Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det finns produktioner som försöker hävda sitt existensberättigande (som en viss svensk musiktävling som sänds på SVT sex lördagar i streck) med att “det är kul när det är kul” och som försöker sälja in fluff och glitter, och att underhållning automatiskt måste innebära eskapism och en paus från världens elände. Oscarsgalan serverar mer fluff och glitter än de flesta svenska produktioner tillsammans … men eskapism? Då får man gå någon annanstans.
Memoriam segmentet på årets Oscarsgala inledde med att hylla Navalny, som inte är skådespelare, producent, filmarbetare, men som bidrog till en Oscarsvinst som bästa dokumentärämne förra året. Hans fru tog emot priset och önskade att maken snart skulle komma hem.
Ukrainas första Oscarsvinst
The Zone of Interest, bästa internationella film, handlar om Förintelsen ur likgiltighetens bleka och skrämmande perspektiv och den brittiske regissören Jonathan Glazer passade på att sätta ljuset på vad som just nu pågår i Israel och på Gazaremsan.
Årets bästa dokumentär, 20 dagar i Mariupol (som finns att se på SVT play), innebar att Ukraina fick sin första Oscarsvinst. I tacktalet påpekade filmskaparna att de gladeligen hade bytt den vinsten mot att Putin aldrig kommit på idén att Ryssland skulle invadera deras land. De hade hellre sett att deras film aldrig hade behövt göras.
Svensk Oscar nummer 25 och 26
De som räknar Oscars per nation kom fram till att Sverige under kvällen kammade hem Oscar nummer 25 och Oscar nummer 26. Båda i samband med Oppenheimers segertåg. Det är passande att en gala som satte fluffet på undantag, och belyste allt möjligt elände i världen under en och samma kväll, mest av allt belönade en film som delvis handlar om hur atombomben uppfanns.
Oppenheimer är dock ännu mer en film om yttrandefrihet och förföljande av oliktänkande i McCarthy-erans häxjakt på vänstersympatiserande amerikaner … vilket också ligger i tiden. Häxjakten på oliktänkande.
Tackade sina föräldrar ”där uppe”
Oppenheimers triumftåg inleddes med att Ludwig Göransson mottog sin statyett för bästa filmmusik. Lidköpingsgrabben belönades redan 2019 med en Oscar för musiken till Black Panther.
Ludwig tackade sina föräldrar “där uppe” (han menade på läktaren, inte i himmelen) som gav honom trumset och gitarrer istället för elektroniska spel. Vinken till dagens tittare var solklar: satsa på äkta vara och “old school stuff” istället för upphaussade digitala flugor. Vanliga filmremsor och vanliga instrument är coolt. Inklusive fiol.
Från Pistvakt till Oppenheimer
Svensk-nederländske Hoyte van Hoytema fick en Oscar för fotot i Oppenheimer (det går en rak linje från Pistvakt till Oscarsgalan?) och han passade på att göra reklam för vanliga gammaldags filmremsor i en allt mer digitaliserad och manipulerad värld.
Hälsa dem därhemma! Hälsa mor!
Ingen kan ha missat att Oscarsgalan gick av stapeln samma dag som “Mother’s Day” i Storbritannien. Åtskilliga Oscarsvinnare hälsade hem från scenen och grattade mamma – en trend som Yoko Onos son Sean Ono Lennon var först med. Han passade också på med ett försenat grattis på födelsedagen … Yoko Ono är nu 91 år och (nästan) en månad.
En del gick steget längre och hälsade hem till hela släkten. Cillian Murphy (Oppenheimer i Oppenheimer) passade på att hälsa hem till hela Irland. På så sätt borde han ha täckt det mesta av släkten … ?!
Inga överraskningar under en lättippad kväll
Fanns det några överraskningar under kvällen?
Nej. Man brukar behöva anstränga sig för att tippa alla rätt. Så icke denna natt. Tidigare galor har indikerat klart och tydligt att Oppenheimer kommer att vinna de stora priserna, plus lite till, och så blev det.
Försöker gråta på beställning
Oscarsgalan i år var nästan en karbonkopia av BAFTA-galan med flera brittiska (och en irländsk och två svenska) vinnare som glatt skrek hälsningar hem och till folk i publiken i de “billiga platserna” närmast taket.
Jämför detta med Hollywood-amerikaner som försöker vara känslosamma och gråta på beställning, för detta är så stort.
Överförfriskad firmafest
Här fick man snarare känslan av The Office och en överförfriskad firmafest med högt i tak och öppen bar … vilket på sätt och vis är Oscars i ett nötskal. Och visst är det gulligt när en vinnare hälsar hem till Caroline … Hur många har inte en Caroline hemma i England?
Ryan Gosling, mest populär för kamerorna
Det fanns inte heller några överraskningar när det gäller vem som egentligen är den största stjärnan under “awards season” – trots att han inte vinner mycket mer än popularitet. Tidigare galor har indikerat att den mest populära personen för kamerorna att följa är Ryan Gosling. Och så blev det. Igen.
Kvällens linslus
Ryan vann ingen Oscar, men hade det funnits ett pris för kvällens linslus hade vinnaren varit glasklar. Kamerorna följde Ryans reaktioner, Ryan fick göra en egen sketch tillsammans med Oppenheimers Emily Blunt (detta var kvällens humoristiska höjdpunkt) där de grundligt dissekerade Barbenheimer fenomenet, och Ryan fick inta scenen och framföra hitlåten I’m just Ken, som vittnar om att grandios schlager lever och mår väl på andra sidan Atlanten.
Det här hade varit den självklara vinnaren i Eurovision Song Contest om Ryan valt att ställa upp. Scenen svämmade över av rosa, glitter och dansade cowboys. Sextio Kens på scenen samtidigt i en ljuvlig homage till en klassisk scen i Marilyn Monroe filmen Gentlemen Prefer Blondes. Ryan är i gott sällskap. Marilyn fick heller ingen Oscar, fast hon var så bra på att sjunga och klädde i rosa.
Favorit … och inte ens nominerad
Den Barbie-låt som faktiskt vann skapades och framfördes av syskonen Finneas O’Connell och Billie Eilish. Det blev Barbies enda Oscar för kvällen.
I det mycket tidiga förhandssnacket tippades Margot Robbie vara en favorit för att vinna en Oscar i kategorin bästa kvinnliga huvudroll – och hon blev inte ens nominerad. Men … med magnifik scenografi och kostym och smink/hår verkade “de tre små priserna” vara vikta för Barbie. Scenografin i Barbie är old school, byggd på riktigt, på äkta stumfilmsmanér. Fast i flerfärg.
En märklig dubbelmoral
Istället gick “de tre små priserna” till Poor Things – som varit mycket omdiskuterad på grund av att man använt AI i filmskapandet. Nyss strejkade Hollywood för att skådespelare och manusförfattare inte ska ersättas av AI. Men att låta AI ta sig in i “de tre små prisernas” fält … det är okej? En märklig dubbelmoral.
Tilläggas bör att Barbie inte var den enda film som byggde en hel stad på riktigt, för skådespelarna att vandra runt i. Det gjorde även Oppenheimer.
En internationell gala
Oscarsgalan har liksom många galor blivit mer och mer internationell … även utanför nischen “Bästa utländska slash bästa internationella film” blir det många internationella vinster.
Bästa animerade film blev den japanska filmen Pojken och hägern. Studio Ghibli nestorn Hayao Miyazaki åker dock inte runt och samlar in priser eller gör reklam för sina filmer, de säljer sig själva, och antagligen postar någon Oscarstatyetten till Studio Ghibli … som höll ut och gjorde handtecknat med utsökt kvalitet långt efter att många andra gått över till billig plastig datoranimering.
Bästa originalmanus gick till ett franskt par, Justine Triet och Arthur Harari, för filmen Anatomy of a Fall.
Godzilla Oscar-bäst på specialeffekter
Bästa specialeffekter gick till det japanska team som jobbat med Godzilla Minus One. Inte någon av de dyra, flådiga amerikanska produktionerna. Ja, det går att göra något som ser ut som en $200m film med en $15m budget. Takashi Yamazaki, Kiyoko Shibuya, Masaki Takahashi och Tatsuji Nojima intog scenen i matchande Godzilla skor och de hade alla med sig var sin mini-Godzilla. I exakt rätt skala för att matcha Oscarsstatyetten.
Charmigt med hemmasnickrad engelska
De får förmodligen också det inofficiella priset för fint tal med fina filmreferenser: “My career began 40 years ago after the shock of seeing Star Wars and Close Encounters of the Third Kind. To someone so far from Hollywood, the possibility of standing on this stage seemed out of reach. And the moment we were nominated, we felt like Rocky Balboa.”
Visst är det charmigt med halvt obegripliga tal på hemmasnickrad fransktonad respektive japansktonad engelska levererat med med stor entusiasm.
Irland kammade hem en Oscar, liksom Ukraina, svenskar belönades med två Oscars och folk från Storbritannien … här
tappade man räkningen. Caroline därhemma i England jublar säkert.
Rekord i floppar?
Få personer under 30 har två Oscars. Billie Eilish är 22. Och har två Oscars.
När vi är inne på rekord… Har inte Martin Scorsese någon slags rekord i att bli nominerad och inte vinna? Att ha uppburna filmer som kammar noll? The Irishman, Gangs of New York, Taxi Driver och The Wolf of Wall Street har tillsammans 29 Oscarsnomineringar. Och totalt noll vinster. Nu utökades den listan med tio nomineringar för Killers of the Flower Moon … och noll vinster.
Finns det vinnare, så finns det förlorare. Att Maestro och Nyad blev lottlösa (båda finns att se på Netflix) är ingen skräll. Men Killers of the Flower Moon. En film som gör upp med den amerikanska drömmen och hur ursprungsbefolkningen blev behandlad. Noll Oscars.
Tidigare nominerade kan ha fördel
Inte ens en till Lily Gladstone, den första från ursprungsbefolkningen att bli Oscarsnominerad. Priset för bästa kvinnliga huvudroll gick istället till Emma Stone i Poor Things. Vad kan man säga? De som kommer igen i nominerade filmer år efter år kan ha en fördel. Från La La Land till The Favourite.
Att lida för (bak)konsten
Det var Emma Stones tur att vinna, hon hade “samlat ihop” till ett pris efter många filmer med hög profil och efter att ha berättat hur hon lidit genom att äta 60 vaniljsåsfyllda bakelser för en scen. Då visar man att man är redo att lida för konsten. Suffering for (t)art.
En vinst är bättre än noll
The Holdovers har i rekordfart blivit en “julklassiker” och priset bästa kvinnliga biroll för “bambatanten” Da Vine Joy Randolph var självklart. The Holdovers enda lilla vinst. American Fiction fick också en vinst – men en vinst är mycket bättre än noll. Det innebär att det kan tryckas upp en Oscar på framtida filmomslag och filmaffischer i framtiden.
Rolig roast och rosatonad snuttefilt
I matchen mellan Barbie och Oppenheimer stod det 1 – 7 när kvällen var slut.
Robert Downey Jr höll ett av kvällens roligaste tal, en blandning av ärligt tacktal och en parodi på ett tacktal av den modell där precis alla ska nämnas. “Jag vill också tacka min stylist, om ingen annan tackar sin stylist …” Han hann även med en snabb roast av prisutdelarna (“Ni klarade inte av alla replikerna”).
Borde filmen inte ha hetat Ken
Men … den rosatonade kvällen verkade ändå vara Barbies, eller snarare Kens. Allt ljus på Ryan Gosling. Eurovision Song Contest kommer att ringa dig Ryan, nästa gång Måns Zelmerlöw får förhinder. Du kan ta med dig Slash, rosaklädda cowboys och dina glitterbyxor.
Borde inte filmen Barbie ha hetat Ken? Eller i alla fall Ken and Barbie? Under kvällen föll mycket lite ljus på Barbie-Margot-Robbie, och allt ljus på Ken.
Och den där Barbenheimer sketchen … var det en subtil audition för att Emily Blunt och Ryan Reynolds skulle bli bättre värdar än Jimmy Kimmel? Vad gick allt ut på? Förutom att göra reklam för The Fall Guy (Emilys och Ryans nya komedi)? Jo, att hylla stuntpersoner. Som inte har en egen kategori att vinna Oscars i, trots åratal av idog lobbying. De fick trösta sig med en hyllning från Ken, som en liten snuttefilt.
Prislista med vinnare (överst) och nominerade:
Bästa film
Oppenheimer – Emma Thomas, Charles Roven, and Christopher Nolan, producers ‡
American Fiction – Ben LeClair, Nikos Karamigios [de], Cord Jefferson, and Jermaine Johnson, producers
Anatomy of a Fall – Marie-Ange Luciani and David Thion, producers
Barbie – David Heyman, Margot Robbie, Tom Ackerley, and Robbie Brenner, producers
The Holdovers – Mark Johnson, producer
Killers of the Flower Moon – Dan Friedkin, Bradley Thomas, Martin Scorsese, and Daniel Lupi, producers
Maestro – Bradley Cooper, Steven Spielberg, Fred Berner, Amy Durning [de], and Kristie Macosko Krieger, producers
Past Lives – David Hinojosa, Christine Vachon, and Pamela Koffler, producers
Poor Things – Ed Guiney, Andrew Lowe [de], Yorgos Lanthimos, and Emma Stone, producers
The Zone of Interest – James Wilson, producer
Bästa regi
Christopher Nolan – Oppenheimer ‡
Justine Triet – Anatomy of a Fall
Martin Scorsese – Killers of the Flower Moon
Yorgos Lanthimos – Poor Things
Jonathan Glazer – The Zone of Interest
Bästa skådespelare
Cillian Murphy – Oppenheimer as J. Robert Oppenheimer ‡
Bradley Cooper – Maestro as Leonard Bernstein
Colman Domingo – Rustin as Bayard Rustin
Paul Giamatti – The Holdovers as Paul Hunham
Jeffrey Wright – American Fiction as Thelonious “Monk” Ellison
Bästa skådespelare
Emma Stone – Poor Things as Bella Baxter ‡
Annette Bening – Nyad as Diana Nyad
Lily Gladstone – Killers of the Flower Moon as Mollie Burkhart
Sandra Hüller – Anatomy of a Fall as Sandra Voyter
Carey Mulligan – Maestro as Felicia Montealegre
Bästa manliga biroll
Robert Downey Jr. – Oppenheimer as Lewis Strauss ‡
Sterling K. Brown – American Fiction as Clifford “Cliff” Ellison
Robert De Niro – Killers of the Flower Moon as William King Hale
Ryan Gosling – Barbie as Ken
Mark Ruffalo – Poor Things as Duncan Wedderburn
Bästa kvinnliga biroll
Da’Vine Joy Randolph – The Holdovers as Mary Lamb ‡
Emily Blunt – Oppenheimer as Kitty Oppenheimer
Danielle Brooks – The Color Purple as Sofia
America Ferrera – Barbie as Gloria
Jodie Foster – Nyad as Bonnie Stoll
Bästa manus
Anatomy of a Fall – Justine Triet and Arthur Harari ‡
The Holdovers – David Hemingson
Maestro – Bradley Cooper and Josh Singer
May December – Screenplay by Samy Burch; Story by Samy Burch and Alex Mechanik
Past Lives – Celine Song
Bästa manus byggd på förlaga
American Fiction – Cord Jefferson; based on the novel Erasure by Percival Everett ‡
Barbie – Greta Gerwig and Noah Baumbach; based on Barbie by Mattel
Oppenheimer – Christopher Nolan; based on the biography American Prometheus: The Triumph and Tragedy of J. Robert Oppenheimer by Kai Bird and Martin J. Sherwin
Poor Things – Tony McNamara; based on the novel by Alasdair Gray
The Zone of Interest – Jonathan Glazer; based on the novel by Martin Amis
Bästa animerade långfilm
The Boy and the Heron – Hayao Miyazaki and Toshio Suzuki ‡
Elemental – Peter Sohn and Denise Ream
Nimona – Nick Bruno, Troy Quane, Karen Ryan [de], and Julie Zackary
Robot Dreams – Pablo Berger, Ibon Cormenzana [ca], Ignasi Estapé, and Sandra Tapia Díaz [ca]
Spider-Man: Across the Spider-Verse – Kemp Powers, Justin K. Thompson, Phil Lord, Christopher Miller, and Amy Pascal
Bästa utländska film
The Zone of Interest (United Kingdom) – directed by Jonathan Glazer ‡
Io capitano (Italy) – directed by Matteo Garrone
Perfect Days (Japan) – directed by Wim Wenders
Society of the Snow (Spain) – directed by J. A. Bayona
The Teachers’ Lounge (Germany) – directed by İlker Çatak
Bästa dokumentär
20 Days in Mariupol – Mstyslav Chernov, Michelle Mizner, and Raney Aronson-Rath ‡
Bobi Wine: The People’s President – Moses Bwayo [de], Christopher Sharp, and John Battsek
The Eternal Memory – Maite Alberdi
Four Daughters – Kaouther Ben Hania and Nadim Cheikhrouha [de]
To Kill a Tiger – Nisha Pahuja, Cornelia Principe [de], and David Oppenheim
Bästa kortfilmsdokumentär
The Last Repair Shop – Ben Proudfoot and Kris Bowers ‡
The ABCs of Book Banning – Sheila Nevins and Trish Adlesic [de; no]
The Barber of Little Rock – John Hoffman and Christine Turner [de]
Island in Between – S. Leo Chiang and Jean Tsien
Nǎi Nai & Wài Pó – Sean Wang and Sam Davis
Bästa kortfilm
The Wonderful Story of Henry Sugar – Wes Anderson and Steven Rales ‡
The After – Misan Harriman and Nicky Bentham [de]
Invincible – Vincent René-Lortie and Samuel Caron
Knight of Fortune – Lasse Lyskjær Noer [de] and Christian Norlyk
Red, White and Blue – Nazrin Choudhury and Sara McFarlane [de]
Bästa animerade kortfilm
War Is Over! Inspired by the Music of John and Yoko – Dave Mullins and Brad Booker ‡
Letter to a Pig – Tal Kantor and Amit R. Gicelter
Ninety-Five Senses – Jared and Jerusha Hess
Our Uniform – Yegane Moghaddam
Pachyderme – Stéphanie Clément [de] and Marc Rius
Bästa filmmusik
Oppenheimer – Ludwig Göransson ‡
American Fiction – Laura Karpman
Indiana Jones and the Dial of Destiny – John Williams
Killers of the Flower Moon – Robbie Robertson (posthumous nomination)
Poor Things – Jerskin Fendrix
Bästa sång
“What Was I Made For?” from Barbie – Music and lyrics by Billie Eilish and Finneas O’Connell ‡
“The Fire Inside [de]” from Flamin’ Hot – Music and lyrics by Diane Warren
“I’m Just Ken” from Barbie – Music and lyrics by Mark Ronson and Andrew Wyatt
“It Never Went Away [de]” from American Symphony – Music and lyrics by Jon Batiste and Dan Wilson
“Wahzhazhe (A Song for My People) [pt]” from Killers of the Flower Moon – Music and lyrics by Scott George
Bästa ljud
The Zone of Interest – Tarn Willers and Johnnie Burn ‡
The Creator – Ian Voigt, Erik Aadahl, Ethan Van der Ryn, Tom Ozanich, and Dean Zupancic
Maestro – Steven A. Morrow, Richard King, Jason Ruder, Tom Ozanich, and Dean Zupancic
Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One – Chris Munro, James H. Mather, Chris Burdon, and Mark Taylor
Oppenheimer – Willie Burton, Richard King, Gary A. Rizzo, and Kevin O’Connell
Bästa productions design
Poor Things – Production Design: James Price and Shona Heath; Set Decoration: Zsuzsa Mihalek ‡
Barbie – Production Design: Sarah Greenwood; Set Decoration: Katie Spencer
Killers of the Flower Moon – Production Design: Jack Fisk; Set Decoration: Adam Willis
Napoleon – Production Design: Arthur Max; Set Decoration: Elli Griff
Oppenheimer – Production Design: Ruth De Jong; Set Decoration: Claire Kaufman
Bästa foto
Oppenheimer – Hoyte van Hoytema ‡
El Conde – Edward Lachman
Killers of the Flower Moon – Rodrigo Prieto
Maestro – Matthew Libatique
Poor Things – Robbie Ryan
Bästa makeup och hår
Poor Things – Nadia Stacey, Mark Coulier, and Josh Weston ‡
Golda – Karen Hartley Thomas, Suzi Battersby, and Ashra Kelly-Blue
Maestro – Kazu Hiro, Kay Georgiou, and Lori McCoy-Bell
Oppenheimer – Luisa Abel
Society of the Snow – Ana López-Puigcerver, David Martí, and Montse Ribé
Bästa kostymer
Poor Things – Holly Waddington ‡
Barbie – Jacqueline Durran
Killers of the Flower Moon – Jacqueline West
Napoleon – Janty Yates and Dave Crossman
Oppenheimer – Ellen Mirojnick
Bästa redigering
Oppenheimer – Jennifer Lame ‡
Anatomy of a Fall – Laurent Sénéchal
The Holdovers – Kevin Tent
Killers of the Flower Moon – Thelma Schoonmaker
Poor Things – Yorgos Mavropsaridis
Bäst visuella effekter
Godzilla Minus One – Takashi Yamazaki, Kiyoko Shibuya, Masaki Takahashi, and Tatsuji Nojima ‡
The Creator – Jay Cooper, Ian Comley, Andrew Roberts, and Neil Corbould
Guardians of the Galaxy Vol. 3 – Stéphane Ceretti, Alexis Wajsbrot, Guy Williams, and Theo Bialek
Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One – Alex Wuttke, Simone Coco, Jeff Sutherland, and Neil Corbould
Napoleon – Charley Henley, Luc-Ewen Martin-Fenouillet, Simone Coco, and Neil Corbould
