JIM PETERIK & WORLD STAGE : ROOTS & SHOOTS VOL 1 (Frontiers) – Survivorlegenden levererar alltjämt 73 år ung

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Han är tillbaka. mannen med de flashy kavajerna och den blå/lila kalufsen. Det är förstås Jim Peterik som åsyftas. Han är som bekant i särklass mest känd som medgrundare av AOR-bandet Survivor och hits som High on You, The Search is Over och Is This Love. Samt givetvis de där Rocky-låtarna, Eye of the Tiger och Burning Heart, som blev världssuccéer och på allvar satte bandet på kartan utanför Nordamerika.

I dagens läge är dock Survivor historia för Peterik. Så har det varit sedan 1996, då han lämnade bandet för gott. Istället har den låtskrivande producenten och låtskrivaren i hög utsträckning ägnat sig åt sin melodic rock-duo Pride of Lions tillsammans med sångaren Toby Hitchcock.

Blanda artister och vänner för något speciellt

Ja, också då Jim Peterik & World Stage, ett slags pågående projekt där mannen tar den mer eller mindre stjärnspäckade vägen mot det färdiga målet. Tanken från första stund har alltid varit att blanda artister och vänner och göra något speciellt.

Allt enligt Peterik själv, och för fans av melodisk rock har de här skivorna alltid varit mumma ända sedan starten strax efter millenieskiftet. Och nu fortsätter alltså historien. Efter 2021 års kvinnofokuserade album Tigress – Women who Rock the World är det dags för Roots & Shoots, och tanken bakom denna gång har varit att dela utrymmet broderligt mellan gamla stjärnor och nya talanger.

Utan feta klaviaturmattor

Den produktive Peterik är i vanlig ordning upphovsman till det mesta själv. Eller för att nu vara korrekt, allt utom öppningsspåret Dangerous Combination, som komponerats tillsammans med Kevin Cronin, till vardags frontman i REO Speedwagon. Cronin tar för övrigt också hand om sången tillsammans med just Peterik själv.

Vi talar i termerna en god, men inte alls farlig kombination här, och de som längtar efter feta klaviaturmattor à la Survivor, typ 1986 får vänta förgäves. Kanske för att det här är en gammal REO-Speedwagon-sång som dammats av i ny tappning. Men oavsett vilket talar vi i termerna opretentiös catchy sång med en god prägel av positivism.

Bra gung i bluesgroovet

Samma intryck ger Last Dream Home med 38 Specials Don Barnes bakom mikrofonen. En fin stämsångsfylld hook garnerar helheten, och det räcker gott och väl.

Mer kändisgodis bjuda man på av Night Rangers ene vokalist Kelly Keagy i Mend Fences. Det är onekligen bra gung i versens bluesgroove och en stark refräng som lyfter ger framgång redan vid första genomlyssningen.

Son med behaglig mjuk röst

Samtidigt är det viktigt att framhålla att färskingarna på denna sångsamling inte gör bort sig. Snarare tvärtom. Lätt avskalade Before Anyone Knows We’re Gone med Peteriks son Colin vid mikrofonen är inte alls tokig. Ätteläggen har en behaglig mjuk röst som kompletterar den luftiga produktionen väl.

Nykomlingar närmare pop än AOR

Sedan fastnade jag direkt för Suddenly och I Found Me, två mjuka, snygga saker närmare pop än AOR framförda av nykomlingarna Leslie Hunt respektive Mark Mackay.

Och låt oss för all del inte förbise As I Am med Ashton Brooke Gill på sång ger närmast associationer till en filmlåt skriven och producerad på 80-talet av självaste David Foster. En stor sång och en dito röst som bär med ett starkt känsloregister.

På gränsen för det övertydliga

Så vad blir då domen? Well, summan av kardemumman blir inte helt oväntat ett mer än gott helhetsbetyg. Dock finns det ett par spår som inte riktigt funkar i min bok. Präktigheten i helheten och de svulstiga texterna om vänskap för evigt samt eld och vatten balanserar helt enkelt väl mycket på gränsen för det övertydliga och självklara.

Men för övrigt? Ja, Peterik levererar alltjämt. 73 år ung. Men det har ni redan förstått.