DEN LILLE HAVFRUE, Det Kongelige Teater, Köpenhamn den 17 maj 2024 – den verkliga sagan bakom den populära sjöjungfrun

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Anastasia Holst Nørlund
Scenografi, Kostym- & maskdesign: Julian Juhlin
Sångtexter: Anastasia Holst Nørlund & Markus Artved
Koreografi: Stephanie Thomasen
Ljusdesign: Súni Joensen
Ljuddesign: Jonas Vest
Musik: Markus Artved

Solea, den lilla sjöjungfrun: Stephanie Nguyen
Prins Edvard: Lasse Steen
Havshäxan: Rosalinde Mynster
Prinsessan Helena: Camilla Lau
Sjöjungfruns mormor: Charlotte Fich
Molva, den äldsta systern: Özlem Saglanman
Belone, mellansystern: Bolette Nørregaard Bang
Limanda, yngsta storasystern: Jela Natius Abildgaard
Matros/Präst: Markus Artved
Matroser/Ensemble: Felix Havstad Ziska, Cornelia Nilsson, Matthias Petri

Premiär: 25 april 2024
Spelas: 25 april 2024 - 8 juni 2024
Språk: Danska, ingen textning
Åldersgräns: från 13 år

Glöm bort sjungande krabbor, färgglada korallrev och “och så levde de lyckliga i alla sina dagar” och följ med ner i det skandinaviska djupet för att se historien om den lilla sjöjungfrun spelas ut så som den ursprungligen berättades av HC Andersen: som en vacker men hjärtskärande tragedi.

När ridån går upp råder det inga tvivel om att vi är under havsytan, omslutna av dess mörker i ett undervattens-ljudlandskap och den enda ljuskällan är de brutna solstrålarna som strilas genom de lekfulla vågorna från ovan. Solea, den ensamma lilla sjöjungfrun, beskriver inledande havets skönhet med HC Andersens egna ord “Langt ude i havet er vandet så blåt, som bladene på den dejligste kornblomst, og så klart, som det reneste glas”.

Drunknade matroser kommer på besök

Sjöjungfruns systrar och farmor sammanstrålar på scen, de hälsar varandra i en kärleksfull undervattensdans med vacker sirensång och delfinklick. Deras långa vita hår och blå-grönskimrande ryggfenor vittnar om att de tveklöst tillhör samma stim, samma familj, i en manslös matriarki i det stora blå. De enda män som vistas där är de bleka drunknade matroserna som kommer på besök under stormiga nätter när åskans blixtar lyser upp havets mörker och skeppen går på grund.

Blir skum på ytan

Systrarna har samlats för att invänta den näst yngsta systerns återvändo, som besöker ytan för första gången – en ritual som alla sjöjungfrur får göra när de fyller 15 innan de spenderar resten av sina kommande 300 år i havet och till slut blir skum på ytan.

Räddar prins från att drunkna

Den lilla sjöjungfrun fascineras av alla deras berättelser, och längtar så tills hon själv blir 16. När det äntligen blir Soleas tur är det en stormig natt, och hon gör något som ingen av hennes systrar har gjort förut: hon räddar en prins från att drunkna. När hans ögon möter hennes stjäl hon en kyss och hon får en glimt av det som saknas i hennes liv.

Sjöjungfruns sexualitet har vaknat, ett begär skapas inom henne efter något hon inte kan få. Ännu mer ont gör det i henne, när prinsen hittas på stranden av en prinsessa och han i sin medvetslöshet tror att hon är hans räddare.

Människans vårdslöshet mot havet

Ingen av hennes systrar förstår hennes längtan, det är endast Havshäxan som kan hjälpa henne. Häxan som en gång varit människa själv, och som kastade sig i havet när hennes älskade lämnade henne för någon annan. Istället för att få slut på lidandet blev hon istället denna otäcka, hämndlystna varelse.

Med en mantel av spöknät fylld med skräp och håret bakåtslickat med oljespill som även droppar ur hennes mun förkroppsligar hon hur vårdslöst människan behandlar havet. Genom att skära ut sjöjungfruns tunga och ge henne människoben som känns som knivar att gå på, gör hon sjöjungfrun till människa, på ett villkor: om hon inte lyckas gifta sig med prinsen blir hon skum på havet.

För prinsen är världen en lekplats

Människornas värld är vit och ljus i kontrast till havets svärta, och människornas hår glöder varmt rött som solen till skillnad från havsfolkets isvita hår. För prinsen är världen en lekplats, ett tivoli där hans lakejer ställer upp på alla hans galna idéer och det kastas bollar ut mot publiken.

Älskar henne som en lillasyster

Solea är en främling i människornas kultur, fråntagen sin fena, sin röst och sitt namn, och blir ännu en av prinsens leksaker, en lekkamrat. Han älskar henne som en lillasyster han ska ta hand om, men inte på det sätt hon önskar.

Prinsen kommer aldrig att få veta att det var hon som räddade honom den där natten, och han kommer aldrig att kunna förlösa henne som kvinna. När han återförenas med prinsessan som hittade honom på stranden blir han genast förälskad, och planerar att gifta sig med henne kommande dag.

Sjöjungfrun i kontroll för första gången

Precis som HC Andersen själv så fann inte sjöjungfrun kärleken i tvåsamheten, men hennes systrars eviga kärlek gav henne istället en andra chans. De offrade sitt hår till havshäxan i utbyte mot en kniv, en kniv hon ska sticka prinsen i hjärtat med och låta blodet rinna ut över hennes fötter – då skulle hon åter bli en sjöjungfru och leva ut sina 300 år i havet, annars blir hon skum. Nu får den lilla sjöjungfrun för första gången vara i kontroll över sitt öde och göra ett val, ska hon ta hans liv för att leva ut sitt eget? Kärleken till prinsen är för stark, och hon omfamnar sitt öde.

Glädje, sorg och ilska varvas med sång

Den lille havfrue berättas i ny kreativ tappning med stor trohet till originalet av HC Andersen, snarare än Disneyvarianten. Skådespelarna framför skickligt berättelsen med element av dans för att skapa den viktlösa känslan av att vara under vatten. Glädje, sorg och ilska varvas med sång, och flertalet gånger får de publiken att skratta. Showen spelas på en fantastisk scen som delas upp i olika nivåer, som ena stunden är vågor på havet och andra är en brygga över lugnt vatten med ett tivoli i fjärran.

Gnider sig mot sten där prinsen suttit

Hade jag önskat att något var annorlunda? Som svensk som inte är en fena på danska så hade det underlättat om det fanns textning, som exempelvis när jag såg den lilla sjöjungfrun-musikalen på Fredericia teater. Även om jag förstod majoriteten så skrattade publiken emellanåt utan mig. Jag var inte heller särskilt beredd på sjöjungfruns sexuella uppvaknande som tog sig uttryck i att trånande gnida sig mot stenen där prinsen suttit, men det förklarar nog varför showen har en åldersgräns på 13 år.

Slutet kunde varit snäppet pampigare

Många andra scener är väldigt barnvänliga, som när bollarna kastas ut i publiken eller Solea tar en tur mellan gångarna och rufsar om håret på barnen. Slutet hade kunnat vara snäppet pampigare, med en så fantastisk scen och ljudeffekter hade de alla förutsättningar på plats för Solea att bokstavligt kasta sig ut i havet och bli skum med ett stort plask.

Kommer för evigt älskas av folket

Passa på att se den om du vill se originalet berättat i en väldigt vacker och konstnärlig form, på det språk den skrivits, med det slut som HC Andersen tänkte sig. För även om han aldrig fann kärleken i en partner, kommer han och hans böcker för evigt älskas av folket.

Skriven av Linda Ågren,
Mermaid Athiraa of Sweden

Läs mer om föreställningen på dess hemsida.

 

Klicka på valfri bild för att se bildspelet (bilderna är de officiella från Det Konglige Teater).