Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Michael Mohan
Skådespelare: Sydney Sweeney, Álvaro Morte, Simona Tabasco, Bernadetta Porcaroli, Giorgio Colageli
Premiär: 2024-05-17
Betyg: 4
Vi är inne i en liten våg av nunneskräckfilmer. I september förra året kom The Nun II, och året dessförinnan Prey for the Devil. Åtminstone en nunnefilm om året, så här många nunnefilmer har vi inte sett sedan den stora nunsploitationvågen under 1970- och början av 1980-talet. Då gjordes en hel packe nunnefilmer, främst i Italien, förstås, det faller sig ganska naturligt att den här typen av film oftast görs i katolska länder.
Den uppmärksammade filmen Immaculate är regisserad av en amerikan, Michael Mohan, men detta är en amerikansk-italiensk samproduktion, inspelad i Italien. Och inte var som helst i Italien! Jag återkommer till detta.
Vem fanken är Sydney Sweeney?
Huvudrollen innehas av Sydney Sweeney och i det svenska pressmaterialet trycks det verkligen på att hon är med i filmen. Vem fanken är Sydney Sweeney? tänkte jag. Hon är visst populär efter att ha varit med i någon TV-serie.
Men – jag konstaterar att jag sett en hel rad filmer med henne, hon har dock inte fastnat i mitt minne. Hon var med i John Carpenters The Ward, i Tarantinos Once Upon A Time In Hollywood, i den hyfsade Amazon-filmen Nocturne, i den kassa Netflix-filmen Night Teeth, och senast sågs hon i den pissusla Madame Web. Jag inser att jag till och med sett henne i några av de B-filmer hon medverkade i som barn och tonåring.
Nunna ska avge sina löften
”Immaculate” betyder obefläckad och det är Sydney Sweeney som är den obefläckade. Hon spelar den unga, amerikanska nunnan syster Cecilia, som anländer till ett kloster Italien, där hon ska avge sina löften. Som barn överlevde hon en olycka, hennes hjärta stod stilla i sju minuter, vilket stärkte hennes gudstro och beslut att bli nunna.
Kuslig prolog
På klostret är fader Tedeschi (Álvaro Morte) vänlig och hjälpsam, men de flesta av de andra nunnorna beter sig märkligt. Klostret är mörkt och hotfullt. Mystiska saker är i görningen. Det visar sig att det finns en speciell orsak till att Cecilia hamnat där. Immaculate inleds med en effektiv och kuslig prolog, i vilken en ung nunna försöker fly från klostret, men jagas av siluetterna av fyra nunnor. Det går inte bra för den unga tjejen.
Snyggaste skräckfilmen på länge
Allt som The Nun II gjorde fel gör Immaculate rätt. Detta är en mycket bra skräckfilm, den bästa jag sett på bra länge, och det är den snyggaste skräckfilm jag sett på hur länge som helst. Att jag tycker så beror säkert på min passion för italiensk skräckfilm – och Michael Mohans film känns- och ser ut som en italiensk skräckfilm av gammalt gott märke.
Bättre på de flesta sätt
Filmen visar sig vara ren och skär nunsploitation – det här är ungefär som om något gett Bruno Mattei och de andra italienarna en ordentlig budget. Immaculate är dock bättre än Matteis filmer på de flesta sätt – regi, manus, filmfoto, skådespeleri.
Varje scen i filmen är estetiskt genomtänkt. Varje kamerarörelse, varje inramning. Varje ansikte – i nunnefilmer är ansikten viktiga, ansiktet är ju ofta det enda vi ser av de medverkande.
Flera snaskiga scener
Filmen överraskar genom att innehålla en del spekulativ splatter. Det här är ingen PG-13-skräckis som kammar publiken medhårs, flera scener är riktigt snaskiga. Detta är en brutal film. En tortyrscen är tydligt inspirerad av Michael Armstrongs Mark of the Devil från 1970, ni vet, den där tyska häxjägarfilmen med Herbert Lom och Udo Kier.
Vacker och vemodig melodislinga
Engelsmannen Will Bates står för filmmusiken, men under en av filmens få lättsamma scener, som dessutom utspelar sig i dagsljus, hör vi Bruno Nicolais ledmotiv från Emilio Miraglias klassiska giallo The Red Queen Kills Seven Times från 1972. Det här är ett av mina favoritstycken; en vacker och vemodig melodislinga.
Enastående slutscen
När jag såg Immaculate satt jag och funderade över miljöerna. Exteriörerna. Jag känner igen det här stället, tänkte jag. Och jodå: det är Villa Parisi. Samma byggnad där Andrea Bianchis odödliga zombie-epos Burial Ground spelades in! Jag fick veta att även scener i The First Omen spelats in där, men den filmen har jag inte sett (än).
Filmens slutscen, skjuten med långa tagningar, är enastående. Ska jag anmärka på något, är det att filmen innehåller lite för många så kallade jump scares, de hade jag kunnat vara utan.
Immaculate är en sataniskt bra skräckfilm. Ska du bara se en skräckfilmspremiär den här veckan, ska du välja den här. Ska du bara se en skräckfilm på bio i år, bör du gå på bio lite oftare.
