PIECES – en av de mest flängda skräckfilmer som gjorts

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Juan Piquer Simòn
Skådespelare: Christopher George, Lynda Day George, Frank Brana, Edmund Purdom, Ian Serra
Land: Spanien
År: 1982
Genre: Mysterium, Skräck, Thriller
Längd: 85 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment / Retro Film
Betyg: 3

Jag satte mig ner att recensera Juan Piquer Simóns Pieces, en spansk splatterfilm från 1982, och upptäckte att jag redan skrivit om den. Det hade jag helt glömt bort. Filmen släpptes på DVD för åtta år sedan och jag skrev om den då

… Men eftersom denna nya Blu-ray skiljer sig en del från den tidigare DVD-utgåvan kan jag förstås ta upp den ändå.

Två versioner, inga skillnader

På omslaget står det att utgåvan innehåller båda versionerna. Båda versionerna? Det finns alltså mer än en? Jag slog mig ner i soffan och tittade på den spanska versionen, som enligt omslagstexten är ”regissörens egen version”. Rent innehållsmässigt finns här nästan inga skillnader alls. Denna andra version är cirka en minut längre – men detta beror på att en eller ett par scener där mördaren lägger pussel är aningen längre.

Bara hopplockad befintlig musik

Vad som också skiljer de två versionerna åt, är att den spanska versionen – förstås – har spanskt tal. Den har även annorlunda förtexter. Den största skillnaden är att den spanska versionen har helt annan filmmusik. Librado Pastor står för musiken, vilken främst framförs på piano. I den internationella versionen står CAM för musiken. CAM är ingen artist eller orkester, producenterna har bara plockat befintlig musik av en rad italienska kompositörer, däribland Stelvio Cipriani och Fabio Frizzi.

Skräpig film med skräpig look

Bildkvalitén på denna Blu-ray är riktigt bra – dock skulle jag ljuga om jag hävdade att filmen är snygg. Pieces har alltid varit lite ful. Det är en skräpig film med en skräpig look.

Jag tycker nog att den internationella versionen är den bättre. Musiken av CAM är bättre och mer passande, Librado Pastors klinkande kan bli lite enerverande. Filmen funkar dessutom bättre med engelsk dialog – handlingen utspelar sig trots allt i Boston. Fast filmen är förstås inspelad i Madrid och ingenting ger sken av att vara USA.

Billiga genrefilmer har blivit kult

Extramaterial finns här en hel del. Här finns en 18 minuter lång intervju med den trevlige Jack Taylor, en amerikansk skådespelare sedan länge bosatt i Spanien. Han berättar om sin medverkan i Pieces och om sin långa karriär i europeiska B-filmer. Han säger att han haft tur, de billiga genrefilmer han var med i för 40-50 år sedan har nu blivit kult och får ständigt nya fans, medan de respektabla A-filmer som gjordes i Spanien nu är helt bortglömda.

Vidare finns här en 23 minuter lång dokumentär där några olika filmskapare och journalister, ett par av dem bekanta till mig, pratar om Pieces, och det är ganska underhållande.

Trevligt kommentatorspår

Här finns en rad trailers och bilder, och ett kommentarspår till filmen med Jack Taylor och Calum Waddell – jag lyssnade bara lite i början, jag hade inte tid att se hela filmen en gång till, men det jag hörde var trevligt. På omslaget står det att det är Calum Waddell och den tidigare Fangoria-redaktören Tony Timpone som står för kommentarspåret, men Timpone dök inte upp under den stund jag lyssnade.

Allting är osammanhängande

Pieces är en av de mest flängda skräckfilmer som gjorts. Det är otroligt blodig – men samtidigt jätterolig och underhållande. Allting i den osammanhängande filmen är härligt dumt. Roligheterna börjar redan i prologen, som utspelar sig på 1940-talet. Här används en modern knapptelefon, som vi dessutom får se i närbild.

Här kan du se PIECES (1982)