Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Dev Patel
Skådespelare: Dev Patel. Sharito Copley, Pitobash, Vipin Sharma, Sikanda Her
Premiär: 2024-04-05
Betyg: 3
En irriterande trend när det gäller actionfilmer, är att filmen börjar mitt i handlingen, gärna med en massa action, och först efter en stund får vi veta vad allt går ut på. Detta drag innebär att det dröjer ett tag innan vi eventuellt bryr oss om rollfigurerna och engageras av handlingen, eftersom vi till en början inte förstår vad folk håller på med och varför de håller på med detta.
I Dev Patels regidebut får vi vänta i över en timme, mer än halva filmen, på att vi ska få veta vad den namnlöse huvudpersonen, spelad av Patel själv, håller på med. Han ska hämnas något, det är uppenbart. Vi ser sekundkorta klipp ur hans förflutna.
Brutal fajt pågår
Monkey Man utspelar sig i Mumbai, den är åtminstone inspelad där, och efter en kort prolog i vilken en kvinna berättar en legend om en apa, kastas vi rakt in i en tävlingsring, där en brutal fajt mellan King Kobra och Monkey Man pågår. En blodtörstig publik hejar på och sedlar far åt alla håll. Monkey Man är maskerad med en apmask – och bakom den döljer sig Dev Patels rollfigur. Arrangören, spelad av Sharlto Copley, är uppenbart kriminell. Alla verkar vara kriminella i den här världen.
Ond och kriminell kvinna
Apmannen, som förstås slåss för att skrapa ihop pengar, skaffar arbete som servitör på en mystisk och exklusiv restaurang och nattklubb, som drivs av en uppenbart ond och kriminell kvinna. Han är förstås ute efter något. Kokainet flödar på stället. Han uppsöker en skum typ för att köpa sig en pistol. ”Gillar du Jihn Wick?” frågar försäljaren.
Ibland märkligt pretentiös och konstnärlig
… Ja, det står helt klart att Dev Patel gillar John Wick. Större delen av den här filmen består nämligen av ultravåld. Blodsöliga slagsmål, knivskärningar, pistolskott. Patel bär till och med svart kostym, precis som John Wick, och vid ett par tillfällen tar han hand om en hund.
Anslaget är ibland märkligt pretentiöst och konstnärlig. Långa scener utspelar sig i ett tempel där det bara bor transpersoner, och det blir lite indiskt mumbo-jumbo och flum och grejor. Orsaken till apmannens hämndaktion är något som hände när han var barn, det är ganska simpelt, det är inte raffinerat som i till exempel Harmonica – en hämnare.
Knytnävsslag utdelas och blod sprutar
Apmannens värld är smutsig och svettig, till och med lyxrestaurangen med det vackra folket ger intryck av att vara svettigt. Filmfotot och klippningen är nervig och hetsig, här finns många extrema närbilder på ögon, miljöerna är fascinerande.
En del sekvenser imponerar och här finns några bisarra inslag från en bordell. Tyvärr har Patel valt att filma fajterna med shakycam, jag trodde att man lagt av med sådana dumheter idag. Kameraviftande innebär förstås att det ibland är svårt att hänga med när apmannen hämnas, när knytnävsslag utdelas och blod sprutar. I John Wick-filmerna har man ju gjort tvärtom, och filmat actionscenerna så att man tydligt ska kunna se vad som försiggår.
Jag läser att Monkey Man gjordes för att få premiär direkt på Netflix, men så fick Jordan Peele se filmen. Peele köpte loss den från Netflix för att låta den gå upp på bio.
Slaktar en kille medan Boney M spelas
Ärligt talat vet jag inte vad jag tycker om den här filmen. Den pendlar mellan att vara underhållande och småtråkig. Ibland är den väldigt häftig, ibland rätt irriterande. Den är lite för konstig för att fungera som en bred actionfilm. Här och var är den lite rolig. Legenden om apan har säkert något med handlingen att göra, men det är jag inte karl nog att förstå.
I en scen slaktar apmannen en kille i en hiss medan Boney M spelas på soundtracket. Monkey Man känns lite grann som en film från A24, den är lite för pretentiös för sitt eget bästa.
