Klicka på bilden, för att se hela bilden
Simple Minds satsar stort. Global Tour 2024 är titeln på årets massiva event. Ett event av rang som beräknas nå mer än en miljon människor världen över. Ständige sångaren Jim Kerr själv förkunnar själv på bandets sajt att det här är turnévändan som ska visa att man alltjämt är ”alive and kicking”.
Efter 47 år bör tilläggas. Ja, tror det den som vill. Om tre år fyller Simple Minds ett halvsekel. Sedan är det förstås bara Kerr och inflytelserike gitarristen Charlie Burchill som är kvar från originalsättningen. Men ändå, det är likväl lätt att imponeras av livslängden.
Är både ”vid liv och sprattlar”
Med detta sagt kan då också konstateras att varudeklarationen här ovan inte ljuger. För visst är det så att bandet både är ”vid liv och sprattlar”, Och mer därtill, bör tilläggas. Detta bekräftades nämligen med emfas vid gårdagens spelning i Köpenhamns Royal Arena. Det här var inte bara ett pliktskyldigt levererat gig i raden av ett band som bara vill markera sin existens, utan istället något som andades en tro på en framtidens potential.
I god form
Både Kerr och Burchill är uppenbarligen alltjämt både i fin fysisk form och tända på uppgiften samtidigt som resten av bandet adderar ytterligare vitalitet till helhetsbilden, Inte minst Cherisse Oseis energiska trummande och norska nyförvärvet Erik Ljunggrens feta klaviaturspel gav en förhöjande effekt på ljudbilden denna afton.
En parad av hits
Det var upplagt för succé, helt enkelt. Men så måste nog denna turné också ses som en försenad version av den 40 Year of Hits-turné som abrupt körde in i väggen när coronapandemin fick världen att stänga ner i början på 2020.
Visserligen utlovade/hotade Kerr på smått humoristiskt maner att bandet skulle spela några sällan spelade sånger i början på showen, men till lejonparten handlar den här turnén föga förvånande om en parad av bandets mest kända ”bitar”, något de flesta av de 11.600 i publiken säkert insåg från första stund.
Klappade mangrant takten
Och det började med det tunga programmet. En tungt malande Waterfront och den närmast hypnotiserande Love Song fick inleda, och septetten på scen måste ha gjort något rätt eftersom publiken redan här nästen mangrant klappade takten.
God känsla för att låta som sig själva
Mer av samma vara skulle följa senare. Typ utpräglat blippiga This Fear of Gods, men samtidigt är det som bekant så att Simple Minds har haft en god känsla för att variera sig och ändå omisskännligt låta som… well Simple Minds.
Till och mer en initialt lågmält avskalad folky sak som Belfast Child utvecklas så småningom till ett mäktigt epos där det inte går att ta det minsta fel på vem avsändaren är. Och just det mäktiga betonades extra mycket på Royal Arena i en nästen tio minuter lång version.
Visst finns det en poppig sida också
Så nej, skottarna har aldrig bara varit ett synthband. De är inget Human League, OMD eller Pet Shop Boys, utan kör på i alternative-, artrock- och för all del arenarock-fårorna också. Även om det kan vara svårt att identifiera exakt vad det handlar om ibland.
Och visst finns det en poppig sida också. Sådant som Glittering Prize, Promised You a Miracle och definitivt softa Someone Somewhere in Summertime är absolut pop. Vilket framgick på bästa sätt igår.
Ett förlängt inslag med publikfrieri
Sedan går det förstås aldrig att komma ifrån att enda USA-ettan Don’t You (Forget About Me) är en ikonisk livepärla i bandets repertoar. Sedan ett knappt tiotal år utgör den ett förlängt inslag med publikfriande allsångsdelar live, och flirten gick naturligtvis hem. Samtidigt behöver det väl knappast sägas att det här var ett utmärkt sätt att avsluta det ordinarie setet, För av allt att döma bara älskade fansen att deltaga i sånglekandet.
Gediget, genomtänkt och genuint
Kerr år sin sida tedde sig tidvis närmast både överväldigad och rörd över responsen. Men den var definitivt välförtjänt. För rent objektivt var det här ett gig varje fan borde vara nöjd med. Gediget, genomtänkt, genuint och visuellt tämligen läckert är adjektiv som närmast ligger till hands.
Och då ska ni ändå veta att Simple Minds aldrig tillhört de givna stapelvarorna i min musikkonsumtion. Så detta omdöme bör rimligen säga en del om hur pass stark denna spelning var.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
