Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ludvig Gür
Skådespelare: Linus Wahlgren, Wilhelm Blomgren, Lisa Henni, Thomas Hanzon, Charlie Gustafsson
Premiär: 2024-08-02
Betyg: 1
Premiär på en ny, svensk skräckfilm vars existens jag inte kände till. Jag har inte hört eller läst ett ord om Gudstjänst Faktum är att när det kom en inbjudan till pressvisningen, var det nära att jag inte klickade på länken för att se vad det här var för film. Gudstjänst. Det lät ju allt annat än lockande. Det lät som en dokumentär om svenska kyrkan och dess allt färre besökare – eller möjligtvis som en filmad, autentisk gudstjänst. Om filmen hetat till exempel Djävulens gudstjänst, vilket är en mer passande titel, hade mitt intresse fångats på en gång.
För manus och regi står den unge Ludvig Gür. Detta är hans långfilmsdebut, han har tidigare mest gjort kortfilmer. I rollistan återfinns ett flertal dugliga skådespelare. I huvudrollen ser vi Linus Wahlgren, som för några år sedan var med i en annan skräckfilm; Andra sidan.
Riktigt bra filmmusik
Gudstjänst börjar bra. I en prolog ser vi hur en man på en skogsväg blir påkörd av en bil. Mannen ropar på hjälp, bilens förare kommer ut – och dödar den påkörde.
Därefter följer väldigt lovande förtexter. Namnen visas mot teckningar med religiösa motiv och väldigt bra filmmusik spelas. Det är Anders Niska och Klas Wahl som ligger bakom musiken, och den är riktigt bra. Det är mycket stråkar och de verkar ha velat göra något annat än den där enformiga, entoniga ljudmattan som oftast ligger på ljudspåret på svenska thrillers och deckare – ja, även på utländska filmer.
Tappade tron
Linus Wahlgren, som även varit med och producerat, spelar prästen Theodor, som tillsammans med sin hustru Felicia (Lisa Henni) driver en församling i en liten ort någonstans ute i ingenstans. Kyrkan har få besökare, men Theodor är positiv.
En dag får Theodor veta att hans gamle mentor Jonas (Thomas Hanzon) sökt honom. Jonas var präst när Theodor växte upp, men Jonas tappade tron efter att nästan hela hans familj dött. Theodor har inte träffat Jonas på tjugo år, så han besöker honom. Jonas verkar bo alldeles i närheten. Jonas beter sig konstigt.
Gud kräver offer
Plötsligt en kväll trillar Felicia ihop. På sjukhuset säger de att det inte finns något de kan göra och att Theodor måste förbereda sig på det värsta. Då dyker Jonas upp igen och vi får veta varför han ville träffa Theodor. Jonas har lusläst det gamla testamentet där det framgår att Gud kräver offer – människooffer. Det krävs blod från syndare. Först då kan mirakel ske. Det är det det sanna prästerskapet går ut på – att i Guds namn utplåna ondskan, bokstavligt talat.
Mördar plötsligt en man
Jonas tar Theodor till ett hemligt rum i sin bostad. Där håller han en dömd våldtäktsman fången. Jonas vill att Theodor ska knivhugga fången till döds.… Och tammefan om inte Theodor gör det. Han springer inte därifrån och ringer polisen. Nej, Theodor, som hittills verkat vara en vettig person, mördar plötsligt en man. Och här börjar hjulen trilla av på den här filmen.
Theodor ber för Felicia – och hon vaknar plötsligt upp och är fullt frisk. Ett mirakel har skett. Theodor och Felicia lever åter ett lyckligt liv, hon blir dessutom gravid. Men folket vill ha fler mirakel. Theodor är inte sen att mörda fler syndare.
Försöker stoppa religiösa kulter
Vi introduceras även för Erik (Vilhelm Blomgren från Midsommar), programledare för ett program som heter Cult Busters. Erik och hans team reser runt i Sverige och försöker stoppa religiösa kulter. De verkar nästan bete sig som något slags medborgargarde. Nu har Erik fått korn på Theodor och hans mirakel – det är numera alltid fullsatt i Theodors kyrka.
Hade funkat bättre som italiensk film
Jag satt där i biografen och tittade på den här filmen – och visste inte vad jag skulle tro. Vad fan är det här? tänkte jag. Den här filmen funkar ju inte alls. Nu bor vi ju i ett sekulärt land. Jag gissar att Gudstjänst hade funkat oerhört mycket bättre om det var en italiensk film, en katolsk film. En italiensk film av ev excentrisk regissör och med skådespelare som gick in för det hela med liv och lust.
Omöjlig köpa förvandling
Den här filmen är bara konstig. Dialogen är ofta erbarmlig, här finns en del riktigt styltiga repliker. Många repliker är fyllda med exposition. Inga rollfigurer beter sig som normala människor. Linus Wahlgren är ingen dålig skådespelare, han är sympatisk som Theodor. Men det är fullkomligt omöjligt att köpa att han omedelbart förvandlas till en bestialisk seriemördare. Han borde istället ha genomgått en gradvis förvandling, typ Jack Torrance i The Shining (okej, Jack Nicholson ser ju galen ut redan från början i Kubricks film, men ni fattar vad jag menar). Filmen är kort, 89 minuter, mycket hinner aldrig utvecklas. Det dyker upp fler märkliga kultmedlemmar mot slutet, när filmen spårar ur helt.
Splatter hjälper inte
Men är Gudstjänst otäck och spännande? Nej. Detta beror främst på att jag inte köper premissen. Jag hade kanske kunnat köpa det om filmen var mer slagkraftigt gjord, men det hela är alldeles för platt. Här finns en del blodiga knivmord och splatter, men det hjälper inte. Trots att ett flertal människor mördas under filmens gång, dyker det inte upp några poliser som försöker lösa morden – det är som om ingen märkt att folk mördats. Först i slutscenerna får vi se några poliser.
Psalm 21 funkade bättre
Jag vill gärna att svenska skräckfilmer ska vara bra. Tyvärr är de sällan det. Nå, om inget annat har Gudstjänst bra filmmusik.
För övrig kom det ju en annan svensk skräckfilm med religiöst tema för 14 år sedan, Psalm 21. Den var inte bra, men den funkade bättre än Gudstjänst.
