Klicka på bilden, för att se hela bilden
De är förvisso frontade av en kvinna, men Rexoria är inte ett symfoniskt metalband à la Nightwish och Within Temptation, Det var något sångerskan Frida Ohlin deklarerade med emfas redan i samband med releasen av debutverket Queen of Light 2018.
Och så förhåller det sig alltjämt. Således nämns folk som Iron Maiden, melodiösa hårdrockare som H.e.a.t. och Europe som influenser istället. Samt power metal-band av olika slag.
Fullängdare som levererar
Vilket väl låter rimligt när man lyssnar på det som det Jönköpingsbördiga bandet fått ur sig så här långt på sina tre album. Det senaste, Imperial Dawn släpptes för övrigt så sent som för två år sedan, och det går knappast att komma ifrån att det här är en fullängdare som levererar till , vars forte är metal, vars andranamn stavas catchy.
Inte så konstigt kanske då att hela sju av de tio nummer som framfördes var hämtade därifrån. Samtidigt blev power metal-influenserna hyfsat tydliga i sådant som Set Me on Fire, Light Up the Sky och inledande Paradigm.
snyggt försök till folkmetal
Lika heavy som förebilderna Iron Maiden är det här bandet dock inte. Tyngre och mer speedat än ett annat spår från Imperial Dawn, Rage and Madness blev det aldrig denna afton. Det skulle i så fall vara i avslutande Reach for the Heavens of Time, ett nummer som onekligen har sina riffiga ögonblick, men där gick alltså gränsen vad gäller röj och ös.
Istället bjöds man på ett snyggt försök till folkmetal med Horizon och trevlig pampig popmetal i Fading Roses. Vilket inte det heller var fy skam.
Inte svårt associera
Och på tal om pop. Rexoria uppvisar överlag en ogenerad popsensibilitet. Något som de knappast är ensamma om i den kvinnligt frontade metalvärlden. Därför är det heller inte särskilt svårt associera till band som Beyond the Black, Metalite, Xandria eller till och med Amaranthe om man nu tänker bort growlandet och det myckna electrosoundet.
Gav hopp om framtiden
Med detta sagt är det också givet att konkurrensen är stenhård i detta getingbo av band med samma tankemönster. Ändå tror jag att Rexoria borde ha en möjlighet att klättra på karriärstegen de närmaste åren. Tiden får utvisa om jag har rätt, men fredagens gig gav hopp om framtiden. Kvartetten visade att de både har kunnandet och viljan samtidigt som vokalissan Frida Ohlin bekräftade att hon har en röst som i många fall mycket väl kan konkurrera med sina konkurrenter vid micken.