WINNIE THE POOH: BLOOD AND HONEY 2 – bättre än föregångaren, men se det inte som en rekommendation

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Rhys Frake-Waterfield
Skådespelare: Scott Chambers, Tallulah Evans, Ryan Oliva, Lewis Santer, Marcus Massey
Röster: Eddy MacKenzie
Land: Storbritannien, USA
År: 2024
Genre: Skräck, Slasher, Thriller
Längd: 93 minuter
Format: DVD
Distributör: Njuta Films
Betyg: 2

När Winnie the Pooh: Blood and Honey 2 hade premiär förra året blev den en oväntad framgång. Den här skräckfilmen gjordes enbart för att copyrighten på Nalle Puh hade gått ut. Inget fel i det – jag kan ibland sakna gamla fina exploitation-takter. Fast den här Nalle Puh-filmen var jävligt dålig. Den gick upp på bio i Sverige, men jag recenserade den först när den släpptes på DVD

Filmen gjordes för 100 000 dollar (fast i pund, det är en engelsk film) och drog in 7,7 miljoner dollar. Inte illa pinkat av en nallebjörn med stel mask. Men jag har nog inte stött på en enda människa som faktiskt tycker att filmen är bra. Folk såg den eftersom de var nyfikna – vilket jag också var. Filmkritiker gjorde unisont tummen ner – vilket även majoriteten av publiken verkade göra. Det går förstås säkert att hitta en och annan som gillar filmen om man verkligen anstränger sig.

Nyhetens behag hade lagt sig

Eftersom filmen drog in så mycket pengar på en minimal budget, var förstås en uppföljare en självklarhet. Rhys Frake-Waterfield står åter för regin och den här gången var budgeten 500 000 dollar. I slutänden drog den dock ”bara” in 7,5 miljoner, betydligt mer än den kostade att göra, men mindre än den första filmen drog in. Nyhetens behag hade lagt sig.

Ser ut som en riktig film

Winnie the Pooh: Blood and Honey 2 är bättre än den första filmen på de flesta sätt. Filmfotot är bättre – det här ser ut som en riktig film. Effekterna är bättre, maskerna, blodstänket. Framför allt är skådespeleriet bättre – herrejösses, Simon Callow, av alla människor, medverkar i en scen! Ni vet, karaktärsskådespelaren Simon Callow, som vi bland annat sett i Fyra bröllop och en begravning.

Bearbetar massakern

Tyvärr är manuset inget vidare. Storyn är rätt konstig. Den här gången spelas Christopher Robin av Scott Chambers. Han är vuxen och går i terapi för att bearbeta massakern i Sjumilaskogen, vilken skildrades i den första filmen.

Den första filmen visar sig vara en film i filmen – filmen från 2023 skildrade inte den faktiska massakern i Sjumilaskogen, den var en filmatisering av Christopher Robins redogörelse för vad som hände! I en scen i denna uppföljare får vi se en liten kille i hockeymask som sitter och tittar på den första filmen på TV. Väldigt meta.

Förvånansvärt lite splatter

Christopher Robin arbetar på ett barnsjukhus, men han tvingas sluta, han är en duktig läkare, men hans berättelser om mordiska djur; en nalle och en gris och annat, gör att folk tror att han är knäpp. Snart dyker Nalle Puh upp på nytt med sina djurkompisar, den här gången är Tiger med. Blodet sprutar.

Det är förvånansvärt lite våld och splatter i den här filmen, det är långt mellan attackerna, istället får vi överraskande mycket prat. Det blir rätt pratigt – och segt. Särskilt spännande är det inte och roligt är det inte heller. Jag vaknade till mot slutet när det är dags för en massaker på ett rejv.

Alldeles på slutet ges det en vink om att en tredje film är på gång.

Ingen anledning till att det handlar om Nalle Puh

Winnie the Pooh: Blood and Honey 2 hade kunnat bli något om de skrivit ett bättre manus. Den här gången fanns det alltså resurser. Problemet är att det inte finns någon större anledning till att det handlar om Nalle Puh. Antagligen hade det blivit bättre om filmskaparna hittat på en egen buseman och skippat alla krystade anspelningar på Milnes berättelser.

Jag sätter betyget här till höger enbart för att den här filmen alltså är betydligt bättre än den första – men se det inte som en rekommendation.