Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: No Negociable
Regi: Juan Taratuto
Skådespelare: Mauricio Ochmann, Tato Alexander, Daniel Cúparo, Marcelo Birmajer, Claudette Maillé
Land:
År: 2024
Genre: Action, Komedi, Thriller
Längd: 87 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3
Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en mexikansk sådan. Förhandlingen, i regi av Juan Taratuto, beskrivs som en thrillerkomedi. Jag har aldrig sett några mexikanska komedier, om vi undantar några gamla mexikanska skräckfilmer som snarare är roliga än otäcka. Mexikansk humor är kanske radikalt annorlunda mot svensk.
Förhandlingen är en politisk thriller. Den innehåller dock ett par humoristiska inslag i början och på slutet – de fick mig inte att skratta, men jag förstod vad som var avsett att vara roligt.
Mexikos bäste gisslanförhandlare
Mauricio Ochmann, som är märkligt lik Sam Rockwell, spelar Alan Binder. Alan är Mexikos bäste gisslanförhandlare. Hans prat och taktik kan få de mest brutala skurkar att ge upp. Dock knakar det lite i Alans äktenskap. Alan hamnar ofta i bråk med sin hustru, psykologen Victoria (Tato Alexander).
Kidnappad president
Efter att ha bråkat lite för mycket är det dags för parterapi. Mitt under sessionen ringer Alans mobil och han måste ge sig iväg. Det visar sig att presidenten kidnappats. Av någon anledning kräver kidnapparen att Alan ska leda förhandlingen. Således är kidnapparen någon Alan känner. Plötsligt har även Victoria kidnappats av samme gärningsman.
Allt är inte vad det ser ut som. Handlingen tar några tvära vändningar.
Blir snart som det brukar bli
Jag tycker att Förhandlingen började rätt bra. Det skapades ett visst intresse, jag undrade vad som skulle hända. Temat med en gisslanförhandlare som går i parterapi känns ovanligt. Alan är sympatisk.
… Men eftersom den här är en film om en gisslanförhandling blir det snart som det brukar bli. Förhandlaren sitter i en byggnad och pratar med skurkarna, som sitter i en annan byggnad. Större delen av filmen består av detta. Det pladdras, folk bråkar, vissa sanningar om de inblandade kommer fram, och jag tyckte att det blev allt tråkigare.
Kanske är det här roligt och engagerande och man bor i Mexiko, har koll på mexikansk politik och mexikanska politiker. Själv tappade jag intresset halvvägs in i filmen. Synd, eftersom skådespelarna är bra, liksom filmfotot. Och nej, jag skrattade inte åt någonting alls i filmen.
