NIALL HORAN, Royal Arena, Köpenhamn den 12 mars 2024 – fast förankrad i popsvängen med storögd glädje

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det var inte första gången Niall Horan gav konsert i Köpenhamn. Däremot var det premiär för underecknad att uppleva honom live. Har även villigt gjort min hemläxa och avnjutit både Harry Styles och Louis Tomlinson av hans bandkamrater i One Direction live tidigare. Däremot går också med gott samvete att konstatera att förstnämnde är den brede super(pop)stjärnan med utvecklingsvilja och ambitioner åt entertainerhållet medan den lite färglöse Tomlinson har något andra musikaliska ambitioner än popsvängen.

Men Horan då, frågar vän av ordning. Tja, han framstår väl i första hand som en jordnära gosse som vill mogna med sin popmusik, och ändå bjuda på en hyfsat flashig och påkostad show med både tjusig teaterscenografi, modell retro och ett väl tilltaget band på sju personer. Utan att passera over the top-gränsen dock. För någonstans ter han sig ganska vanlig. Utan att nu lägga några direkta värderingar av termen ifråga.

Storögd glädje

Om inte annat ter sig Horan mer jordnära. Det blev mycket ”It’s so good to be back” och tacksamhet för fjorton år i musikens tjänst i mellansnacket, och allt kändes både genuint och äkta. Det finns alltjämt en storögd glädje och förvåning hos honom över publikens hängivenhet som är ganska fin. I alla fall verkade det så igår.

Börjar bli vuxen

Rent musikaliskt då? Ja, som sagt är irländaren fast förankrad i popsvängen, rakt av. Men han börjar bli vuxen och vill förfina det sound som numera är hans eget. Bli mognare och bredare utan att direkt lämna den popiga mainsreamfåran. Som så många andra före honom.

Stabil förmåga

Och det är väl gott och väl. Mannen har på de tre soloalbum han hittills släppt fått till en radda sånger som kan stå sig väl i den internationella (pop)konkurrensen. Okej, han liksom många andre i dessa dagar har icke sällan skrivit med en rad andra kollegor på samma sång, men ändå. Förmågan verkar vara av det stabila slaget.

Sprider gracerna

Något man påmindes om på Royal Arena igår. Öppningen med i tur och ordning Nice to Meet Ya, Small Talk och On the Loose var typexempel på Horans repertoar. Förstnämnda har en, faktiskt, skön indie light-vibe, nästa mixar en groovy vers med en taktfast refräng och sistnämnda är en lättflytande sommardänga. Med andra ord sprider sångaren gracerna en del inom en lätt identifierad sfär.

Opluggat klär honom

Ungefär så. Sedan finns även en organisk nerv som Horan när då och då, Ibland som i Cross My Mind lite mer diskret medan det vankades fullt ut opluggat i ett kort set en halvtimme in i showen. Och detta är absolut något jag tycker klär honom. Den mycket lätt valsiga Flicker utgjorde ett bevis för detta. This Town – där sångens protagonist sjunger om staden och kärleken han lämnat och minnena därifrån han alltjämt bär på – utgjorde ett annat.

(Pojkbands)ränder går inte ur i första taget

Samtidigt var Meltdown ett nummer One Direction mycket väl skulle kunna göra. Liksom extranumret Save My Life och en del annat för övrigt. Vi talar tydliga upptempolåtar med catchy refränger som gjorda för att sjungas vers- eller strofvis av olika sångare. För vad är de nu man säger. (Pojkbands)ränderna går aldrig ur. I alla fall inte helt. Och inte i första taget. Vilket kanske är tur, trots allt.

Kunde texterna mangrant

Fast oavsett vilket. Denna afton var Horan alltjämt kung. Fansen, som till i alla fall minst åttio procent bestod av folk med adress det kvinnliga könet gav ifrån sig öronbedövande jubel mest hela tiden.

På samma gång vore det ett understatement att hävda att allsången överlag inte gick av för hackor. Det här var hardcore fans som älskade sin idol och kunde låttexterna mer eller mindre mangrant. Det såg i alla fall så ut om man tittade sig omkring.

Vinnande sympatiskt drag

Inte konstigt då att Horan såg närmast salig ut varje gång han spanade ut mot publikhavet. Sångaren slickade i sig varje högljudd känsloyttring, och det kunde han väl få göra. Det sympatiska draget var onekligen vinnande.

Sedan vore det synd att påstå att hans alster stod ut mer än mycket annat i genren, men för de som liksom undertecknad även – bland väldigt mycket annat – kan uppskatta habilt snygg, trygg och radiovänlig pop är Horan ännu någon att vända sina öron mot.