Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Nattevagten - Demoner går i arv (Nightwatch: Demons Are Forever)
Regi: Ole Bornedal
Skådespelare: Nikolaj Coster-Waldau, Ulf Pilgaard, Fanny Leander Bornedal, Paprika Steen, Sonja Richter
Premiär: 2024-05-17
Betyg: 2
I år är det 30 år sedan Ole Bornedals skräckfilm Nattvakten hade premiär. När den kom var den rätt hajpad, den var en framgångsrik dansk rysare, och jag såg den förstås. Jag såg även den amerikanska nyinspelningen Nightwatch som kom 1997, åter med Bornedal i registolen. Jag har inte sett om någon av de här filmerna sedan de kom – och jag hade i princip glömt bort dem. Jag minns att jag gillade Nattvakten då, 1994, men jag minns bara vissa delar.
Jag gissar att den enda orsaken till att Bornedal nu gjort en senkommen uppföljare är att det är 30-årsjubileum. Jag har svårt att tänka mig att folk väntat ihärdigt i 30 år på en ny film.
Grava psykiska problem
Ole Bornedals dotter Fanny Leander Bornedal har huvudrollen i den nya filmen. Hon spelar Emma, dotter till den första filmens huvudperson, Martin (Nikolaj Coster-Waldau). Martin lider av grava psykiska problem sedan händelserna för 30 år sedan, då han och hans flickvän Kalinka jagades av den galne mördaren Wörmer (Ulf Pilgaard) på Rättsmedicinska i Köpenhamn. Kalinka, Emmas mor, begick senare självmord (kanske ville Sofie Gråbøl inte vara med den här gången och skrevs ut ur handlingen).
Blind och sitter på anstalt
Emma studerar medicin och tar av något oklara anledningar jobb som nattvakt på Rättsmedicinska – det vill säga samma jobb Martin hade. Emma får veta att Wörmer fortfarande lever, han är blind och sitter på en anstalt. Emma får för sig att hon ska besöka- och konfrontera Wörmer för att en gång för alla göra upp med det förflutna. Under falsk identitet lurar hon sig in på anstalten och träffar Wörmer, men hon avslöjas av psykologen Kramer (Paprika Steen). Kramer får veta vem Emma är och vill träffa Martin.
Samtidigt härjar en maskerad mördare. Någon är ute efter Emma och Martin. Ett flertal personer får sätta livet till och blodet rinner.
Klasskillnad jämför med svenska skräckfilmer
Tekniskt sett är det stor klasskillnad om man jämför Nattvakten – Demons are Forever med den senaste tidens svenska skräckfilmer. Filmfotot är bättre, musiken är bättre, och framför allt skådespelarprestationerna är bättre (möjligtvis med undantag för Fanny Leander Bornedal). Med det sagt tycker jag inte att denna nya film är speciellt bra – för det är den inte.
Ologisk handling håller inte ihop
Här finns en rad kusliga och riktigt bra scener. Några av mordscenerna är effektiva. Men den ologiska handlingen håller inte ihop alls. Dessutom beter Emma sig som en idiot – mycket av det som sker i filmen hade aldrig hänt om hon betett sig som en normal människa.
Vidare är den här filmen ungefär 20 minuter för lång. De 110 minuterna hade lätt kunnat klippas ner till 90 minuter. Här finns många scener som är fullkomligt onödiga. Av någon anledning dyker Emmas vänner upp och har fest mitt i natten på Rättsmedicinska när Emma ska sitta där och vara nattvakt. Visst, de hade väl fått kunna festa där om det lett till något – till exempel om mördaren dykt upp att slaktat dem. Men det händer inte.
Onödiga scener med Kim Bodnia
Kim Bodnia, som numera är märkligt lik Udo Kier, återkommer från den första filmen. Han är antagligen med enbart för att han är ett känt namn och för att han var med förra gången. En lång scen där han och Martin spelar fotboll är totalt onödig. Vid närmare eftertanke: samtliga scener med Kim Bodnia är onödiga.
Filmar sexscen med sin dotter
Onödiga är också en rad scener i en sommarstuga. Upplösningen är långsökt men inte överraskande. Precis som Dario Argento filmar Ole Bornedal en sexscen med sin dotter framför kameran, dock bryter Bornedal innan dottern fått av sig BH:n.
Ska du bara se en skräckfilmspremiär den här veckan ska du se Immaculate.
