DROPKICK MURPHYS, Folkets Park, Malmö den 19 juni 2024 – Keltisk punk när den är som bäst

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Då var det dags igen för Boston bandet Dropkick Murphys att gästa Malmös Folkets Park. Senast var för fem år sedan och då hade de Millencolin som uppvärmning. Efter detta har bandet även hunnit med en runda på Sweden Rock samt varit i Köpenhamn med Pennywise (och ytterligare några band).

Dagens uppvärmare var Lastkaj 14 som påminner om ett svenskt Blink 182 med sin trallvänliga punk. Det var fullt ös från start till mål och däremellan en hel del snack som stöd till Teslastrejken och samtidigt en uppmaning att ta snabblån för att köpa merch…

Inte koll på tiden

Publiken sjöng glatt med i låtar som Inte arg och Becksvart. Sedan hade nog inte bandet riktigt koll på tiden utan presenterade nästa låt som hyllning till alla byggjobbarna, men då hade deras scentid runnit ut och ingen var mer snopen än sångaren så sista låten ut blev Konsumera mera.

Höll tempot högt

Knappt 30 minuter senare stod Dropkick Murphys på samma scen. De började lite lugnt med ”introt” The Lonesome Boatman innan det brakade loss med anthemet The Boys Are Back. Därefter följde låtar som Smash Shit Up, Johnny, I Hardly Knew Ya och Blood. Moshpiten framför scen kom och gick medans frontmannen Ken Casey höll tempot högt. Mannen sprang runt på scen och hoppade ut framför publiken och high-fivade de som stod närmast. Synd att bandets andre sångare Al Barr fortfarande är indisponibel.

Klassisk keltisk dryckeslåt

Trots detta är bandet likväl sju man på scen komplett med både säckpipa-spelare gitarrister som även kör dragspel och flöjt. Bandets irländska och keltiska musikaliska rötter gör dessutom att det känns som ett enda stort St. Patricks-party och publiken stortrivs.

Andra guldkorn som kördes var Road To Righteous, Captain Kelly’s Kitchen, The State of Massachusetts, fotbollsanthemet (om man nu gillar Liverpool) You’ll Never Walk Alone, som följdes av Rose Tattoo. Setet avslutades med den klassiska keltiska dryckeslåten The Irish Rover.

Kroka arm och vagga i takt

Självklart blev det extranummer i form av bandets signaturmelodi I’m Shipping Up To Boston för att avslutas med Until The Next Time. Under den sistnämnda låten fick Ken hela publiken att kroka arm och vagga i takt.

Vädrets makter kan man inte styra över, men regnet kom aldrig och solen tittade fram lite då och då så slutsatsen blir att dessa makter också glatt ville avnjuta Dropkick Murphys…