Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Julian Farino
Skådespelare: Mark Wahlberg, Halle Berry, J.K. Simmons, Mike Colter, Alice Lee
Land: USA
År: 2024
Genre: Action, Komedi, Thriller
Längd: 107 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2
ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion. Jaså, där satt ni och förväntade er att jag skulle recensera Alien: Romulus – men där sket ni er allt på tummen. Liksom alla andra filmer från Fox/Disney/Marvel pressvisades den inte i Göteborg, så jag har inte sett den. Än.
Därför får ni hålla tillgodo med samma veckas Netflixpremiär, The Union, för den har jag sett.
Känns som ett collage av andra filmer
… Fast jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den. Det här är ännu en väldigt oinspirerad, rutinartad actionkomedi av ett slag vi sett förr. I det här fallet känns det verkligen som om vi sett allt förr, som om filmen är ett collage av andra, äldre filmer.
För regin står engelsmannen Julian Farino, som varit aktiv sedan början av 90-talet. Han har regisserat mängder av TV-serier, det är en väldig massa avsnitt han gjort. Långfilmer verkar han dock inte ha gjort speciellt många. Han gjorde en film som heter Livet på Orange Drive. Den recenserade jag 2012, och jag gillade den – men jag minns absolut ingenting av den, inte ens att jag sett den.
Ungdomskärlek är hemlig agent
I The Union spelar Mark Wahlberg byggarbetaren Mike McKenna, som en dag träffar på sin ungdomskärlek Roxanne (Halle Berry) på en bar. De har inte träffats på 25 år och de spenderar natten tillsammans. Det var dock inte en slump att de träffades på den där baren. Roxanne är nämligen hemlig agent för organisationen The Union, vilket vi redan sett i en prolog där hela hennes team dödas, och hon letade upp Mike för att av något oklara anledningar rekrytera honom till The Union.
Inspelad i glassiga miljöer
Mike drogas och när han vaknar upp befinner han sig i London. Han presenteras för organisationens boss, som spelas av JK Simmons, och en del andra, och han tränas genast upp till att bli agent, han lär sig slåss och skjuta och bära sig åt. Han verkar märkligt nog acceptera allt detta på en gång. Ingen på jobbet hemma i USA hör av sig och saknar honom.
Mike och Roxanne kastas sedan in i en spionhistoria där de måste resa runt i världen, folk jagar dem och försöker döda dem, det dyker upp förrädare och det figurerar en väska folk vill åt. Bilar kraschar, skott avlossas, Mike och Roxanne försöker låta bli att kyssas.
The Union ser ut som en film som kostat pengar. Den är inspelad i glassiga miljöer, Slovenien agerar stand-in, bilarna är dyra, här finns en del stunts och grejor, och huvudrollerna innehas alltså av stora filmstjärnor.
Inga actionscener utmärker sig
… Men det här är mest tråkigt. Vi har sett allt förr – och vi har sett bättre varianter av det här. För att vara en actionkomedi är filmer märkligt humorbefriad. Ingenting alls är roligt. Den är inte speciellt romantisk. Här finns inga actionscener som utmärker sig nämnvärt. Mark Wahlberg, som även producerat, ser ointresserad ut, men det gör han alltid, oavsett film.
Slutuppgörelsen är en besynnerlig antiklimax. Det spelas en del Springsteen på soundtracket. Jag sätter en tvåa i betyg mest för att jag inte vill gödsla med ettor. Men det här är allt en trist och fullkomligt ointressant film.
