FU MANCHU, Plan B, Malmö den 19 juni – stonerrock med gött sväng

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Som enda originalmedlem i bandet håller sångaren och tillika gitarristen Scott Hill fanan högt även om det nu är 30 år sedan debutalbumet kom. Nytt album har precis släppts och vad är då inte bättre än att turnera runt i världen och promota detta. Med fuzzpedalen på max var detta riktigt svängigt. Det tajta bandet levererade självklart material från senaste plattan men det var låtar från hela karriären.

Konserten öppnades med Eatin’ Dust från 2010 och det blev stonersväng från första ton. Coola riff och ko-klocka med slagkraftig refräng. Det här började absolut väldigt lovande.  Vår frontman har bra tryck i rösten. Evil Eye och Squash That Fly är låtar som fastnar med en gång även om man inte är så inlyssnad. Dock sjöngs det ju med så de har ju garanterat många lyssnare sen innan.

Fuzzrock med Sabbathvibbar

Från nya plattan blev det Hand of the Zodiac. Tung fuzz och gitarriff som fick mig att få vibbar till tidiga Black Sabbath. Lagom långsamt för att man ska kunna gunga med hela kroppen utan att överanstränga sig.

Med två gitarrister blev det snygga harmonier och de avlöser och dubblar varandra på ett finurligt sätt. Dock var det ändå gitarristen Bob Balch som hade mer möjlighet att briljera med solon och andra upptåg.

Postapokalyptiska hotrods

Kollar man omslag och videos är det mycket bilar och hotrod-crusing längst någon ödslig ökenväg i Kalifornien. Ja, de är ju därifrån så det kanske inte är så konstigt. Videon till Hell on Wheels är ju klipp från Mad Max i kombination med klipp från andra postapokalyptiska sekvenser. Och den långsamma och tunga Sensei vs Sensei är medryckande i alla dess former.

Fräcka titlar och coola låtar

I den högoktaniga California Crossing från albumet med samma namn manglar de på rejält. Och ja, det är en snygg pickup på skivomslaget. Med surfbräda bak och två tjejer som hänger mot bilen. Tja, varför inte. Kvällens fräckaste titel måste absolut vara Loch Ness Wrecking Machine. Och låten är både fräck och cool. Dags för titellåten från nya plattan, The Return of Tomorrow.

strong>Rymden nästa

Är det inte bilar de sjunger om verkar de gärna åka ut i rymden. Titlar som Clone of The Universe, Laserblast och Saturn III låter absolut som de är ute på en rejäl rymdtripp. Men bevisligen landade de åter på jorden med någon av deras fordon då sista låten på setlistan hette King of the Road.

Lite sammanfattning kanske?

Som mångårig lyssnare av stoner/fuzzbandet Monster Magnet borde jag nästan skämmas att jag inte upptäckt det här bandet tidigare då jag tycker det är många paralleller. Det är snygga melodier och fräcka riff med massor med fuzz. Nya plattan håller hög klass rakt genom och man får snabbt lust att dra en sväng med den motivlackade vanen. Med självklart då bilradion på högsta volym. Liveframträdandet kan jag inte klaga på då det var bra ljud och tajta musiker.

Bästa förbandet

Som supportband fick vi nästan en timme med aktuella Skraeckoedlan från Norrköping. Även dessa är i genren fuzz/stonerrock. Med sitt nya album i bagaget, Vermillion Sky har även dessa svävat ut i rymden på nya äventyr. Grymt samspelta och ett tungt groove där publiken diggar med från första sekunden. Deras version av Kents Pärlor är cool som bara den. Klassiker som Äppleträdet, Creature of Doggerland och Cactus framfördes till publikens förtjusning.

In search of the real Fu Manchu

Lite besviken dock på att ingen i bandet såg ut som Fu Manchu, den ondsinta och skurkaktiga figuren som dök upp i ett kriminalhistorier från 1920-talet och ett antal decennier framöver. Vår eminente trummis Scott Reeder hade visserligen en rejäl mustasch men den var mer åt Zappa-hållet.