämnar alltid spår efter sig, brev med ockulta meddelanden. Han verkar ha koll på alla som jagar honom – och han verkar få folk att mörda sina egna familjer, snarare än att mörda dem på egen hand.
Har problem med sig själv
Harker har den egenheten att hon är synsk. När hon först presenteras i filmen, känner hon att en våldsman hon och hennes kollega är ute efter befinner sig i ett visst hus, vilket stämmer. Det fanns ingen anledning till att Harker skulle veta att det var just det huset.
Harker har problem med sin märkliga mor, en religiös kvinna spelad av Alicia Witt. Fast Harker har även problem med sig själv, det har hon redan innan hon ger sig ut efter Longlegs.
En kväll märker Harker att det är någon utanför hennes hus. Medan hon är ute och letar, smyger Longlegs sig in i huset för att lämna ett brev till Harker. Longlegs verkar veta precis vem Harker är.
Något tillgjort konstnärligt
Det är förstås Nicolas Cage som spelar Longlegs. Han är maskerad nästan till oigenkännlighet. Han ser minst sagt obehaglig ut och han pratar med obehaglig röst. Han beter sig märkligt och tillbringar mycket av sin tid med att tillverka verklighetstrogna dockor. Dessa dockor är viktiga för handlingen.
Longlegs ser ut- och känns som en film från A24. Nu är det inte en film från A24, men den har samma lätt pretentiösa anslag, det är något sökt över anrättningen, något tillgjort konstnärligt.
Cage är jättebra i titelrollen
Här finns ett flertal riktigt bra scener, en del bra mördrömsscenerier och allmänt bisarra inslag. Nicolas Cage medverkar inte i speciellt många scener, men han är jättebra i titelrollen. Cage har även varit med och producerat.
Men. Här finns inga riktiga människor. Precis alla rollfigurer, onda såväl som goda, är konstiga. Alla pratar konstigt. Inga pratar som riktiga människor. Harkers chef, agent Carter (Blair Underwood), har en liten dotter, och hon är otroligt lillgammal och säger saker inga barn skulle säga – och inte så många vuxna heller, för den delen.
Blir aldrig riktigt spännande
Nu tillför förvisso den konstiga dialogen och alla märkligheter filmen en viss mardrömsstämning – men jag bryr mig inte om en enda av huvudpersonerna. Jag struntar i hur det kommer att gå för Lee Harker, som behåller samma sorgsna uppsyn genom hela filmen. Och i och med att jag är fullkomligt likgiltig till hur det går får folk, blir det aldrig riktigt spännande. Fast det är klart, är man överkänslig mot blod och våld på film blir det kanske spännande ändå.
Överskattad
Lite oväntat innehåller handlingen en del övernaturliga inslag. Här finns även referenser till det gamla glamrockbandet T. Rex, så filmen lär gå hem hos en gammal vän och kollega till mig.
Nej, jag tycker inte att Longlegs är dålig. Men, jag tycker inte att den är speciellt bra heller. Den är överskattad. Den lämnade mig rätt likgiltig.
… Å andra sidan, många av de A24-filmer som lämnat mig likgiltig, eller som jag tyckt varit direkt usla, har gått hem hos en hel del människor. Ni vet vilka ni är. Ni kommer att älska Longlegs.
