DONNY BENÉT, Babel, Malmö den 19 mars 2024 – retrodisko framförd med kärlek fick en att längta efter sommaren

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det finns en saxofon på scenen. Det finns liksom inga alternativ. Inte när musiken som framförs är som hämtad från alla 80-talets medelhavsklubbar och osar sex och kärlek. Donny Benét, eller Ben Waples som han egentligen heter lade grunden till sin image när han framförde Tom Jones-covers på Las Vegas Airport Hilton Entertainment Lounge och har sedan förfinat sin musik genom åren. Något som mynnat ut i sex album, där det senaste, Infinite Desires släpptes för en knapp månad sedan.

Att han är populär är det inte någon tvekan om, kön ringlar sig ut på gatan från Babel som i stort sett är utsålt. Detta rots att det bara är två år sedan han spelade senast i Malmö, då på Plan B. Han har dessutom ytterligare en konsert i närområdet då han tar sig till Köpenhamn bara ett par dagar efter den här konserten. Till ett slutsålt Pumpehuset, bör tilläggas.

Lika mycket 1984 som 2024

Tillsammans med sitt band äntrar Benet scenen strax innan nio på kvällen och inleder med titelspåret från hans förra fullängdare, Mr. Experience. Den sätter direkt tonen för kvällen. Utomhus må det vara en kylslagen marskväll, men inne på Babel är intrycket att man befinner sig på en klubb någonstans varmt. Drinkarna serveras i kokosnötter och året är lika mycket 1984 som 2024.

Kärlek till soundet

Med tanke på både genren och temat på låtarna hade det lätt kunnat bli både parodiskt och sliskigt, men Benét undviker både och. Naturligtvis finns det en glimt i ögat, men musiken framförs med både skicklighet och kärlek till soundet, och lyssnar man närmare på texterna, så upptäcker man att de i hög utsträckning handlar om närhet och respekt. Tydligast märks detta kanske i Consensual Loving från senaste skivan.

Diskobeat till den amerikanska drömmens död

Allt kan dock inte handla om nära relationer. American Dream, som är andra singeln från Infinite Desires är en träffande nutidsskildring och hyllning till en framtid som inte längre finns. Benét sörjer att den amerikanska drömmen är död och att själviskheten har tagit över allt.

Det hela ackompanjerat av ett glättigt diskobeat och en smäktande saxofon. Just saxofonen får ta väldigt stor plats under hela konserten, både i lite långsammare låtar som Forbidden Love och i publikfavoriten Konichiwa.

Dagen efter det stora partyt

Mot slutet får emellertid till slut gitarren chansen att briljera i Go Now innan huvuddelen av konserten avslutas med Wait Until it Rains Tomorrow, avslutningslåten från senaste skivan. Det här är för övrigt en sång som ger känslan av att man vaknar upp dagen efter det stora partyt och reflekterar över livet.

Publiken dansade loss

En passande avslutning innan det i vanliga fall är dags att lämna scenen för att sedan komma tillbaka för en encore. Men då Babel saknar backstageområde, så valde bandet istället att vända ryggen mot publiken medan Benét själv uppmanade alla på plats framför scenen att ropa in hela sällskapet igen.

Således fortsatte konserten efter en kortare paus med Le Piano, en instrumental komposition hämtad från ep:n med samma titel. Här valde Benét passande nog att lägga ifrån sig basen och ta över vid pianotangenterna istället. Publiken som varit i extas hela kvällen dansade loss ordentligt och festen avslutades därefter med ännu en stor publikfavorit i form av Santorini.

Ytterligare ett lyft med en keyboardist

Detta ändade en väldigt trevlig kväll på Babel. En kväll som verkligen fick en att längta efter sommar, sol och drinkar med paraplyer i. Skulle jag ha någon liten invändning så är det avsaknaden av en keyboardist. Känslan är att det hade lyft konserten ytterligare ett snäpp.

Dock är detta ett väldigt litet klagomål. Benét och hans band gjord det här väldigt bra, så nu är det bara att börja längta tills nästa gång han besöker Malmö.