SUZI QUATRO & KT TUNSTALL : FACE TO FACE (Sun Records) – lite ojämnt, men ingen behöver tvivla på genuiniteten

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Bättre sent än aldrig. Den här skivan släpptes för evigheter sedan, men till mitt försvar får sägas att jag länge inte ens kände till dess existens. Men oavsett vilket; det här såg man inte komma Ett samarbete mellan ex glamrock-drottningen Suzi Quatro och diversifierade folkrock-, pop-, rock-sångerskan KT Tunstall. Men outgrundliga äro musikvärldens vägar. Rätt ofta om man nu ska vara ärlig.

Fast detta samarbete materialiserade sig knappast ur tomma intet. En gemensam vän förde dem samman efter det att de upptäckt att de var fans av varandra. Resten är historia. För nu står vi här med Face to Face, resultatet av duons gemensamma vedermödor.

Led Zeppelin som omskrivning light

Men hur låter det då, undrar du måhända otåligt. Tja, ojämnt är nog min första tanke. Och kanske också splittrat. Och till att börja med kan frågan om världen verkligen behöver en omskrivning light av Led Zeppelins Whole Lotta Love ställas. Kanske inte, men den rockar åtminstone en del, och då under titeln Good Kinda Hot.

Ett visst mått av dammighet

Sedan förstår jag den groovy grejen med spår som Scars och Overload. Absolut. Men så roliga är de inte. Ärligt talar vilar det ett visst mått av dammighet över de här sångerna, och det är verkligen långt ifrån en term jag brukar ta till i min vokabulär.

Samma feelgood

Fast det börjar hyfsat med Shine a Light, och om ni nu tänker att ”det var ju den där sången Katrina & The Waves vann Eurovision Song Contest med 1997”. Nja, inte riktigt, Katrina-titeln var faktiskt Love Shine a Light. Men varför vara petig i onödan. Sant är dock att dessa två alster har en del gemensamt både vad gäller typ av sång och lyrikmässigt. Samma feelgood beröringspunkter präglar dem båda.

Skulle passa Nick Lowe som handsken

På pluskontot hittas även balladen Illusion och softa countryorienterade Truth as My Weapon. Sistnämnda skulle för övrigt mycket väl First Aid Kit kunna ha som avsändare, och det är väl ett betyg så gott som något.

Stötiga The Ladies Room, en glad sak med visselsolo halvvägs får avsluta denna sångsamling, och det är en avrundning som med lite god vilja kan associeras till den kortlivade brittiska pubrockvågen på 70-talet. Om nu sanningen ska fram. På samma sätt skulle man också kunna hävda att den även skulle kunna passa Nick Lowe som handsken.

Hörs att de haft roligt i studion

Hur som helst, poängen är att Face to Face är ett album som skiftar en del stilmässigt under resans gång. Samtidigt är svängningarna inte så stora att låtarna ter sig väsensskilda från varandra.

Sedan som sagt; helheten må te sig en aning ojämn, men ingen behöver tvivla vare sig på genuiniteten eller kemin mellan dessa vokalissor från två vitt skilda generationer. Tycker nog det kan höras att de haft roligt tillsammans i studion, och allt detta kokar ner till att det är sådana saker som utgör duons uppenbara styrka.