REBEL MOON – PART TWO: THE SCARGIVER – bra fläskig action, men filmen är märkligt ointressant

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Zack Snyder
Skådespelare: Sofia Boutella, Djimoun Hounsou, Ed Skrein, Michiel Huisman, Bae Doona
Land: USA
År: 2024
Genre: Action, Drama, Äventyr
Längd: 122 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2

Förra året fick jag fan för att jag var snäll med betyget till Rebel Moon – Part One: A Child of Fire. Jag satte en trea med motiveringen ”Vaffan: det är jul”. Jag håller med de som kritiserade mig, jag borde satt en tvåa. Nu är del två här och nu är det inte jul, det är inte ens påsk. Det är är lördag och dåligt väder. Men jag håller humöret uppe, jag dricker kaffe och lyssnar på Slade, och minsann om det inte ser ut att ljusna där borta bakom Karlatornet.

Det är bara fyra månader sedan jag såg den första delen, men jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket. Filmen var ett skamlöst plagiat på Stjärnornas krig, vilket visst beror på att storyn började som en pitch till en ny Stjärnornas krig-film.

Ännu värre frisyrer

Det har hänt att jag fått idéer till 91:an-serier, men i slutändan blev det istället Åsa-Nisse-serier. Zack Snyder gjorde (tyvärr?) inte Åsa-Nisse av sin Stjärnornas krig-pitch, han hittade på ett eget universum med egna gestalter. Eller, ja, egna och egna, det är figurgalleriet i Stjärnornas krig, fast med andra namn och utan Hem till gården-frisyrer. De har ännu värre frisyrer. Herregud, hälften av de medverkande är ju felklippta!

Vill lägga beslag på säd

Del ett slutade med att hjältinnan Kora (Sofia Boutella) dödade den osannolikt slemme skurken Atticus Noble (Ed Skrein). Fast hon dödade honom inte ordentligt. Han överlevde, den rackaren, och nu vill han och hans rymdimperium åter attackera den snälla lilla byn på planeten där folk har isländska namn. Noble vill lägga beslag på byns säd. Rymdimperiet är fullkomligt besatt av säd.

… Men det dröjer ungefär 65 minuter innan Noble och hans manskap gör slag i saken. Innan dess händer … inte så mycket.

Händer ingenting

Först får vi under ungefär en halvtimme se hur de snälla byborna skördar säd. Det här är ungefär som en science fantasy-version av Ivar Lo-Johanssons Godnatt jord. Det händer ingenting. När de skördat färdigt har de något slags ceremoni när det delas ut broderade dukar, eller filtar, eller lakan, eller vad det nu är. Motiven på den ser ut att föreställa renar eller hjortar, något som inte förekommer i filmen. De hade kanske gömt sig när filmen spelades in. När de broderade dukarna är utdelade sjunger Titus (Djimon Hounsou) en stump.

(Nu har jag övergått till att lyssna på Kate Bush.)

Därefter följer ungefär en halvtimme där några olika rollfigurer berättar om sitt förflutna. Kora var soldat i de ondas armé och dödade visst en liten prinsessa. I tillbakablicken ser vi även Cary Elwes som kung i lösskägg och krona, han mördas Julius Caesar-style.

Får nog och dödar nästan allihop

Nu har det gått 65 minuter och nu blir det krig. Rymdimperiet anfaller den lilla byn, men byborna har övat och förberett sig. Kora har blivit kär i Gunnar (Michiel Huisman) och de två flyger upp till fiendens rymdskepp för att döda Atticus Noble. Den snälle roboten Jimmy (Anthony Hopkins gör rösten) har inte gjort någonting alls på hela tiden, men till slut får han nog och dödar nästan allihop. Det här kunde han gjort redan i början, om han tänkt till, men då hade det inte blivit några filmer. I slutscenerna antyds att det ska komma fler filmer.

Får nöja sig vara ond i andra hälften

Ed Skrein är bra som Atticus Noble. Han är härligt ond. Han är dessutom en bättre skurk än den där traderöven Adam Driver var i de senaste Stjärnornas krig-filmerna. Jag kan inte med Adam Driver. Men, Atticus Noble är knappt med i den här filmen, han får nöja sig med att vara ond under dess andra hälft. Fokus ligger istället på att skörda säd.

Märkligt oengagerande

Här finns en del flotta scenerier och de fläskiga actionscenerna är rätt bra, faktiskt. Men filmen som helhet är inte speciellt bra – om man nu inte är skördefetischist. Det hela är märkligt ointressant och oengagerande. Dessutom har många av de medverkande fullkomligt hopplösa frisyrer.

Varför inte släppa Director’s Cut direkt?

Härnäst ska Netflix släppa Director’s Cut-versioner av de här två filmerna. Jag undrar varför de inte släppte dem på en gång. Det hade väl varit lika bra? Det handlar trots allt om filmer som släpps direkt på streaming.

Här kan du se Rebel Moon – Part Two: The Scargiver (2024)