Klicka på bilden, för att se hela bilden
Chris Isaak har nog flugit under radarn hos många. Trots att han har en fantastisk röst är det inte många som upptäckt honom bland den breda massan. Han har ju varit aktiv ett bra tag, började ju redan 1978 men det var först i mitten av 80-talet han fick till det på riktigt. Den största hiten var ju Wicked Game med den den danska toppmodellen Helena Christensen. Han har ju även ett hyfsat CV som skådis…
Trots farhågor och varningar om att det skulle bli riktigt dåligt väder med mycket regn var det en god uppslutning som mötte Chris Isaak på Tivolis stora gräsplan. Dock hade nog många Malmöbor stannat hemma för att njuta av Malmöfestivalens sista dag. Om ni missat det så hann Chris Isaak faktiskt med två besök på Kulturbolaget i Malmö under 10-talet samt ett par besök i både Stockholm och Göteborg.
Känner ni inte till Chris Isaak så kan man kort beskriva honom som en korsning mellan Roy Orbison, Elvis Presley och Duane Eddy. Musiken är ju lite som en blandning av gammal rock, rockabilly och en stor dos country.
Väl på scen körde han igång med American Boy, Somebody’s Crying och Here I Stand. Chris Isaak har nog branschens bästa mellansnack, en riktig storyteller. Han började med att hälsa publiken hjärtligt välkomna och tackad dem för att de kommit och hjälpt till att bandet hade ett arbete för utan dem skulle de vara arbetslösa och hans kläder hade ju bara platsat på en konståkningsbana eller på någon institution.
Strax efter de inledande låtarna hoppade Chris Isaak ner från scenen och gick en runda bland publiken. I publikhavet sjöng han även ett par låtar. Han tog sig även tid att berätta ett par anekdoter.
Väl tillbaka på scen var det så dags för publikfavoriten Wicked Game även Roy Orbison-covern Oh Pretty Woman hanns med innan det var dags att lugna ner tempot i ett par låtar. Chris Isaaks bassist, Rowland Salley, fick även äran att köra sin låt Killing the Blues. Låten är nog mest känd för att tillhöra Robert Plant & Alison Krauss tidiga repertoar.
Innan Chris Isaak avslutade hann han även med lite Elvis Presley i form av Can’t Help Falling in Love och som avslutning fick ju ju även en James Brown-låt I’ll Go Crazy.
Tivoli var väldigt lugnt denna kväll och själv hade man möjligheten att åtnjuta lite av nöjesfältet innan konserten körde igång. Tilläggas ska även att regnet höll sig undan och det blev en underbar kväll.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
