OLIVIA RODRIGO, Royal Arena, Köpenhamn den 30 maj 2024 – charmigt och sympatiskt i genomtänkt proffsig show

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Kollegorna är många som vandrat nerför det musikaliska avenyn med multijätten Disney i ryggen. Via välartade tv-serier i barnstjärneland har karriären tagit sin början i deras fabrik varpå idolskap har följt innan talangerna har brutit sig loss från ett begränsat format. Tänk Miley Cyrus, Demi Lovato och Selena Gomez med flera.

Senaste fyndet är Olivia Rodrigo, och karriären har gått snabbt uppåt. Bara lite drygt tre år har gått sedan debutalbumet Sour släpptes, och hon står redan på arenor och sjunger de flesta hitsen från detta förstlingsverk och höstens uppföljare Guts, Som igår i den det fett utsålda Royal Arena

Genomtänkt show

Vilket kanske inte är helt unikt. Men det är ändå likväl imponerande, och i Rodrigos fall går det inte att komma ifrån att det börjat bra. Showen som bjuds i hennes massiva världsturné är genomarbetad på mer än ett sätt. Det märktes i den knökfulla arenan att vokalissan var noga med att sätta musiken i centrum, inget annat fick ta fokuset från låtarna.

Småkul nummer av dansare

Samtidigt adderades extra underhållningsvärde via en ständigt smakfull ljusshow, skiftningar i scenografin, tydlig och i alla fall tidvis pop-arty variation på videoskärmarna och icke minst fina och ibland också sprittande udda och småkul nummer av de sju dansarna.

Inte over the top

Men som sagt, musiken stod i första rummet, så det finns ingen anledning att ta den välanvända termen over the top till heders denna afton. Till skillnad då från Madonnas konsert förra året, som bjöd på extra allt, men ingen musik live. Tala om fantastisk show, men milt sagt en irriterande upplevelse i egenskap av musikalisk händelse.

Sångerna tilläts skina på egen hand

Rodrigo å sin sida lät sångerna komma till tals. Så att säga. Kanske inte mer än många andra, men för att nu tala i termerna arenakonsert, så tycker jag nog att hennes alster tilläts skina på egen hand. Därmed förstärktes också variationen i repertoaren ytterligare.

Hjärtesorg och mental ohälsa

Men visst, det ska på samma gång inte stickas under stol med att 21-åringens låtskatt så här långt till minst hälften är balladorienterad. Det är hjärtesorg, relationsproblem, mental ohälsa och liknande som står på det textmässiga programmet, och då är det inte alldeles lätt att undvika de lugna musikaliska spåret.

Egna erfarenheter

Vilket kanske är tur. För sådant som uppbrottssången Traitor, singeldebuten och tillika genombrottslåten Drivers License, lätt valsiga Happier och Logical är alla exempel på utmärkt singer/songwriting, och texterna ter sig onekligen trovärdiga. Skulle tippa att Rodrigo likt Taylor Swift stenhårt använder sina egna erfarenheter för att få till dem.

Pratsjungande

Men de flesta artister kan som inte leva på en sak allena, vilket alla kännare av Rodrigo är mycket väl medvetna om. Och som sig bör bekräftades detta från och till. Redan i inledande Bad Idea Right? hördes sångerskan pratsjunga till ett dansant diskobeat och i efterföljande Ballad of a Homeschooled Girl tedde sig de alternativa popvibbarna uppenbara.

Rockande och röjande

Därefter, under sista halvan av spelningen vankades ös, minsann. Riffigt punkiga Brutal och alternative rock-doftande Obsessed fick inte utan anledning de kraftigt kvinnodominerade kidsen i publiken att rocka loss ordentligt. Den effektan hade ironiska All-American Bitch också, för övrigt. Extra plus här för den väna akustiskt versen som kompletterar den röjiga refrängen, bör tilläggas.

Slutligen rockade Good 4 U med skön popemfas innan kvällen avrundades med lite ytterligare pratsjungande. Denna gången om hämnd på en jobbig ex-pojkvän i Get Him Back. Vi talar punkattityd från tonårsrummets katharsisorienterade ge igen-fantasier här, och säga vad man vill. Men Rodrigo kan få till skojfriskt passande åtgärder för att låtens elake gosse inte ska kunna glömma sina oförrätter mot exet i första taget.

Positivt överraskad

Summa summarum då? Vad blir domen? Well, ärligt talat bör medges att jag inte riktigt visste vad jag hade att förvänta mig av denna afton. Utöver då, att det hela rimligen borde vara helt okej. Fast nu när sista tonen klingat bort går det inte att komma ifrån att jag är positivt överraskad. För det här var utan tvekan en både genomarbetad och proffsig tillställning från en artist som har större delen av sitt (artist)liv framför sig.

Uppenbar charm

Sedan må Rodrigo alltjämt ha en flickig framtoning, men hon verkar veta vad hon vill. Visionerna finns där, och dessa bärs fram av en uppenbar charm och en sympatisk framtoning som får publiken att slicka i sig allt som hon säger och företag sig på scen.

Parkerad i halvmåne

Överhuvudtaget ger vokalissan intryck av att vara ”over the moon” över att stå på scen, och lustigt nog satt hon prydligt parkerad i en halvmåne som svävade i stjärnhimlen över publiken någonstans halvvägs in i showen. En närmast övertydlig liknelse att dra till med, men den stämde onekligen till fullo.